Unhappybirthday – Schaum

Trummaskinen påminner extremt mycket om tidigt, mörkt 80-tal, och tyska Unhappybirthday fortsätter färdas genom detta mörker, genom melankoli och en dyster stillhet via de 8 filmiska låtar som Schaum bjuder på.

Unhappybirthday har gett ut en platta vart tredje år, men Schaum (som betyder ”skum” på svenska) är mitt första möte med bandet och säga vad man vill, men atmosfären här känns verkligen som att musiken skulle ha kunnat uppstått under tidigt 80-tal. Det har den inte. Den här gruppen är tämligen ung, men medlemmarna måste nästan ha varit besatta av 80-talseran för att kunna skapa den musik och det sound de har. Berlinproducenten Jonas Meyer har gjort ett fingertoppskänsligt jobb och resultatet är väldigt filmiskt. Man kan nästan se framför sig hur regnet faller mot den svarta asfalten och hur storstadens färgrika neonskyltar skymtar förbi bakom blöta rutor i baksätet på en bil när man lyssnar på låtarna. Daniel Jahns stillsamma, nästan viskande stämma framför tysk lyrik som jag inte förstår mycket av, men hans drömska ton får mig att fantisera om vad texterna möjligtvis målar upp för sorts scenarion. Det hela är vackert, lågmält, stillsamt, nästan hallucinatoriskt ibland och samtidigt dystert skimrande. Kalla det shoegazing eller drömpop, romantiskt eller deppigt, men vad än Unhappybirthdays musik är så är den definitivt medryckande i sin märkliga skuggtillvaro. Det här är musik då midnattens mörker omger en, då ensamheten är påtaglig, då behovet av att drömma sig bort är större än behovet av att gå till sängs och sova. Här erbjuds en varm filt av trygghet när livet är kallt och ruggigt. Det är bara att svepa den om sig och lyssna, medan smattrandet mot fönstren pågår i vad som kan tyckas vara en vilsam evighet av svärta.