Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Med den nysläppta singeln ”Demonizer” kliver aux animaux in i ett personligt och mörkt territorium, både musikaliskt och emotionellt. I samarbete med amerikanska Dancing Plague bearbetar hon en svår tid i livet, samtidigt som hon blickar fram mot intensiva turnéer, prestigefyllda festivaler och ett kommande album.
Hej, Gözde, och tack för att du tar dig tid att svara på ett par frågor! Kan du berätta lite om din nya singel?
– “Demonizer” är väldigt speciell för mig, eftersom det är mycket personliga upplevelser som jag delar med mig till lyssnarna. Jag gick igenom en väldigt tuff period efter en separation, då min expartner inte släppte mig och lät mig vara. Efter att ha blivit terroriserad på det sättet har det känts som en exorcism att skriva “Demonizer” och bearbeta allt det jobbiga.
Dessutom är “Demonizer” något så ovanligt i aux animaux-sammanhang som ett samarbete…
– Ja, jag har själv gästat andra artister, men det här är första gången som jag vågat göra en collab under mitt eget namn. Jag lärde känna Conor Knowles, alias Dancing Plague, i våras när han kom till Stockholm under sin turné och bodde hemma hos mig med sitt crew. Vi märkte snabbt att vi är otroligt lika varandra och blev goda vänner. Så vi tyckte det skulle vara kul att göra en låt ihop. Jag började med syntbasen och trummorna och skickade ett första utkast till Conor, som älskade vad han hörde. Därefter vidareutvecklade jag låten och skickade honom en uppdaterad version, som han toppade med sin sång och lite extra syntljud.
Du har turnerat flitigt de senaste månaderna. Är många konserter inbokade även framöver?
– Under hösten kommer Conor och jag turnera tillsammans i både USA och Europa. I våras gästade han min spelning på Wave-Gotik-Treffen i Leipzig och vi spelade “Demonizer” live för första gången och fick en härlig respons. Där fick vi en inblick i hur det skulle vara att turnera tillsammans och det gav mersmak. Ovanpå konserterna med Dancing Plague blir det en del andra spelningar, både i sällskap med She Past Away och på egen hand. Jag ser mycket fram emot en festival i Aten som heter Death Disco, där lineupen innehåller stora namn som Peter Hook, Anne Clark och The Chameleons. Det ska även bli kul med Ombra-festivalen i Barcelona, där både Conor och jag kommer att uppträda.
Vad är det bästa respektive sämsta med att vara ute på långa turnéer?
– Det bästa är såklart att stå på scen och få kärlek från publiken. Men jag tycker även om att träffa folk efter konserterna. Jag har väldigt stödjande och snälla fans, så det är alltid en ära att få prata med dem. Det sämsta är att bära all utrustning och merch under resorna. Då jag är ganska liten och reser själv, så betyder det att jag måste släpa på mer än min egen kroppsvikt. Men jag försöker tänka positivt och se på det som styrketräning.
Det brukar kunna hända galna saker när man är ute på turné. Har du råkat ut för något spektakulärt?
– Jag skulle förflytta mig från en konsert i Tyskland till en annan i Österrike, vilket innebar en resa på mer än tretton timmar med buss och tre olika tåg. Men bussen kom mer än en timme försent, så jag missade alla anknytningstågen. Vad gör man? Jo, jag lyckades hitta nya tågförbindelser och kom fram i sista stund till Österrike. Jag fick sminka mig på tåget och gick på scenen för linecheck med mjukisbyxor och hoodie. Då dörrarna redan öppnats var en publik på 500 personer på plats och glodde förvånat på mig. Tur i oturen var att det var en spelning med She Past Away och deras ljudtekniker kände till min utrustning, så vi fixade allt på bara ett par minuter. Efter det sprang jag in i logen, bytte om, gjorde ett par whiskeyshots och kastade mig ut på scen igen framför samma publik…
Hur ser det ut på albumfronten? Jobbar du på en uppföljare till Body Horror?
– Jag hoppas kunna släppa en ny skiva någon gång under 2026, men det är inte lätt att hitta tid för låtskrivande mellan konserter, samarbeten och remixer. Men ett par låtar är redan klara och i stora drag känns det lovande.
