Littérature Non-Stop 2016

Littérature Non-Stop

Musik är inget isolerat fenomen. Tvärtom pågår ett ständigt utbyte med andra kulturformer. Inte minst med litteraturen.

Ett flertal välkända band har tagit sina namn från böcker. Både Tears For Fears och Primal Scream från Arthur Janovs psykologiklassiker ”Primalskriket”, Heaven 17 från Anthony Burgess ”A Clockwork Orange”, The Doors från ett psykedeliskt Aldous Huxley-verk, Paradise Lost från John Miltons poetiska epos och Belle and Sebastian från en fransk barnbok.

David Bowie och Eurythmics har tillägnat George Orwells dystopi ”1984” varsitt album. Black Sabbath och Iron Maiden har, i sin tur, gjort åtskilliga referenser till skräckmästarna Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft.

Morrissey är mer eller mindre besatt av Oscar Wilde, Kate Bush döpte sin debutskiva efter Emliy Brontës ”Wuthering Heights”, The Cure har skrivit låtar som är direkt inspirerade av Albert Camus och Penelope Farmer, Radioheads ”Paranoid Android” handlar om ”Liftarens guide till galaxen” och Gary Numans ”Are Friends Electric” anspelar på Phillip K. Dicks ”Do Androids Dream Of Electric Sheep”.

Ovanpå detta har vi Metallicas ”For Whom The Bell Tolls”, Joy Divisions ”Atrocity Exhibition”, Bruce Springsteens ”The Ghost of Tom Joad”, Duran Durans ”The Wild Boys”, Velvet Undergrounds ”Venus in Furs”, Robert Marlows ”The Face of Dorian Gray” och listan kan göras hur lång som helst…

Zero Music Magazine vill självklart bidra till kulturutbytet och bad därför ett storslaget gäng alternativa artister och kulturpersonligheter om bokrekommendationer. Vi citerar gärna den engelske författaren Richard Steeles visdomsord: ”läsning är för själen vad motion är för kroppen” och önskar alla en mysig bokstund på stranden, i hängmattan eller i favoritfåtöljen!

Johan Kinde (Postpunklegend i Lustans Lakejer, hyllad författare och soloartist aktuell med skivan Ett halvt sekel av sex.)
– Jag brukar mycket sällan känna mig sugen på Nobelpristagaren i litteratur. Det är ofta en känsla av något ytterst politiskt korrekt över utnämningarna, som gör att jag inte alls får lust att läsa dem. Men när Mario Vargas Llosa vann 2010 blev jag intresserad. Jag följde tillkännagivandet i SVT och under direktsändningen kallade de in en frodig kvinna som tydligen var någon sorts expert på hans verk. Hon talade sig lyrisk över honom, samtidigt som en väldigt smal, uppenbarligen mer vänsterorienterad kvinna, som nyss uttryckt sitt missnöje över utnämningen (mest av politiska skäl, såvitt jag förstod) inte fick en syl i vädret. Det var mycket underhållande.

Jag gick ner till bokhandeln och öppnade den bok, ”Den stygga flickans rackartyg”, som den frodiga kvinnan rekommenderat som en bra titel att börja med. Trots att den följer den oskrivna lagen (eller är den kanske nedskriven någonstans i Svenska Akademiens regler?) att det absolut inte får finnas någon dialog på första sidan i en roman som vinner Nobelpriset, så var jag fast. Jag förflyttades direkt till Lima, 1950. Så här börjar den:

”Den sommaren blev sagolik. Pérez Prado kom med sin orkester bestående av tolv professorer och satte fart på karnevalsdanserna på Club Terrazas i Miraflores och på Limas Lawntennisklubb, man höll en nationell mästerskapstävling i mambo på Plaza de Acho som blev en stor framgång trots att kardinal Juan Gualberto Guevara, ärkebiskop av Lima, hotade med att bannlysa alla deltagande par, och mitt gäng från Barrio Alegre kring gatorna Diego Ferré, Juan Fanning och Colón i Miraflores ställde upp i olympiska spel i minifotboll, cykling och gymnastik mot gänget från Calle San Martín och vann förstås överlägset. Det hände märkvärdiga saker den där sommaren 1950.”

Kapitlet heter ”De små chilenskorna” och en av dessa två är titelns ”stygga flicka”, som visar sig alls inte vara chilenska, men mycket annat.

Vi följer berättarjaget Ricardo från hans enkla uppväxt i stadsdelen Miraflores i Lima, Peru till hans, fortfarande enkla men ändå det han alltid drömt om, vuxenliv i Paris. Längs vägen passerar Tokyo, London, Madrid och Havanna revy. Och hela tiden korsas hans vägar med Lilys, den stygga flickan, som för alltid vunnit hans hjärta och själ.

Boken är skriven med den lätthet som kännetecknar en mästare som inte längre har något att bevisa. Mario Vargas Llosa hade inte redan vunnit Nobelpriset när han skrev den, men det känns som att han visste att han skulle göra det för sina tidigare verk, och nu skriver detta mest för sig själv. Det är lustfyllt, lättläst och sinnligt. En underbar bok att läsa i skuggan en sommardag, samtidigt som du kanske sippar på en gin & tonic. Jag rekommenderar även Mario Vargas Llosas ”Bockfesten”, en betydligt mörkare, men minst lika stark roman.

Sophie Sarigianniduo och Marianthi Melitsi (Utgör tillsammans det grekiska elektropopbandet Marsheaux, som är aktuella med det purfärska albumet Ath.Lon)
– Det finns många bra böcker, men vi har valt ett guldkorn som ingen musikälskare får missa: ”Mad World: An Oral History of New Wave Artists and Songs That Defined the 1980s”. De båda journalisterna Lora Majewski och Jonathan Bernstein har gjort en imponerande djupdykning i åttiotalets new wave-scen och presenterar resultatet på ett både kunnigt och medryckande sätt. Banbrytande låtar från de gyllene åren analyseras och det bjuds på initierade intervjuer med fler än 30 stora artister. Bland andra Duran Duran, New Order, Tears For Fears, Soft Cell, Joy Division och Yazoo.

Det är intressant att få höra artisternas egna tankar och få ta del av tidigare inte berättade historier. Att boken innerhåller mängder med snygga foton höjer naturligtvis läsvärdet ytterligare. ”A must have!”

 Tracy Howe (Sångare i det klassiska kanadensiska elektropopbandet Rational Youth)

 “Later I would think of America as one vast City of Night stretching gaudily from Times Square to Hollywood Boulevard – jukebox-winking, rock-n-roll moaning: America at night fusing its dark cities into the unmistakeable shape of loneliness” (John Rechy, City of Night).

– Jag läste “City of Night” 1966, när jag var 14 år gammal. Mina föräldrar hade ett exemplar av boken och jag fascinerades av titeln och det suggestiva fotot på framsidan. I efterhand undrar jag lite varför de hade köpt boken. Den hade visserligen varit en storsäljare, men innehållet var ganska kontroversiellt på sextiotalet. “City of Night” var nämligen en bok om en “street hustler”, alltså en manlig prostituerad. Redan efter de första kapitlen, där bokens huvudperson berättade om sin olyckliga barndom och sin dåliga relation med sin pappa, var jag fångad av historien. Han var tvungen att lämna sitt nuvarande liv, vilket planterade ett frö i mitt medvetande att även jag måste gå min egen väg…

Huvudpersonen beger sig till New York, där han hamnar i en ond cirkel av dekadens och prostitution. Han fortsätter att driva vind för våg, vilket tar honom till både Los Angeles och New Orleans. Även om jag chockerades av hans livsval, så fascinerades jag samtidigt av att någon bara kunde lämna den konventionella tillvaron bakom sig och bygga upp ett nytt liv i samhällets utkanter. Jag kände även en viss dragning till den förförande, undre världen som beskrevs så levande. Det gick dock inte att undkomma sorgen och ensamheten som genomsyrade “City of Night”.

John Rechys poetiska sätt att skriva, som var influerat av femtiotalets tidsanda och beatnikförfattare som Alan Ginsberg, gjorde ett starkt intryck på mig. 1982 skrev jag en låt vid namn just “City of Night”, som skulle kunna beskrivas som min audiella tolkning av Rechys bok.

“City of Night, while some are sleeping, creatures of night, on corners meeting”(Rational Youth, 1982).

 Jag trodde alltid att folk direkt skulle förstå kopplingen mellan boken och Rational Youth-låten, men faktum är att ingen tog upp sammanhanget förrän nyligen, när jag blev intervjuad av den amerikanske skribenten Barry Walters. När Zero Magazine nu bad mig om ett boktips, såg jag det som ett gyllene tillfälle att läsa om “City of Night”. Det väckte en massa minnen från min ungdom, kändes renande för själen och jag är glad att ha fått den här chansen att återupptäcka både en stor roman och en del av mig själv.

Sofia Härdig (Mångsidig kulturkvinna och albumaktuell electronica-/pop-/noise-artist)
– När jag fick förfrågan att skriva ett boktips till Zero kom många titlar upp i mitt huvud. Just nu läser jag till exempel ”The KLF: Chaos, Magic and the Band who Burned a Million Pounds.” Den är mycket bra, men jag bestämde mig för en bok som följt mig som en dröm genom åren: Italo Calvinos ”Om en vinternatt en resande”. Bara titeln – en dröm! Om man nu bara ska välja ett verk, vad passar då förresten bättre än denna bok med en mängd böcker i? ”Om en vinternatt en resande” är som ett kalejdoskop med parallella världar, en lustiga husets spegelsal med babushkadockor i varandra. En bok om själva läsandets filosofi.

Jag läste den under några intensiva, ljusa sommardygn i Umeå. En tid då solen aldrig gick ned. Natt och dag suddades ut och jag tillbringade min tillvaro i detta upplösande av dagar, i en bok där historier upplöstes och gick in i varandra. Som den elektronmusiker jag är, gillar jag att klippa, loopa och slå sönder, för att sedan bygga upp igen. Vad passar då bättre att rekommendera än en bok där historierna slås sönder och tillsammans bildar något större, vackrare och farligare?

Mer vill jag inte säga om denna bok, där dina egna tankar står i centrum. Du ska få upptäcka den och dess mysterier själv, precis som jag gjorde. Jag lämnar dig med inledningsfraserna i boken: “Du ska just börja läsa Italo Calvinos nya roman ’Om en vinternatt en resande’. Slappna av. Koncentrera dig.”

Darrin Huss (Sångare och frontfigur i det legendariska new wave-bandet Psyche)
– Jag tror att det var min engelsklärare i sjunde klass, hemma i Kanada, som uppmuntrade mig att läsa den, men jag kommer inte ihåg exakt. Vad jag däremot känner mig helt säker på är att ”A Wrinkle In Time” är en av världens bästa böcker. Madeleine L’Engle har inte bara lyckats skriva ett klockrent äventyr, där kampen mellan ont och gott beskrivs på ett både spännande och uttrycksfullt sätt. ”A Wrinkle In Time” innehåller dessutom vetenskap, filosofi, religion och moraliska frågor. Allt utan att förlora fokus på den vackra berättelsen.

”A Wrinkle In Time” är perfekt läsning för barn och ungdomar som känner sig ”annorlunda” eller har upplevt förluster i sina liv. Men boken passar även utmärkt för vuxna, då den behandlar tidlösa ämnen som individualitet, självständigt tänkande, mod och kärlek. Madeleine L’Engle skrev boken redan 1962 och jag har alltid betraktat den som ett pionjärverk, som med sina tidsresor och sin stämningsfullt beskrivna mystik inspirerat allt från Star Trek till Harry Potter. Rekommenderas varmt!

Stefan Brisland-Ferner (Låtskrivare, fiolspelare, vevlirare, syntprogrammerare och producent i albumaktuella Garmarna)
– Av alla böcker jag älskat måste jag, detta år, faktiskt välja en som jag ännu inte har läst. Däremot följt som blogg genom åren och nu är första volymen utgiven i utökad och redigerad bokform. ”Blogg i bokform, som han ännu inte läst”? Låter kanske inget vidare. Men nu handlar det om David Bowie och en genomgång av varje, i skrivandets stund, känd låt i kronologisk ordning. Alla analyserade och satta i en samtida kontext. Det hela är kompilerat av en briljant författare i sin egen rätt. På nätet har Chris O’Leary, via sin blogg Pushing ahead of the Dame, envist och metodiskt tagit sig igenom hela Bowies karriär från de tidigaste inspelningarna från 1964 och framåt.

Allt, precis allt, som även den mest insnöade Bowie-fanatiker hört talats om i form av obskyrt material finns med i ”Rebel Rebel”. Liksom förstås klassikerna. Den första utgåvan täcker perioden 1964 till 1976 och är den enda som i dagsläget finns utgiven i bokform. För alla med minsta tendens till nördighet är den ett måste, men boken rekommenderas även till mer måttfulla Bowie-fans, då O’Leary skriver engagerat och undviker ett styltigt rabblande av knastertorra fakta, som annars ofta kännetecknar den här typen av sammanställningar.

Att läsa hans inlägg om ”Sweet Thing”-sviten, eller ”Station to Station”, är att sugas in i en lika hypnotisk suggestion som musiken själv. Nästa år kommer den andra volymen och den kommer att täcka in hela perioden från Low till Blackstar. Titeln? ”Ashes to Ashes”. Den typen av estetisk exakthet kännetecknar hela O’Learys gärning med detta projekt. Läs!

 

Renate (Norskt electrofenomen med Göteborgsanknytning) 
– Alla borde minst en gång i livet läsa ”Parfymen – en mördares historia” av Patrick Süskind. Romanen utspelar sig i 1700-talets Frankrike och handlar om parfymören Jean-Baptiste Grenouille. Han är en isolerad människa, då han helt saknar kroppslukt och därför väcker obehagskänslor hos omgivningen. Själv har han däremot ett särdeles luktsinne och är besatt av dofter. I en vansinnig ambition att skapa den perfekta parfymen börjar han mörda unga flickor för att extrahera deras kroppsdofter.

”Parfymen” är en fascinerande och bisarr berättelse, som fick mig att fundera över lukters betydelse. Det var även intressant med en huvudfigur som jag verkligen inte kunde tycka om eller känna för. ”Parfymen” är suggestiv, märklig, fantastisk och du kommer att komma ihåg den länge efter du läst den!

 

Robert Enforsen (Elegant maskinist och stilren sångare)
– Om ni vill läsa något underhållande, kan jag varmt rekommendera ”White Line Fever” av Lemmy Kilmister. Det är en underbar självbiografi, där Lemmy med skön brittisk humor bjuder på anekdoter från sitt händelserika liv. Han berättar om sin uppväxt, om åren i Hawkwind och hur de nådde toppen med Motörhead. Man får ta del av studioarbete, resor och möten med andra storheter, som The Beatles och Rolling Stones. Men framför allt är ”White Line Fever” en studie i sex, drugs and rock’n’roll.

Boken är lättläst, men samtidigt imponerande detaljrik med tanke på hur hårt Mr. Kilmister har levt. Starkt virke i den mannen! Att Lemmy, med stolthet, berättar att de experimenterade med syntljud redan på 60-talet gör mig naturligtvis lite extra glad…

Per Aksel Lundgreen (Norsk eldsjäl, skivbolagskille och inblandad i band som Chinese Detectives, Shatoo, Apoptygma Berzerk, Angst Pop, Cronos Titan och Rosetti’s Compass)
– Mitt boktips för sommaren är “High Fidelity” av Nick Hornby. Boken är en känslomässig berg- och dalbana, där man går från glada leenden i beskrivningen av skivaffären Championship Vinyl och de anställda där till ångestfylld uppgivenhet över huvudpersonen Robs kärleksrelationer och hur han (inte) hanterar dem. “High Fidelity” är nog intressantast för musikälskare, men storyn är bra oavsett vilken ingångsvinkel man har.

Jag har själv läst boken flera gånger. För mig, som både har jobbat i skivaffär och varit passionerad skivsamlare, finns det mycket att känna igen sig i. Jag är dessutom förtjust i Hornbys torra, brittiska humor. Historien förstördes när den filmades i en amerikansk version, men boken är väl värd din tid! Jag vill även slå ett slag för “John Peel – A Life In Music”, som blir min semesterläsning i år. Glad sommar!

Ann-Sophie ”Adora BatBrat” Wimmerstedt (Modell, sångerska och kultfigur)

”Jag hade en piercing som kallades en guiche. Det är delen mellan rövhålet och ballarna. Man står på alla fyra på en brits. Röven i vädret och kuken och kulorna hänger ner. All ens värdighet har gått upp i rök.”

– Redan i inledningen, när man läser Dave Gahans bekännelse ovan, förstår man att man fått tag på en sjukt jävla bra bok! Steve Malins Depeche Mode-biografi är både oerhört rolig och väldigt intressant. Det visar sig att nästan alla mina stora idoler på den alternativa musikscenen har en historia ihop. Dessutom skrattar jag högt flera gånger. Och blir sugen på att kasta jordnötter i någons rövklyka (du fattar när du läst boken).

Jag kan rekommendera högläsning, då biografin är så underhållande att man vill ha någon att asgarva ihop med. Min make läste den för mig vid sänggåendet varje kväll och vi vek oss dubbla av skratt, men fick även en massa aha-upplevelser. Steve Malins har gjort en utomordentligt berättad musikdokumentär som till största delen baseras på intervjuer med de fyra killarna som blev Depeche Mode med hela världen. Ha det så skoj!

 

Andreas Wandegren (Medlem i Dark Side Cowboys, Morlocks och snart aktuell med soloalbumet En Skugga bland skuggor)
– Mitt boktips blir ”Vi, de drunknade” av den danske författaren Carsten Jensen. Det är en mustig krönika som sträcker sig över ett helt sekel, flera generationer huvudpersoner och deras relation till det ständigt närvarande och lockande havet, den ständigt hotande döden och undergången och livsvillkoren för dem som överlever. Handlingen är stundom så storslagen och gripande att Carsten Jensens fenomenala språkdräkt knappt förmår att göra den rättvisa. En bok som man ibland måste lägga ifrån sig och kontemplera över för att helt kunna ta in. Svårslagen sommarläsning!

 

Sebastian Hess (Konsertarrangör, skribent, kulturkille och filantrop)
– Jag vill gärna tipsa om en tänkvärd bok av en begåvad svensk författare som borde få mer uppmärksamhet. Nämligen ”Medan tiden står still” av Tina Arwidson. Det är en roman om tre kvinnor som grubblar över framtiden. Alla tre är rädda för att göra fel livsval och känner sig pressade av förväntningarna som ligger på dem. Det är intressant att följa deras liv och se hur de funderar över liknande frågor ur olika perspektiv. ”Medan tiden står still” bjuder på mycket igenkänning för alla som är födda på sjuttio- och åttiotalet. Dessutom innerhåller den ett flertal intressanta musikreferenser.

 

Tina Thelénius, aka DJ Cybergirl (Klubbarrangör, plattvändare och musikskribent)
– I semestertider är det extra härligt att ge sig hän och dyka in i andra världar. ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafón är ett praktexempel på en bok som erbjuder just detta. I centrum står tioårige Daniel Sempere, en mystisk bortglömd författare och en spöklik plats under det gamla Barcelona kallad ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Daniel hittar där Vindens skugga av Juliàn Carax, eller om det är boken som hittar honom…

Sökandet efter den mystiske författaren Carax upptar snart en allt större del av Daniels liv och märkliga karaktärer och övernaturliga händelser kantar äventyret. Det är gotiska gamla förfallna palats, skuggfigurer, sorg, olycklig kärlek och allt annat man kan önska sig av en bok. Särskilt om man själv varit i Barcelona. Och det bästa av allt är att när boken är slut kan du fortsätta med ”Ängelns lek” och ”Himlens fånge”, som båda utspelar sig i samma universum. När du plöjt igenom dem kan du sedan ta dig an Haruki Murakamis ”1Q84”-trilogi och fortsätta med det mesta som Murakami skrivit.

 

Joakim Montelius (Maskinoperatör i Covenant)
– Jag rekommenderar varmt Bill Brysons ”A Short History of Nearly Everything”. Reseförfattaren och journalisten Bryson – en av världens roligaste, mest spränglärda och syrligaste pennor – satt på ett flyg över Atlanten och insåg att han inte visste ett smack om vad det var han såg genom fönstret. Så han beslöt sig för att ta reda på vad det egentligen är för något: Livet, Universum och Allting. Han kommer inte fram till “42”, men väl till en massa annat och hinner dessutom berätta om alla de excentriska knäppgökar som hjälpt till att klura ut det lilla vi tror oss veta lite om.

Det här är boken för alla oss som vill veta saker vi missade när vi kastade suddgummin på kemiläraren, snarare hade fantasier om attraktiva klasskamraters fysiska topografi än lyssnade på geografiläraren, skrek “bingo! bingo! bingo!” och höll för öronen med ett panikartat ansiktsuttryck när matteläraren sträckte sig efter kritan eller prompt somnade två sekunder in på fysiklektionen. Bryson borde få Nobelpriset för den hittills enda verkligt underhållande bok jag läst om naturvetenskap! Och tro mig, jag har tröskat mig igenom en hel del sådana…

Paulinda Crescentini (Sångerska i Daybehavior)
– Mitt boktips är romanen “Kvinnan på övervåningen” av Claire Messud. Det är en spännande berättelse om en kvinna som gav upp sina konstnärsdrömmar för att satsa på en trygg tillvaro, men som lever med en undertryckt ilska och otillfredsställelse över sitt livsval. En dag flyttar det in en ny familj, som hon lär känna, och plötsligt börjar det hända märkliga saker i hennes inre. Boken passar alla som gillar relationsdraman med psykologiska undertoner. Messud har dessutom ett vackert, eget språk som driver handlingen framåt mot den spännande upplösningen!

Hannes Stenström (Musikant och underhållare i Slagsmålsklubben)
– Jag tycker att alla kulturintresserade borde kolla upp “Space is the Place: The Lives and Times of Sun Ra”. Denna biografi om jazzlegenden Sun Ra, skriven av John F. Szwed, är den bästa musikboken jag någonsin läst. Det som gjorde Sun Ra så speciell var att han redan som ung gick in i sin egen värld och aldrig kom tillbaka. Han diktade upp en egen verklighet – att han var född på planeten Saturnus – och ersatte vanliga mänskliga behov med ett asketiskt liv framför pianot och en hög böcker bredvid sig. Inte en tum vek han från sin historia eller sina ideal! Den enorma disciplinen och självsäkerheten, i kombination med all fantasi, gör denne mans liv fascinerande och inspirerande för alla kreativa människor, oavsett om man är inne på jazz eller föredrar andra typer av musik.

Eddie Bengtsson (Elektropopguru från Page och Siste Mannen På Jorden)
– Med anledning av att det nyligen var 50 år sedan USA:s stora involvering i Vietnamkriget, har jag passat på att läsa om den oerhört intressanta boken “Unheralded Victory” av Mark W. Woodruff. Vietnamkriget är en konflikt som många har åsikter om, men få har djupare kunskaper om. Woodruff ger en både informationsrik och nyanserad bild av detta oftast enkelspårigt beskrivna krig. “Unheralded Victory” är verkligen rekommenderad läsning för alla historieintresserade!

Sophie Rimheden (Electronicaartist och mångsysslare)
– Om semesterplanen är att låta hjärnan vila och bara må bra i hängmattan med ett avslappnat leende, så rekommenderar jag Emma Hambergs feelgood-roman ”Rosengädda nästa!” I denna mysiga bok får man följa tre lite udda personligheter: Bror, som är en 13-årig frankofil med Serge Gainsbourg som största idol, 29-åriga Tessan som tagit sig loss från ett dåligt förhållande och excentriska 60-åriga Jane, som hjälper både djur och människor i nöd. Att följa deras ambitioner och äventyr i den lilla orten Rosengädda är ett härligt nöje en solig sommardag. Det är svårt att sluta läsa, men man kan trösta sig med att det finns hela tre delar om Rosengädda att hitta i handeln.

Ras Bolding (Dansk elektronmusiker och kulturjournalist)
– Alla borde någon gång i livet läsa J. M. Barries ”Peter Pan”. De flesta känner till Peter Pan-myten från den tecknade Disney-filmen med samma namn. Filmen är förvisso trevlig, men missar, som så ofta när Disney tar sig an klassiker, ett par viktiga poänger. Visst är Peter Pan det ultimata äventyret med magiska flygturer, trollstoft, pirater och allt annat som folk med barnasinnet i behåll älskar, men det är samtidigt historien om tidens obönhörliga gång och alltings förgänglighet. Framförallt är det en historia om avgrundsdjup ensamhet.

Redan första gången vi stiftar bekantskap med Peter Pan, mitt i natten hemma hos familjen Darling, gråter han, eftersom han har förlorat sin skugga. Trots fantastiska äventyr, både i England och på Önskeön, är och förblir Peter Pan den ensammaste pojken i världen, som aldrig riktigt passar in. Det finns många anledningar att läsa den här boken. Läs den som barn och hitta din bäste vän. Läs den som tonåring och upptäck din inre rebell. Eller läs den som vuxen och gråt ensam i natten…

Ulrika Mild (Sångerska i Compute och The Volt)
– Jag slår ett slag för ”The Martian” av Andy Weir. Den handlar om en bemannad expedition till Mars, som råkar ut för trubbel och tvingas lämna planeten för tidigt. En av astronauterna antas vara död och lämnas därför kvar, men vaknar efter ett tag upp – ensam på Mars i en trasig rymddräkt. Det är en väldigt spännande bok om överlevnad, ingenjörskonst, NASA, potatis, tv-serier och rymden!

Hans Erkendal (Sångare i Mobile Homes)
– Jag är ingen större bokläsare, men ”På liv och död – historien om Micke Dubois” gjorde ett starkt intryck på mig. Jag jobbade ju en del med Micke en gång i tiden, så det var både intressant och ångestfyllt att få en djupare inblick i hans liv. En bit in i boken blev jag så berörd att jag kände mig tvungen att lägga den ifrån mig och låta den vila. Tung läsning för mig alltså, men jag rekommenderar den ändå till alla som vill veta mer om denne produktive man som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt.