Betyg - 8
8
Klivet är taget från habil punk till utmärkt postpunk.
Tjejerna i Spader Kung har utvecklats något enormt sedan skrammelpunkiga Arvet kom 2020. De har dessutom bytt stil till en mer postpunkig och mycket intressantare musikstil. Sången är bättre, musiken låter proffsigare. Jag säger bara Wow!
Skivomslaget går i grönt, vitt och svart, medan vinylen är passande grönspräcklig, och albumet innehåller tio låtar varav samtliga är väl hörvärda. Texterna är fortfarande på svenska och finns tryckta på innerkonvolutet som går i samma färgskala. Henryk Lipp har proddat, mixat och mastrat, vilket gett plattan ett skönt, tilltalande, och varmt ljud. Spader Kung består av Matilda Grähs, Klara Viridén (som också designat omslaget) och Anna Welinder. Tillsammans har trion skrivit all musik och text själva utom suggestivt avslutande ”Här finns inga vägar härifrån” där även Lipp står med som kompositör. Jag hade hoppats på någon sorts utveckling sedan debutalbumet, men kunde väl aldrig drömma om att den skulle bli så här gedigen. Skriva bra personliga texter gjorde de redan då, men nu är lyriken ännu bättre och framförallt mer spännande. Sången påminner mig emellanåt om Pink Champagnes Ann Carlberger (nu mer i Mögel) och låtarna är både varierade och har egen karaktär, vilket gör att man inte tröttnar på plattan i första taget. Kanske gör man det aldrig? Jag har i alla fall lyssnat på den länge och väldigt många gånger nu, och det kommer jag fortsätta med. Favoritlåtar kommer och går som det alltid gör med riktigt bra skivor, men om jag ska nämna några av de jag tycker är bäst just idag så får det bli ”Jag vet förlåt” som nog har plattans starkaste text, medryckande ”Sak samma, samma sak”, ”Plåstra”, ”Fjäril” och ”Tusen skärvor” som är en mix av musiksatt poesi och mer ”vanlig” rocklåt. Strålande låtar på en utmärkt lp.