Dalmatin – Allting är en tavla

Dalmatin debuterade med singeln Festival, ep:n Dagarna och Kvällarna och givetvis albumet Ansiktet i Gruset som kom förra året. Allting Är En Tavla är uppföljaren till dessa och bandet bjuder på tio nya låtar och ett snyggt lp-omslag med fold out.

Vinylen är gul, omslaget går i gult och svart och alla texter finns tryckta i det. Stilrent och snyggt. Kanske har ni redan hört de fina singlarna ”Hittar ut” och ”Minns det som igår”? Gillar ni dem gillar ni nog mycket av resten också. Mina egna övriga favoriter på plattan är inledande ”Långt från Umeå”, ”Om du” och ”Hjärta av sten”. Det finns ett par låtar till som utmärker sig som höjdpunkter, men också några jag inte tycker är så starka. Nackdelen rent generellt med Dalmatin är i mitt tycke att bandets musik inte riktigt sticker ut, inte skiljer sig så mycket från mängden av andra gitarrbaserade indieband. Lite mer originalitet hade inte skadat. Men med det sagt är grabbarna duktiga på att skapa vemodiga melodier och refränger att sjunga med i. Dessutom är både stäm- och solosången utmärkta, man hör alla ord som sjungs på plattan utan att anstränga sig, produktionen är proffsig och framförandet snyggt, medan texterna är relationsrelaterade och ger känslan av att vara självupplevda och personliga. Många fördelar alltså. Allting Är En Tavla är således en trevlig uppföljare till debutalbumet Ansiktet i Gruset, men kanske hade trion Karl Fjellborg, Ludvig Carlborg och Ville Isakson Jonsson vunnit på att dra ut på låtskrivarprocessen lite längre, eller är det bara mina förväntningar som var för högt ställda? Plattan är i alla fall riktigt bra och vem vet, den kanske växer ytterligare med tiden som många andra popplattor har gjort genom decennierna.