bob hund söker efter sanningen i BOBHUNDSHOW

En resa tillbaka i tiden, ett ”olyckohjul” som lyfter fram slumpen, en diskussion om konsten att leva och inte minst en massa bra musik. När bob hund avslutar sin nordskånska teatertrilogi, så är det med flaggan i topp. Zero Magazine begav sig till Helsingborgs stadsteater och fick en trevlig pratstund om BOBHUNDSHOW.

I höstas hade Zero Magazine det stora nöjet att få träffa bob hund i samband med deras kritikerrosade musikal.

Nu är den ständigt aktuella sextetten tillbaka på estraden med BOBHUNDSHOW. Vi ville självklart veta mer om även detta projekt och tog tacksamt emot möjligheten att få ställa några frågor till Conny Nimmersjö (gitarrist i bob hund), Jonas Jonasson (keyboardist i bob hund) och Kajsa Giertz (teaterchef och regissör).

Vid första anblicken kan man ana vissa likheter mellan BOBHUNDSHOW och ert förra succéprojekt, BOBHUNDMUSIKAL. Båda är skrivna i samarbete med Hanna Nygren, är regisserade av Kajsa Giertz och framförs på Storan i Helsingborg. Men bob hund brukar alltid bjuda på överraskningar, så det är naturligtvis möjligt att skenet bedrar. Hur nära besläktade är egentligen BOBHUNDSHOW och BOBHUNDMUSIKAL?

(Conny Nimmersjö): BOBHUNDSHOW är ett syskonbarn…

(Jonas Jonasson): Haha… nja, jag skulle hellre vilja komma med en mytologisk förklaring. När vi var på Malmö opera, så dog vi och återföddes i andra skepnader. BOBHUNDMUSIKAL utspelades medan vi var döda, men nu har vi vaknat upp och tittar ner på oss själva. Tror jag i alla fall…

(Conny): Man skulle också kunna säga att BOBHUNDMUSIKAL, precis som namnet antyder, hade likheter med en musikal. BOBHUNDSHOW är mer en hybrid mellan en konsert och en pjäs.

(Jonas): Just det. En form av animerad konsert.

(Conny): Vi har också tillåtit oss att spela mer fritt. Att lämna de inarbetade rollerna…    

(Kajsa Giertz): Om jag får smyga in med ett lite mer teoretiskt perspektiv, så kan ett band vara en metafor för mänsklig gemenskap. Man lär sig arbeta tillsammans och ibland måste man bara stå ut med varandra. Lite som stenar som långsamt mjukas upp. När vi förberedde BOBHUNDMUSIKAL, så gjorde Hanna djupintervjuer med alla i bandet och ställde frågor på temat ”hur håller man ihop en grupp i så många år?” Men då valde vi att lägga bob hunds historia på det fiktiva bandet bob katt. Nu, i BOBHUNDSHOW, har vi hämtat hem den till hundarna själva.   

(Conny): Märkligt nog hade regissören den bästa förklaringen, haha!

Ni beskriver BOBHUNDSHOW som en föreställning om konsten att leva. Detta låter lite mer abstrakt än BOBHUNDMUSIKAL, som hade ett ganska tydligt narrativ i form av att det unga bandet bob katt skulle räddas från att splittras. Är det en annan typ av frågor som ställs denna gången?

(Conny): Vi i bandet har haft många diskussioner om man verkligen kan vara ”äkta och naturlig” på scen. Thomas är maskerad när han sjunger, men brukar hävda att han faktiskt känner sig mer äkta bakom sminket. På något sätt visar man kanske alltid upp en fabricerad bild och är bara ”sig själv” inom citationstecken. BOBHUNDSHOW tar upp många av de frågorna.

(Kajsa): Grundnarrativet är att vi ska berätta sanningen om bob hund. Men självklart kan man föreställa sig olika sanningar. Varje individs sanning. Sanningen om relationerna inom bandet. Sanningen om relationen till publiken. Ett prisma av sanningar! Det blir lite som Peer Gynt. Man skalar av många lager på löken, men vad finns egentligen i kärnan? I slutändan blir det upp till betraktaren hur berättelsen ska betraktas.

(Jonas): En förutsättning för att fortsätta med bob hund är att vi hela tiden utforskar nya saker. Men ibland måste vi stanna upp och ställa oss frågan om det verkligen är rätt väg. Eller ljuger vi för oss själva? Vilken ”sanning” följer vi?

(Kajsa): Filmen där Metallica går i terapi tillsammans, Some Kind Of Monster, är fantastisk på många sätt. Vi diskuterar en liknande problematik. En grupp som ska hålla ihop länge måste kunna hantera förändringar och ge individerna utrymme att växa. Men samtidigt kunna titta bakåt och acceptera bagaget som alla bär med sig. På sitt sätt är kanske BOBHUNDSHOW också en form av psykoterapi?   

Föreställningen innehåller, i bästa Brian Eno-stil, ett ”olyckohjul” som låter slumpen styra. Innebär det att det kommer att bjudas på improvisation från scen?

(Jonas): Ja, det är åtminstone något vi siktar mot.

(Conny): Vi får inte repa den scenen. Men när vi ändå har testat hjulet, så har det blivit ett par haverier…

(Jonas): Det kan bli väldigt lyckat eller väldigt misslyckat. Ovissheten är total.

(Conny): Hittills har det i alla fall spruckit varje gång, haha!

Ni återanvänder dekoren ur pjäsen Amadeus. Är det en subtil hyllning till Wolfgang Amadeus Mozart, som ofta beskrivs som en fritänkare med en inställning till kultur som kanske påminde lite om bob hunds?

(Jonas): Vi gillar Amadeus och hela myten om Mozart. Absolut! Men det handlar också om att bejaka second hand-konceptet. Man kan ju inte bara bygga nytt hela tiden. Så vi bestämde oss för att återanvända några fina grejer vi hittade här på teatern.

(Conny): I BOBHUNDMUSIKAL åkte vi framåt i tiden. Nu, i BOBHUNDSHOW, åker vi istället bakåt i tiden. Så sjuttonhundratalsdekoren från Amadeus passade perfekt!

I samband med BOBHUNDMUSIKAL berättade ni att det hade varit lite läskigt att skådespela och leverera repliker. Känner ni er mer varma i kläderna nu?

(Conny): Förra gången kändes det lite konstigt i början. Rockmusik och teater har vissa likheter, men är också skilda världar. Man riktar liksom förstoringsglaset mot olika händelser. Men vi växte in i det. Tack vare stödet från Hanna, Kajsa och tjejerna i bob katt lärde vi oss att verkligen tycka om skådespeleriet!

(Jonas): Thomas och jag hade vissa erfarenheter från teatervärlden sedan tidigare, men det var självklart mycket nytt att ta in under BOBHUNDMUSIKAL. Nu kommer allt mer naturligt. För mig, som alltid närt en skådespelardröm, har jobbet med BOBHUNDSHOW varit superkul!     

(Kajsa): Musik, poesi, dans, cirkus och teater är alla skilda hantverk. Men killarna i bob hund har en extrem scenisk intelligens. Inga andra kan stå stilla och se så sjukt coola ut. Haha, hur fan gör ni egentligen?

Kommer ni, även denna gången, att bjuda på en kombination av gamla låtar i nya kläder och nyskrivna låtar, som allmänheten inte hört tidigare?

(Jonas): Ja, precis. En del omstöpta grejer, men även helt nytt material.

(Conny): I skymundan håller vi faktiskt på att spela in ett nytt album. Det kommer att innehålla både musik från musikalen och den här föreställningen. Fast det är kanske lite för tidigt att prata om det redan?

(Jonas): Nej, vi ska ju berätta sanningen om bob hund, så då måste vi avslöja sanningen om skivan också, haha! Jag gillar förresten hur våra olika projekt samverkar och inspirerar varandra. Det känns bra att ha olika korgar att lägga låtar i. Vissa kanske passar bättre till en teaterscen än andra.     

BOBHUNDSHOW är tänkt att avsluta samarbetet med Helsingborgs Stadsteater, som inleddes 2020 med BOBHUNDTEATERKONSERT och fortsatte 2021 med BOBHUNDMUSIKAL. Innebär det att ni känner er helt färdiga med teatermediet eller återvänder ni kanske någon gång i framtiden?

(Conny): Hmm, det kan vi nog inte ge något bra svar på…

(Jonas): Sanningen är att man aldrig riktigt kan veta!

Hur har det varit för dig att jobba så intensivt med ett rockband under en längre period, Kajsa?

(Kajsa): Det har varit både jättekul och väldigt lärorikt! Vi trodde ju aldrig att samarbetet skulle bli så här långt eller djupt. 2020 planerade vi för ett hundår på teatern, men så kom pandemin och förändrade allt. I vårt fall inte enbart till det sämre, eftersom vi fick möjlighet att lära känna varandra bättre. Nu sitter vi här med vårt tredje gemensamma projekt, som kombinerar musik, teater, sång och dans på nya och kreativa sätt. Att jobba med bob hund har helt klart gett blodad tand inför framtiden!   

Ni ska nu göra fyra konserter under Helsingborgsmässan H22 City Expo. Även om bob hund även har kopplingar till Stockholm och andra delar av Skåne, så tycks ”Sundets pärla” alltid ha varit en trygg hamn att komma hem till. Känns det extra kul att avsluta teatertrilogin just under stadsmässan? 

(Jonas): Absolut. Jag har ju nyligen flyttat hem till Helsingborg igen, så det känns stort!

(Conny): Jag har inte samma koppling till stan, men har bott här månadsvis de senaste åren och trivts väldigt bra. H22 blir en värdig final. Definitivt!   

Avslutningsvis en fråga som inte har direkt koppling till BOBHUNDSHOW, men som ligger i tiden. Ni framförde nyligen er svenska tolkning av The Stooges-klassikern ”I Wanna Be Your Dog” inför självaste Iggy Pop när Polarpriset delades ut i Stockholm. Hade ni mer utbyte med den levande legenden?

(Conny): Nej, han hängde med kungen och drottningen, så vi fick aldrig möjlighet att snacka. Jag vet ändå inte vad jag skulle ha sagt. ”Thank you for the music”? Njäe, det säger tusen killar om året till honom. Ärligt talat hade jag hellre sprungit på Iggy i ett mer avslappnat sammanhang. En gång träffade jag faktiskt Joe Strummer på Hultsfredsfestivalen. Jag stod och duschade och han kom in för att borsta tänderna. Då kändes det helt naturligt att prata lite. Händer det, så händer det. Men visst var det kul att få köra vår cover för Iggy.    

(Jonas): Ja, roligt och spännande, men samtidigt lite nervöst. Det var väldigt mycket förberedelser för att spela en låt på tre minuter. Vi väntade liksom i två dagar på den korta explosionen. Men jag tycker att vi lyckades. Iggy såg ju ganska road ut åtminstone…

Som grädde på moset bad vi Carl-Otto Johansson, mer känd som Sveriges främsta barnunderhållare Pappa Kapsyl, att ställa en fråga till bob hund:

Vad identifierar ni i bob hund er med inom dinosaurievärlden? En kvick och ärtig Raptor, en sölig Diplodocus eller kanske ett helt pack av olika dinosaurier?

(Jonas): Haha, intressant fråga! Jo, i tidig dinosaurieforskning, så visste de inte riktigt hur benen skulle sitta ihop. Paleontologerna råkade kanske placera huvudet på svansen. Hade den dinosaurien levt, så hade den tippat framlänges…

(Conny): Just det. Den hade kunnat kallas Felosaurius.

(Jonas): Eller kanske Misstagosaurius.   

BOBHUNDSHOW framförs under fyra förställningar: 3-4 juni och 8–9 juni.
Mer information på Helsingborgs stadsteaters hemsida.
Zero Magazine tackar Daniel Skog och Carl-Otto Johansson för hjälp med intervjun.