Su Andersson – Postcards

Postcards består av tio fina, rätt lugna låtar som inspirerats av en resa Su Andersson gjorde ensam 2021. Varje låt har sin egen identitet, samtliga sjungs på engelska, förutom några verser i ett par låtar som tillför ytterligare elegans till ett redan elegant innehåll.

Su Anderssons nya cd är en utmärkt höstplatta, en samling fina låtar skrivna i flera städer och länder under en europaresa hon gjorde i höstas 2021 med tåg. Allting serveras väldigt elegant i ett konvolut utformat som en liten bok med sångtexter, bilder och information. Under titlarna står i vilka städer dessa musikaliska vykort skickats från. Några av mina favoritlåtar som ”Vertigo” är från Berlin, ”Tansit” från Chavannes-de-Bogis och ”Sunset unlimited” från La Rochelle t.ex. Redan första gången jag lyssnade på Postcards slog det mig hur den här plattan fick mig att associera till hösten, kanske för att jag hörde den första gången en regnig septemberdag och sedan fortsatte att lyssna på den en massa gånger under samma månad. Tro det eller ej, men då hade jag inte ens läst att den kommit till under en höstresa. Ett märkligt och magiskt sammanträffande, eller Su Anderssons konstnärskap som förmedlats så otroligt knivskarpt? Kanske en kombination, jag vet inte. Men förutom allt det övriga älskar jag att Su Andersson vid ett par tillfällen lägger in verser på de språk som tillhör de länder låtarna handlar om. Jag tänker på franskan i ” Oh la la, Oh la la”, och spanskan i ”Sin palabras”, dessa strofer förstärker – och förgyller likt bladguld – innehållet ytterligare. Postcards utgör en känslomässigt homogen samling sånger med ofta vemodigt vackra melodier och poetiska texter som berör utan att bli konstlade eller överdimensionerade, som följande vers från ”Vertigo”: ” My friends who sat there then in the smoky dust/ now sit in front of their computers/ in their homeland further north full of everyday life”. Så snyggt, så tydligt och så tänkvärt.