Thursday , December 1 2022

Anna Öberg och Page – live på Dickens i Helsingborg

I början av april ställer sig två av den svenska elektropopens intressantaste namn på Charles Dickens Bar & Scen i Helsingborg. Dels klassiska Page, som förvaltar Gary Numans och Ultravox åttiotalsarv som ingen annan, och dels Anna Öberg, som vunnit musikpriser med sin unika stil och punkiga approach. Zero Magazine ställde några snabba frågor till Anna och Eddie. 

Anna Öberg

Du är uppvuxen i Helsingborg, Anna. Hur känns det att spela på hemmaplan igen?
– Det bästa sättet att beskriva känslan är ”äntligen”! Jag har inte spelat i Helsingborg sedan 1800-talet… närmare bestämt 1987 med mitt gamla band Ladomir.

Hur mycket skulle du säga att Helsingborgs kulturscen påverkat dig och ditt skapande?
– När jag bodde i Helsingborg var det punk eller hårdrock som gällde. Vi i Ladomir var helt ute. New waven och den syntbaserade musiken slog först igenom efter att vi flyttat till Göteborg. Men jag höll på med klassisk musik, folkmusik och punk i Helsingborg. Och det har ju påverkat mig i mitt nuvarande skapande, såklart.

Den 8 april kommer även Page att stå på Charles Dickens scen. Känner du någon form av släktskap till dem?
– Jag har ett roligt minne till Page. På det tidiga nittiotalet spelade min kompis Linda och jag “Lyssna på vad din mamma säger” för våra treåringar och dansade ihop med dem. Kort sagt är det en stor ära att få öppna för Page. De är ju ett av de största elektroniska banden i Sverige! 

Vad kan vi förvänta oss av Anna Öberg på scen?
– Jag har med mitt band bestående av Karl Gasleben på synt, Adam Olsson på baritongitarr och Linnéa Mossberg på trummor och kör. De är grymma musiker och vi kommer att bjuda på låtar från alla mina tre skivor.

Har du några personliga favoritlåtar som är extra roliga att spela live?
– Vi ser verkligen fram emot att köra ”Imorgon”. Den släppte jag som singel redan 2015 och under årens lopp har den utvecklats till en livefavorit. Då får jag banka lite på Simmonstrummorna också… 

Ifjol ägnade du dig inte bara åt musikskapande, utan gick även en producentutbildning, sålde ett aktiebolag, påbörjade en heltidsutbildning och skaffade höns. Hur hinner du med allt och vilken prioritet har musiken i ditt liv?
– Haha… det undrar jag också! Hur fasen gick det till? Eller går? Just nu känns i alla fall musiken viktigast. Jag håller även på att måla om insidan på vårt hus och kollar på Farmen och andra dödfödda serier för att låta hjärnan vila lite ibland…

I sin fantastiska skivrecension beskrev Richard Hansson dig som ”elektronisk musik som har mer gemensamt med folkmusik, socialistiska kampsånger och The Stranglers än med John Foxx och stilsäker nyromantik.” Du har även själv nämt Dead Can Dance och Massive Attack som större inspirationskällor än Depeche Mode och Human League. Har kommer det sig egentligen att din musik är så pass elektronisk som den är?  
– Det är en bra fråga. Allt blir som det blir bara. Jag gör det jag tycker är skoj och som känns rätt för mig. Jag skiter i vad andra tycker. Eller nej, där ljög jag. Men när man har en så bred och varierad bakgrund som jag, så funderar man inte speciellt mycket på vad musiken kryddas med. Det är andra som vill kategorisera eller göra jämförelser. Att mina låtar är syntbaserade beror nog helt enkelt på att jag verkligen gillar de ljuden.

Häromåret gjorde du, tillsammans med Patrik Ganebratt, singeln ”Nad Radugoj”, vilket på ryska betyder ”Over The Rainbow”. Låten beskrevs som ”ett fuck-off till Vladimir Putin och hans ryska antigay-lagar.” Har du funderat på att skriva en antikrigslåt nu också? 
– Ja, jag håller på att göra en massa nya låtar nu och har märkt att alla mina texter kan tolkas som antikrigsbudskap… eller som historier om kärlek som krossats. Vilket som. 

Vad har du mer på gång under 2022? 
– Jag släpper mitt fjärde album. Jag producerar troligtvis det helt själv, vilket är skitläskigt, men också helt underbart. Fast jag kommer nog att anlita någon annan som får mixa och mastra. Så kan han eller hon få all skit ifall det blir sura miner, haha!

Eddie Bengtsson (Page)

Hur känns det att spela i Helsingborg, som ju numera mer eller mindre är hemmaplan för dig, Eddie?
– Det ska bli fantastiskt roligt! Jag kommer faktiskt inte ihåg när Page spelade i Helsingborg senast, men länge sedan var det i alla fall. Vi har inte tackat ”ja” till några andra spelningar i år än. Så vem vet, kanske blir detta enda chansen att se Page live 2022? 

Den 8 april kommer även Anna Öberg att stå på Charles Dickens scen. Blir ni en bra dubbel?
– Absolut. Det ska bli jättekul att spela samma kväll som Anna. Det blir liksom en skånsk kavalkad. Anna Öberg är intressant, eftersom hon är väldigt originell. Bara Anna Öberg låter som Anna Öberg! Självklart gillar jag även hennes koppling till elektronica-pionjärerna Cosmic Overdose.

Vad har Page-fansen att se fram emot kvällen ifråga? 
– Vi kommer att bjuda på en blandad kompott. Fokus kommer dock att ligga på nyare material. Dessutom kan det eventuellt bli världspremiär för en helt ny låt. Vi får se. Publiken kan i alla fall se fram emot åtminstone en överraskning…

Hur ligger annars landet för Page? Har ni något spännande på gång under 2022?
– Det senaste halvåret har låtskrivandet fortsatt, även om jag inte trodde att det skulle bli så, eftersom jag kände mig ganska tömd efter de båda EP-skivorna Aska och Under Mitt Skinn. Men ja, till våren eller tidig sommar så kommer Page att släppa en ny EP innehållandes fyra helt nyskrivna låtar och lite annat trevligt. 

Kommer du även att förgylla några dansgolv med ditt skickliga diskjockande?
– Ja, trevligt nog så kommer jag att agera DJ när Mobile Homes kommer till Dickens i Helsingborg den 2 april. Då blir det massor av postpunk-elektronica och new wave från perioden 77-81. I mitt tycke de bästa åren för banbrytande och fantastisk musik!

Eddie och Marina i Page

Läs mer om eventet här och införskaffa biljetter här! 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Page släpper konsertfilm: “Fakta för alla, Göteborg”

Saknar ni livekonserter? Såklart ni gör! En tröst i dessa dystra tider kan kanske vara …