Witchlore – Into The Glade

Världen – och inte minst norden – är alldeles för full av mediokra thrash/death metal-band. Således är det en ynnest att Witchlore från huvudstaden står högt över dem med sin brutalt fläskiga debutplatta. Into The Glade är en mycket lyckad sexspårs ep, brutal, melodiös, svängig, och som gjord för att skalla sig lycklig till.

”För fans av Slayer, Entombed, Bathory, Sepultura och Celtic Frost” står det skrivet när Witchlore skivdebuterar. Personligen tycker jag inte att Stockholmsbandet låter som någon av de uppräknade grupperna, men jag gillar samtliga nämnda och jag gillar definitivt Witchlores lilla debutskiva, så något ligger det kanske i det? Bandet som gjort Into The Glade består bara av två killar: Niklas Eriksson (sång, gitarr och bas) och Patrik Magnusson (gitarr och trummor). Uppenbarligen räcker det på skiva, men hur de fixar det live vete fan? Skit detsamma. Witchlore inleder sin ep med skrämmande ljud innan de pangar igång titelspåret och jag gillar att man faktiskt hör vad Niklas Eriksson sjunger. Det är inte alltid man gör det när det growlas. Jag gillar också drivet i musiken, den hänsynslösa brutaliteten och melodierna som balanserar röjet. Witchlore gör inte misstaget att lira för snabbt. De hanterar tempot på ett sådant sätt att svänget förblir intakt och det är en grej många band inom genrer som dessa missar totalt. Inte minst live. Låt nummer två på plattan heter ”Widow” och är min absoluta favorit. Om ”In league with Satan” är Venoms största hit (och det är det) så är ”Widow” Witchlores motsvarighet. Jävlar vad jag skulle vilja höra den låten live och på riktigt hög volym – grymt fylledrag! Därefter följer ”Rotting alive” (suverän låt), ”Death is all”, ”Bad habits” och ”Thousand years of slumber”. Det är nästan så man vill gråta – av lycka!