Page – Under mitt skinn EP

En EP med elva spår? En EP där andra band får vara med med covers? Det är mycket som är ovanligt med Page:s nya Under mitt skinn. Jag blir inte mindre förvånad när inledande spåret ”Saint Anastase” visar sig vara instrumentalt. Det är inte unikt i Page-sammanhang men inget jag var beredd på som inledningsspår. Inte för att det spelar någon roll, för i allt väsentligt får man snabbt en känsla av trygghet och hemtrevnad. Detta håller mer än väl både den stil och klass som jag kommit mig att vänta från Page under 10- och nu även 20-talet. Det är som klippt och skuret från en Ultravox-platta från anno dazumal, som vanligt utan att vara ett plagiat, bara välinspirerat och utfört med kärlek och vördnad.

När sedan titelspåret startar så är det en logisk fortsättning på det flöde som kommit från de Bengtssonska Moog:arna på sistone. Referenser till andra gamla hjältar som Gary Numan och Visage låter inte vänta på sig och jag kan bara konstatera att det är precis lika snyggt som det brukar. Sången och texterna sitter där de ska, variationen håller intresset uppe och små, nya och fina detaljer dyker upp för varje lyssning.

Som Eddie själv påpekade i Zeros intervju tidigare i veckan så låter spår tre nog närmast 80-tals Page. Det är förstås inte dåligt men det finner nog sin publik hos en annan typ av lyssnare än mig.

”Panik” har mycket riktigt en angenäm anstrykning av Sista Mannen På Jorden och avslutar ordinarie programmet innan bonusmaterialet.

Och vilken start sedan! Svein Welde levererar en enormt mäktig remix av ”Blöder du”, en av mina favoriter från Fakta för alla. Han får till något slags magisk rymddisko på halvfart där små medel lyfter låten till nya höjder. Versionerna av ”Ljuden i ditt rum” och ”Som ett skal” är stabila nyversioner men sen ökar intresset rejält igen när Independent State med flera gör sin grej med ”Lägger av”. Om du inte redan gjort det så rekommenderas historien bakom just detta spår i artikeln här.

Som lök på laxen, grädde på moset och pricken över i:et så avslutas maj-leveransen från Page med en cover på Gary Numans ”Tracks”. Jag kan inte bestämma mig om jag föredrar denna eller den svenska versionen från häromåret. Bägge är i vilket fall som helst en modern produktion som gör originalet rättvisa, samtidigt som låten med allt tydlighet har förflyttats till 2000-talet.

Under mitt skinn finns att beställa nu, första spåret kan du provlyssna på Spotify här: