Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Sveriges poptronicadrottning Ulrika Mild, alias Compute, som i en rättvis värld borde få mycket mer uppmärksamhet, har släppt en ny ep. Zero Magazine ville såklart veta mer och ställde några frågor till den kreativa göteborgskan.
Hej, Ulrika, och tack för att du tar dig tid att svara på ett par frågor! Kan du berätta lite om bakgrunden till Computes nya ep?
– För ungefär två månader sedan fick jag en kommentar på Soundcloud på låten “Ett lock, en grop, en vägg, ett slut”, där personen efterfrågade möjligheten att lägga till den på en playlist på en av streamingtjänsterna. Just den låten är ett antal år gammal, så jag påbörjade en arkeologisk utgrävning på gamla hårddiskar efter en publicerbar version. Samtidigt ville jag inte skäppa den som ensam singel, utan började fila på några nya låtar, och även fiska upp ytterligare äldre material.
Ep-titeln NKI är en smula kryptisk. Kan du ge oss några ledtrådar om vad det handlar om?
– NKI står för “nöjd kund index”. Jag jobbar inom kommunal verksamhet, där mycket frustration springer ur hetsen att mäta allting, när man ändå aldrig riktigt kommer åt vad som är viktigt. Vad säger siffrorna, som vi lägger ner massa tid och pengar på att ta fram, egentligen om verkligheten? Och vad är en kund? Måste allting alltid vara en transaktion mellan köpare och säljare eller finns det plats för andra relationer i samhällskonstruktionen? Om man applicerar det på konst: vad betyder det då? Minskar konstens värde om NKI går ner?
Du valde EP-formatet istället för att släppa ett par singlar. Hur kommer det sig?
– Från början var det, som sagt, bara en låt som skulle ut. Men jag ville gärna försöka göra något mer av det och framförallt testa att skriva mer på svenska, något jag inte gjort så mycket tidigare.
Vilka nya utmaningar medförde det att sjunga på modersmålet?
– Det visade sig att jag älskar att skriva på svenska! Det blir, i alla fall för mig, så mycket råare och ärligare. Mindre “lullull” liksom. Någonstans är det ju också så att ju bättre du känner till reglerna för ett språk, desto mer kan du bryta mot dem och komma undan med det. Lite som att kungen kan komma undan med vilket etikettsbrott som helst under Nobelmiddagen. Ingen kommer ifrågasätta om han fått lära sig bordsskick…
Peter Hageus har spelat en viktig roll på ep:n. Kan du berätta lite om ert samarbete?
– Peter och jag lärde först känna varandra på forumet 99musik, där han brukade hacka på trumarren i mina låtar. Sedemera träffades vi också i verkliga livet och hade under en kort period ett band tillsammans med några andra från samma forum. Hans primära band då, Kontraband, och Compute gjorde en del gemensamma spelningar, och vi gjorde lite samarbeten fram och tillbaka. Bland annat gästade jag dem på sång på ”Sten & Glashus”, som jag nu gjort min egen version av nu på skivan. Det kändes som att en låt av den kalibern tåls att släppas flera gånger. Peter är en helt fantastisk låtskrivare och en genuint trevlig person med en charmerande cyniskt humor. På den här ep:n har han dessutom bidragit med gitarr på ”Faller vi”, som gör låten till någonting helt annat än jag hade kunnat åstadkomma på egen hand. Magiskt!
Är ep:n inspirerad av några andra artister?
– Jamen absolut! Jag inspireras ofta av små beståndsdelar i annan musik, snarare än ett helt sound eller en viss låt. Till exempel en basgång, hur man jobbat med pauser eller ett sätt att kontrastera en trumma mot en melodi. På den här ep:n kan de som lyssnar noga kanske höra influenser från så skilda håll som GoJo, SMPJ, Chapelle Roan, Kordhell och bbno$. För att nämna några.
Låttiteln ”Ett lock, en grop, en vägg, ett slut” har lite samma uppbyggnad som Per Gessles ”En sten vid en sjö i en skog”. Är detta en total tillfällighet eller är den hårfagre Halmstadsbon en oväntad inspirationskälla?
– Haha, nä, men jag har en enorm respekt för Gessles genuina intresse för pop och hans otroliga hantverksskicklighet.
Du har alla kvaliteter som krävs för att bli ett stort namn på den svenska popscenen, men skrämmer sannolikt bort många potentiella lyssnare med de blippande åttiotalsinspirerade syntljuden. Du har aldrig övervägt en lite mer organisk approach, typ Björk, eller en mer elektrofunkig touch, typ Robyn, för att kunna nå den popularitet du så väl förtjänar?
– Alltså, jag överväger det absolut. Men då är vi tillbaka på det här med NKI. Varför gör jag det här? Är det för att nå ut i stugorna eller för att få göra det jag älskar och få ur mig det som värker? Sedan är ju en annan del av sanningen att jag aldrig skulle kunna göra det Björk gör. Den nivån hon är på äger hon ensamrätt på. Men både hon och Robyn är stora inspirationskällor för mig. Jag kan tänka mig att det skulle vara möjligt att gå i någon av de riktningarna i samarbete med någon annan, men då blir det ett helt annat projekt. Compute kommer fortsätta plocka influenser från alla håll och kanter och ”computifiera” dem.
Kommer Compute att stå på en scen och uppträda live inom en överskådlig framtid?
– Inget är omöjligt om rätt fråga kommer. Min livepartner Renée och jag gjorde till exempel en väldigt rolig spelning innan sommaren, där vi bara körde önskelåtar. Det var sjukt kul!
