T & the Rex – om remixer och framtidsdrömmar

Bakom namnet T & the Rex hittar vi Tilda Bergkvist, som ifjol släppte sitt debutalbum, Dream Less Dreamless. Nu ger hon det nytt liv genom ett antal remixer. Den senaste av dem, ”Roses”, har stöpts om av det gotländska electrobandet Utet. Zero Magazine ville veta mer och växlade några ord med henne.

Hej, Tilda, och tack för att du tar dig tid att svara på några frågor! Kan du berätta lite om din låt ”Roses”? Hur kom den till?
– ”Roses” skrev mer eller mindre sig själv. Jag började jobba med mitt debutalbum sommaren 2020, när jag skulle börja sista året på gymnasiet och var inne i en fas där jag funderade mycket över livet. Många av låtarna på albumet byggde på äldre skisser, men ”Roses” kom till i ett svep den sommaren. Det är en reflektion över mina tidigare tonår och handlar om att hitta styrkan i sig själv, även när man tvivlar. För i slutändan är du den enda som kan resa dig upp när du faller.

På din nya singel har det gotländska electrobandet Utet remixat ”Roses” och gett den dansgolvskänsla. Vad tycker du om resultatet?
– Jag är jättenöjd! De gav låten en ny touch och ett helt annat liv. När man gör musik ska det inte bara handla om att man tonsätter en text, utan musiken i sig ska bidra till historien och helst bidra med ytterligare en dimension. Utet har gjort detta på ett fantastiskt sätt! I min originalversion är ”rosen” lite osäker och står och nosar på sin egen styrka. I Utets version märks det tydligt att ”rosen” börjat inse att den sanna styrkan finns inom den själv och att den verkligen är redo att resa sig och ”fatta eld” igen. Även om det är samma text, så får den en helt annan mening och betydelse nu!

Foto: Pavel Koubek & Kicki Nilsson

Tidigare i våras släppte du en remix på ”Queen of Hearts”, signerad Anders Mikäel Ekblad. Kommer vi kanske att få höra omstöpta versioner av alla låtarna på ditt debutalbum, Dream Less Dreamless?
– Jag hade älskat remixer av hela albumet, men tyvärr hade det blivit ett lite för stort projekt i dagsläget. Däremot kommer det att komma fler omtolkade låtar under sommaren. Tack vare Utet växte idén fram att hålla en remixtävling och jag har fått in många fantastiska bidrag från olika länder. Ett par av dem kommer att släppas framöver. Det ser jag väldigt mycket fram emot!

Är det läskigt eller inspirerande att låta någon annan stöpa om dina låtar?
– Både och! Eftersom jag brukar göra allting själv, från scratch till färdig produkt, ligger mina låtar mig väldigt nära om hjärtat. Det är genom min musik jag uttrycker mina känslor och tillåter mig att vara sårbar. Att låta andra personer greja med den var nästan som att låta någon annan läsa min dagbok och skriva om den efter egen tolkning. Men när jag hört resultaten, har jag varit extremt positivt överraskad! Eftersom jag vanligtvis jobbar helt ensam är det lätt att jag fastnar i samma mönster och gör samma musik om igen. Remixerna har inspirerat mig till att testa nya saker och våga expandera vad T & the Rex står för!

Vilken är den bästa remix du själv har hört?
– ”Summertime Sadness Remix” av Cedric Gervais. Nej, jag bara skojar, haha. Lyssnar man på Lana del Rey lika religiöst som jag , så vet man att den remixen är som att svära i kyrkan. Ärligt talat är jag inte speciellt inne på remixer för tillfället. Däremot gillar jag Timo Räisänens cover på Niccokicks ”Turn 27”. Även om det inte är en remix, så ger den originallåten och berättelsen ytterligare en dimension, vilket är precis vad jag tycker bra nytolkningar ska göra.

Foto: Vera Emdén

Ditt album Dream Less Dreamless kom för ett år sedan. Vad blir nästa steg för T & the Rex?
– Det kommer, som sagt, ett par remixer till. Sedan har jag några spännande spelningar inbokade i sommar, som jag ser mycket fram emot! Jag jobbar också med vad jag hoppas kommer bli Album #2, och kan förhoppningsvis börja släppa musik från det redan till hösten. Jag är väldigt nöjd över det jag skapat såhär långt och det ska bli spännande att se hur det tar form med tiden!

Följ T & the Rex här.

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Robyn klar för Way Out West

Headlinar festivalen.