1900 – Tekno

Vad har Klaus Wunderlich, Bert Kæmpfert, Henry Mancini och James Last med 1900 och skivan Tekno att göra? Jo, nämnda herrar ägnade sig åt easy listening-musik, en sorts melodiös, instrumental skvalpop som var lika populär som föraktad under 70-talet. Hissmusik. Repig och nedspilld vinyl, misshandlad på diverse fester. 

Christian Gabel, främst känd som trummis i bob hund, är 1900. Under det namnet skapar han tämligen enkla, väldigt melodiösa, ofta lugna och lättrallade små popsånger. Min dotter kom in i rummet när avslutande spåret, ”Melodier Med Krökta Ryggar” ljöd, och hon började genast nynna melodin, trots att hon aldrig hört den förut. Sedan ville hon höra den igen. Så direkta och ”naturliga” kan en del av Gabels låtar vara. Och det var då likheten mellan Tekno och de inledningsvis nämnda easy listening-farbröderna från 70-talet slog mig. De gjorde ju nästan samma sak, men på ett helt annat vis, av en helt annan orsak och förstås, med melodier som lät helt annorlunda och hade en annan ”uppgift” än vad Gabels instrumentalstycken har. De nämnda farbröderna ville nog ha sin musik inspelad så rent och fint som möjligt dessutom. Gabels vill tvärtom. Med hjälp av gamla rullbandspelare, inköpta på loppisar, får hans låtar ett skavigt, skämt och trasigt sound. Ljuden i bandspelarna lever sitt eget liv, solkar ner den ofta akustiska musiken, gör den smutsig, trasig, störd och helt underbar, på ett gammalmodigt, närmast nostalgiskt vis. Egentligen låter det mer gamla stenkakor än vinyl om detta, man kommer att tänka på trattgrammofoner, spinnrockar, repiga trägolv, sunkiga tapeter och rispiga gamla möbler i en stuga på landsbygden som ingen besökt sedan början på… just det, 1900-talet! Teknologin finns i bandspelarnas missljud, och den tar oss tillbaka till framtiden.