Review Overview
Betyg - 9
9
Två remastrade ep-skivor och en ny mix gjuter nytt liv i en dark wave-klenod.
2006 kom Wonderland/ One Million Faces som nedladdningar och året därefter som två ep:n på en cd-skiva, uppskattad av många med smak för utsökt dark electro och dark wave. Den nya remastrade och förlängda versionen av plattan startar med en ny remix av ”One million faces” och kickar sedan igång de övriga sex låtarna med uppgraderat ljud och påtaglig tyngd.
Nya remixen av ”One million faces” är svår att sitta still till. Låten är fullkomligt underbart svängig och dansant, med grym närvaro och energi i utförandet. Därefter kommer de tre låtar som utgör ep:n Wonderland: först den lugnt filmiska, flummiga och mörka – över 11 minuter långa – ”Ouverture” med sina spökröster och skräckfilmsatmosfär. Sedan mer rytmiska, och i sammanhanget mer traditionella ”Wonderland”, där Peter Spilles sjunger igen. En låt som ger ungefär samma spöklika vibbar som föregångaren, men på ett annat vis. ”Résumé” som avslutar första ep:n har en annan sorts sväng, en hotfull atmosfär med ett nästan popigt anslag som halvt om halvt drunknar i svärtan, den repetitiva rytmen och Spilles mörka text. Här lirar dessutom Carsten Klatte sitar! One Million Faces-ep:n består också av tre låtar och dessa går in i varandra, med ”Research” som första spår. I den upprepas samma syntetiska sångstrof gång på gång i ett soniskt kosmos, likt gammal hederlig spacerock typ Hawkwind, men med syntar istället för elgitarrer som driv. Skivan fortsätter med ”Consequence” som är en direkt fortsättning på ”Research”, vilket gör det omöjligt att skilja de två spåren åt, men någonstans i slutet av denna låt bjuds man överraskande på såväl operasång som fågelkvitter innan titelspåret tar vid. Originalversionen av ”One million faces” som alltså avslutar skivan, gör det lätt att jämföra låten med den inledande remixen. Här återkommer f.ö. Klatte som bytt sitaren mot elgitarr. Snyggt cd-häfte med rymdbilder och sångtexter är extra plus.