Michael Lanning – Modern Sounds In Love & Cynicism

Bara i år kommer Michael Lanning med två skivor. Musikaliskt är de väsensskilda. Den ena är liveinspelade fullängdaren Worlds Should Mean Something: Live At The Bitter End och den andra är ep:n Modern Sounds In Love & Cynicism.

Michael Lannings meritlista som sångare, multiinstrumentalist och skådis är lika spretig som imponerande. Mellan 2000 och 2005 sjöng han t.ex. i The Trans Siberian Orchestra, han har spelat in och/eller turnerat med storheter som Donovan, Fleetwood Mac, Rockpile och George Harrison. Hans band Jiva var första amerikanska band att signas till ex-Beatlens skivbolag Dark Horse och Harrison agerade själv verkställande producent på plattan. Förutom att medverka på en massa radioreklam och sjunga in saker för nationell TV i över ett decennium har han också medverkat i Steven Bochco’s Coprock, Wayne’s World och Baywatch, samt i musikaler som Mask och Bonnie & Clyde. Hans låtar har spelats in av bland andra Dave Edmunds, Stray Cats och Sylvie Vartan. Allt detta, samt innehållet på de två skivor Michael Lanning släppt i år, gör det fullkomligt omöjligt att placera honom i ett fack. På liveplattan dominerar nämligen folkpop med allvarliga och roliga texter, samt en del rockiga grejer. Medan samme artist på Modern Sounds In Love & Cynicism knatar in på ett område, tidigare dominerat av artister som Frank Sinatra, Dean Martin, Sammy Davis Jr och andra ur samma generation. Här är det crooning, storband, swing och gammeldags romantik som gäller. The Rat Pack hade gillat det. Och varför inte andra än dem? Samtliga låtar utom en är skrivna av Lanning och Rick Bell, och gillar man stuket lär inte låtmaterialet i sig hindra någon från att njuta. Det här är låtar som fastnar, framförda av duktiga musiker, och en Lanning som sjunger alldeles utmärkt. ”Angel on my shoulder” är rockigast och skiljer sig från övrigt material av den anledningen, medan ”You just go away” är lugnast, så variationen funkar fint också.