Betyg - 8
8
Tredje höjdarplattan på rad från Göteborska pop/americana-undret Love On Drugs.
Tre fullängdare har Thomas Pontén gett ut hittills under bandnamnet Love On Drugs, inklusive nya MeLODies. 2016 kom I Think I´m Alone Now som följdes upp 2018 av mästerliga Soldier. När jag såg att en ny platta var på gång tänkte jag ”äntligen”.
Att följa upp fantastiska Soldier är ingen lätt sak och det måste ha varit tungt för Pontén att känna alla högt ställda förväntningar fansen haft på honom i fråga om att skriva en fullvärdig uppföljare. Hur bra MeLODies än är – och den är jättebra! – så når den trots allt inte upp till sin mästerliga föregångares höjder. Den skivan känns mer tidslöst popig och varierad, medan den nya i större utsträckning utforskar americana- och indiepoplandskapet som Love On Drugs inledde med på I Think I´m Alone Now. De absolut godaste bitarna i den här melodiska pralinasken är i mitt tycke den politiska poppärlan ”Let the Banner Wave”, snygga ”Faking It All” med sin medryckande refräng, charmerande ”Green” som förmedlar en viss Beatles-atmosfär och inte minst ”Heartache I Know You So Well” som höjer tempot och energinivån på skivan betydligt. Underbar låt. Även avslutande ”All Those Years” och inledande Dylan-aktiga ”Standing On the Doorstep” bör nämnas eftersom de definitivt hamnar på pluskontot. Naturligtvis gör inte Pontén allting själv på MeLODies. Till sin hjälp har han amerikanske artisten Ted Russell Kamp och Jenny Lundin som körar, Tony Martinsson lirar lap steel, Andreas Hall spelar sax och Tobias Andersson violin medan Markus Larsson (från utmärkta Kai Martin & Stick) förädlar albumet med klaviatur och Robert Olsson hanterar basen medan Martin Lillberg håller takten på trumskinnen. Pontén har skrivit merparten av låtarna själv och proddat plattan tillsammans med Magnus Johansson.