The Nordic Act bjuder på Erasuredoftade höghusdrömmar

Efter uppfinningen av hissen, under artonhundratalets mitt, började människan bygga på höjden. De första höghusen uppfördes i Chicago och New York och fick det poetiska namnet ”skyskrapor”. 

I Sverige fick fenomenet sitt stora genomslag under sextio- och sjuttiotalet, när det så kallade Miljonprogrammet genomfördes på för att möta det stora behovet av bostäder för dem som flyttat från landsbygden till storstäderna.

Den Göteborgsbaserade duon The Nordic Act, med Andreas Andersson bakom maskinerna och Linnéa Törnqvist bakom mikrofonen, bjuder nu på ett begåvat stycke Erasuredoftande socialrealism på sin nya singel ”Höghusdrömmar”.

Linnéa berättar för Zero Magazine: 

”1980 var huset färdigsnickrat, omgjort och klart för inflyttning. Vi var kanske ett 30-tal familjer och ensamstående som fyllde det. Jag fick 10 år där med min mamma, i en del av miljonprogrammet. Men det är inte hela sanningen bakom texten, utan mer en ram. 

Låtens första slinga kom för ungefär ett år sedan. En liten kort melodi som Andreas sedan byggde en låt av. Jag skrev största delen av texten. ”Höghusdrömmar” är ju ganska långt, men det fick vara så, eftersom det är ganska vilsamt i munnen. Det satte känslan i låten och vad den handlar om. I eller utanför huset bor de där personerna som håller i en och som inte låter en falla för hårt mot marken oavsett vad som händer. 

Videon ville jag göra i och runt huset, på platser som varit viktiga och med människor som speglade dået, fast det är nu. Jag ville fånga känslan av hur det var att växa upp där jag gjorde, men det går ju inte på 3-4 minuter. Eller så går det…

Att få spela in i matsalen, se dem sitta i de fönster som jag gjorde. Vara där vi spelade tidningsteater och de vuxna hade stormöten. Nu var brandtrappan borta och ungdomsrummet omgjort till café. Men det är ändå något med det där huset. Hissen vi aldrig vågade åka och platser vi rusade förbi när det var mörkt. 

Jag hoppas att låten är sådan att den som lyssnar hittar något i sig själv, i ord eller ljud. Att något slår an. Oavsett höghus eller paradvåning.”