Tack för allt, Johan Strauss!

Det är med stor sorg och smärta vi måste meddela att Johan Strauss (Fridh), som var en viktig Zeroarbetare under tidningens formativa år, har avlidit i alldeles för ung ålder.

Johan var en skicklig skribent, en begåvad layoutare och som många vet även en talangfull musiker. Ovanpå det var han stor en klubbprofil i Göteborg, någon som utmanade normerna och en på många sätt extraordinär person.

När Johan klev in i Zynthec var det fortfarande ett A5-fanzine i svartvitt. Med sin känsla för färg, form och typografi tog han tidningen in i fyrfärgseran och professionaliserade uttrycket. Han höjde den språkliga nivån, skärpte det redaktionella anslaget och gav oss självförtroendet att tänka större. Med honom tog Zynthec steget från fanzine till musiktidning och lade grunden till det som senare blev Zero.

Efter att han lämnat över stafettpinnen valde han att helhjärtat satsa på sitt band Morlocks. Det var en lång kamp, men musiken bar till slut frukt. Han blev erkänd av sina egna förebilder och arbetade bland annat med Marian Gold från Alphaville i olika produktioner. Han uppfyllde också sin dröm om att turnera i USA, inte en utan två gånger, tillsammans med sina ungdomsidoler i KMFDM.

Nu har Johan lämnat oss i stor sorg och saknad. Hans avtryck i svensk undergroundkultur, i musiken och i Zeros historia kommer att bestå.

Zeros grundare Petter Jahnstedt minns Johan:

Det är svårt att ta in att Johan är borta. Han var en profil i underground-Sverige. När han ville hjälpa oss med Zynthec kändes det overkligt. Han var så många gånger bättre än oss på allt vad det gällde teknik och språk.

Men vi minns också allt det roliga från den där tiden när allt var lite mer analogt. Ibland fick man inte tag på Johan. Då ringde man Göteborgs-Postens redaktion och Avenyns dåvarande redaktör Magnus Johansson, som var en gemensam bekant. Svaret blev alltid: “Han sitter nog på Café Java i Vasastan.”

Då frågade man om han kunde springa ner med en mobiltelefon, så jag fick prata med honom. Efter mycket om och men landade till slut de där tio viktiga Zip-skivorna på Zynthec-kontoret i Stockholm.

Men det jag minns starkast är bilden i Zynthec med hans svarta katt på axeln. Den tror jag många minns som läste tidningen på den tiden.

Vila i frid, Johan. Vi glömmer dig aldrig. I Zeros böcker skrivs du in och tröjan hissas.