Betyg - 7
7
The Quireboys vattnar bluesrötterna och vi hör dem spira
Det älskade men likfullt underskattade brittiska bandet The Quireboys fortsätter att ge ut en platta per år. Den här gången har Spike och grabbarna skapat ett coveralbum, baserat på klassiska blueslåtar, hela tiden stöpta i typisk Quireboys-mundering!
2014: Black Eyed Sons. 2015: St Cecilia And The Gypsy Soul. 2016: Twisted Love. 2017: White Trash Blues. Jepp, jag har gett samtliga nämnda album höga betyg. Det beror på den enkla anledningen att allting The Quireboys gjort på senare år har varit förbaskat bra. Förstås. Att framföra och spela in gamla bluesklassiker som John Lee Hookers ”Boom boom”, Billy Boy Arnolds ”I wish you would” (även grym med The Yardbirds), Sonny Boy Williamsoms ”Help me”, Muddy Waters ”(I´m your) Hoochie coochie man”, Rufus Thomas ”Walking the dog” och nyligen avlidne Chuck Berrys ”Little queenie” (som säkert många av er också minns i versioner av Rolling Stones, Beatles m.fl.) och få dem att låta intressanta idag är ingen barnlek. Risken är att man rycker på axlarna, uttråkad av att ha hört dessa låtar till leda genom åren, och förväntningarna är således låga inför ytterligare versioner av denna ”skåpmat”. Men glöm det. The Quireboys gjuter inte bara nytt liv i låtarna, Spikes egensinniga stämma får dem att låta personliga, samtidigt som de duktiga musikanterna kickar loss härligt sväng i merparten av spåren. En del av låtarna får t.o.m. nytt eldigt liv tack vare udda, coola arrangemang och det krävs inte mycket fantasi för att inse vilket kärleksalbum det här är från bandets sida. Gillar du någon av nämnda artister ovan? Eller Rod Stewart & The Faces kanske? I så fall, spring och köp. Känner du inte till dessa klassiska låtar? Spring och köp. Gillar du The Quireboys rent generellt? Spring och köp. Svänger inte ditt liv tillräckligt? Spring och köp!