Tegel – Science

För en tid sedan blev jag kontaktad av Ola Larsén, som undrade om jag kunde tänka mig att ta några promotionbilder på honom inför hans nya platta. Jag får erkänna att jag då inte ens hört talas om att han gjorde musik under pseudonymen Tegel. Med en kort brief om Berlin, typ, tog vi ett gäng bilder på det närmaste Lund kunde uppbåda till den tyska huvudstaden.

Någon vecka senare landade meddelandet att Tegels platta Science nu fanns uppe för lyssning på streamingtjänsterna. Då hade jag redan blivit eld och lågor över de två smakprov han skickat ut tidigare och jag hade arbetat upp gigantiska förväntningar på fullängdaren.

Till min stora glädje går Science från klarhet till klarhet. Här har vi minimal techno av absolut högsta klass. Mina tankar vandrar tillbaka till 90-talets storhetstid med Speedy J, Plastikman och LFO i sina respektive mest inspirerade stunder.

Tempot varierar. Stundtals är det blytungt, suggestivt och bpm-räknaren orkar med nöd och näppe upp till tresiffrigt. Det finns ett tyngre arv när det drar mot en instrumental Portion Control-liknande upplevelse i både inledande ”Infinity” och favoriten ”Radio”, som verkligen inte står engelsmännen efter med sina knasterslagverk och glitchiga soniska färgduttar i en i övrigt totalt oorganisk ljudbild.

”Warp” drar upp tempot och om jag blundar och försöker tänka bort de senaste åren så är det hur lätt som helst att höra detta från vilken kool och påkostad amerikansk Astralwerks-platta som helst, inte en hemmastudio ett par mil bort i vårkalla Skåne. Det här skäms inte för sig på dansgolvet, oavsett hur många timmar in på nästa dygn du stannat kvar på klubben i din desperata jakt på nya musikupplevelser.

”Gravity” är på sätt och vis en avrundning inför plattans bonuslåtar. Det är här Speedy J kommer in. Ni minns kanske hans mästerverk A Shocking Hobby, plattan jag inte kunde beskriva annat än som en komplett skräckfilm i musikalisk form när det begav sig. Ola skrämmer inte upp mig lika långt, men musiken hade stundtals lika gärna kunnat vara ljuddesign till första Alien-filmen. Det skapar onekligen en skön otrygghet i klar kontrast till spårets övriga insmickrande dansdunk.

För en tid sedan recenserade jag en annan svensk debutant som pysslade med techno. Om jag tyckte Magnus P. Eckhéll fick lite poängavdrag för variationsbrist så är det en konstart som Ola Larsén behärskar med en mästerlig fingertoppskänsla redan på denna debut inom genren. Science sitter som klistrad i lurarna, från arbetsdagens början till läggningen på kvällen. Tegels debutplatta rekommenderas varmt och har du inte redan gjort det, passa på att läsa min kollega Johan Arenbos strålande intervju med mannen bakom detta lysande album. Där kan du även lyssna direkt via Spotify och du hittar den även på övriga streaming- och nerladdningstjänster. Science finns även att beställa på cd direkt via Stereoklang.