Nadja Evelina – En Popprinsessas Dagbok

En Popprinsessas Dagbok är Nadja Evelinas tredje studioalbum och den spritter av liv och energi. Texterna verkar självupplevda och personliga på ett sätt som säkert många unga kvinnor – och en del andra – kan känna igen sig i. Texthäfte finns i innerkonvolutet på vinylutgåvan och själva lp:n är lika blodröd som ytterkonvolutet.

Nadja Evelina Olofssons sångröst är spröd och lite flickaktig, den påminner mig om Louise Lennartssons från Estraden, samt franska sångerskor som Lio, Dalida, Vaneindissa Paradis och France Gall. Albumet innehåller tio låtar, alla texter på svenska, och den inleds med ett stadigt trumbeat i kärlekssången ”Klyschor” som tillhör de allra bästa låtarna på lp:ns första sida, tillsammans med ”Se upp för dörrarna” som står ut och har en väldigt klatschig refräng. Även ”Barrikader” är en höjdare, den handlar om klimatet och bristen på ork att göra någonting åt det, samt avslutande ”Tjejer e som tjejer e”. Den sistnämnda är lugnare och musikaliskt inte någon av plattans höjdpunkter kanske, men texten om dagens extrema skönhetsideal är definitivt viktig och vettig. Lp:ns b-sida börjar också med en upptempolåt, nämligen ”Du borde säga förlåt”. Därefter kommer ”La vida loca (la la la labil tjej)” som också är en av plattas utstickare med snygg melodi och refräng, samt en småkul text. Jag tycker även att ”Kyss mig” hör till albumets kronjuveler. Tyvärr slänger Nadja Evelina ibland in en del engelska uttryck och meningar i sin lyrik, vilket jag tycker är lite språkligt fantasilöst. Musiken är ofta väldigt rak och enkel, vilket räddas av hennes texter i de fall låtarna inte är så jättespännande. Det hade varit roligare om hon experimenterade mer, även musikaliskt, men det kanske kommer. I vilket fall som helst är den här indiepopprinsessans tredje album en riktigt trevlig bekantskap.