Monday , August 10 2020

Florian – en hyllning till den gåtfulle Kraftwerkroboten!

Tyvärr har ytterligare en stor kulturpersonlighet och elektronisk guru lämnat jordelivet. Med stor respekt och en tår i ögonvrån tar Zero Magazine, tillsammans med tio fina musiker, avsked från legenden Florian Schneider-Esleben (1947-2020). 

Under gårdagen började rykten spridas om att Kraftwerk-grundaren Florian Schneider-Esleben hade gått bort, 73 år gammal.

Tyvärr visade de sig vara sanna. Det tyska skivbolaget Sony har på uppdrag av Ralf Hütter bekräftat att Florian lämnat oss och dödsorsaken ska ha varit cancer. Enligt den brittiska dagstidningen The Guardian har minneshögtiden redan hållits i all tysthet.

Väldigt mycket har skrivits om Kraftwerk och ännu mer kommer garanterat att publiceras den kommande veckan. Zero Magazine har intervjuat det legendariska bandet vid ett par tillfällen, men kommer av tids- och platsskäl inte att bjuda på någon historisk genomgång här. Om ni vill veta mer om kvartettens fascinerande framfart, från Tone Float till Tour De France Soundtracks, rekommenderas någon av följande böcker: 

– Pascal Bussy: Man, Machine and Music
– David Buckley: Kraftwerk Publikation – A Biography
Wolfgang Flür: Ich war ein Roboter
Karl Bartos: Der Klang der Maschine
Rudie Esch: Electri_City – The Düsseldorf School of Electronic Music

Istället tänkte vi ge ordet till tio elektroniska musiker som fascinerats, färgats och formats av Kraftwerk. Läs deras varma och kärleksfulla hyllningar här: 

Joakim Montelius (Covenant)

Jag var åtta år gammal när Kraftwerk drabbade mig. Vad Kraftwerk egentligen var lärde jag mig först några år senare, men det spelar ingen roll. 

Min lågstadieskola låg nedanför en park och i den parken fanns ett konstmuseum. När jag gick i andra klass, i vår tideräknings år 1977, tog vår fröken med oss dit för att se en utställning. Jag minns inte så mycket av den, men i ett av rummen fanns en TV-skärm med en svartvit figur, som gjorde samma sak om och om igen i en loop. Jag fastnade där. Men det var inte bilden som höll mig fast, det var ljudet. 

Ett knaster som blev en rytm, rytmen blev en morsekod och sedan en utomjordisk kör som lät samtidigt oerhört sorgsen och triumferande. Jag hade aldrig hört något liknande och det var som om någon vred om en nyckel i mitt inre. Det finns inget bättre sätt att beskriva den upplevelsen. Som jag minns det tvingades jag ut i verkligheten mot min vilja för att gå tillbaka genom den grönskande parken till skolan. Jag tror att jag grät. 

För mig som vuxen var Florian Schneider den mest intressante av Kraftwerks medlemmar. Han var ett mysterium på riktigt. Inte lika mycket robot som Ralf Hütter, men dubbelt så mycket märklig, alltid med en skälmsk glimt i ögat. Kraftwerks mystik har skingrats en hel del med tiden och jag är på sätt och vis glad att Florian Schneider hann ta med sig sina hemligheter i graven. På så vis förblir han den idol som jag, och många andra musiker med mig, upphöjt på den piedestal där han hör hemma.

Vila inte i frid, Florian. Fortsätt förse oss med energi, som du en gång i världen mässade för oss:

”Hier spricht die Stimme der Energie
Ich bin ein riesiger elektrischer Generator
Ich liefere Ihnen Licht und Kraft
Und ermögliche es Ihnen Sprache, Musik und Bild
Durch den Äther auszusenden und zu empfangen
Ich bin Ihr Diener und Ihr Herr zugleich
Deshalb hütet mich gut
Mich, den Genius der Energie”

Johan Baeckström (Daily Planet, White Door och uppskattad soloartist) 

Det går inte att beskriva hur mycket Kraftwerk har betytt för hur popmusiken låter idag. 

Jag upptäckte dem när jag var i 12-årsåldern och deras musik har inspirerat mig enormt mycket sedan dess. Sättet de kombinerade vackra, kyliga och nästan klassiska melodier med tidens nya teknik –synthesizers, vocoders och rytmboxar – var helt banbrytande. 

De skapade något nytt, som ingen hade hört tidigare och som format flera generationer av musiker. Att Florian inte finns längre gör riktigt ont i mig. Jag är oerhört tacksam för allt som han och Kraftwerk gett mig. Danke schön! Tack!

Eddie Bengtsson (Page)

Mitt första möte med Kraftwerk var 1975, när jag var på besök hos mina kusiner i Wien. Jag hade med mig min lilla portabla kassettbandspelare och ett band med Kiss: Dressed To Kill.

En kväll när jag spelade Kiss för min äldre kusin sa han att jag skulle följa med in på hans rum, så skulle han visa mig ett band som var bra på allvar.

Det som strömmade ur högtalarna var Kraftwerks Radioactivity. Jag hade aldrig i mitt liv hört något så underligt, märkligt och ändå tilltalande. Det var den upplevelsen som fick mig att börja intressera mig för elektronisk popmusik.

Än idag är Radioactivity min absoluta favorit med Kraftwerk. En odödlig, tidlös klassiker.

Även om Kraftwerk kanske inte påverkat mig jättemycket i mitt musikskapande, så var de ett fantastiskt band. Nyskapande och totalt stilbildande. Fruktansvärt tråkigt att höra detta om Florian. Han var en mycket viktig kugge i vad jag kallar ”riktiga Kraftwerk” – de fyra som skrev om musikhistorien för alltid.  

Paulinda Crescentini (Daybehavior)

Så hemskt! Kraftwerk har betytt otroligt mycket för Daybehavior och vi hade förmodligen inte alls haft samma sound utan dem. Den inspirationen de gett oss, som färgat våra ljud och gett oss ett musikaliskt fundament, kan inte uttryckas i ord. 

Jag är jätteledsen att Florian har gått ur tiden och vill gärna lyfta fram hur oerhört tacksam jag är över allt han och Kraftwerk gjort för den moderna musiken! 

Darrin C. Huss (Psyche) 

Det är inte att ta för stora ord i sin mun att påstå att alla nutida elektroniska musiker står i skuld till Kraftwerk. 

Trans-Europe Express och Computer World är två album jag lyssnat väldigt mycket på. Hur stort avtryck de gjort på mig kan höras i Psyche-låtar som ”Dream Street” och ”X-Rated”.   

Florian har tyvärr lämnat oss, men musiken finns kvar i vårt DNA! 

Michel Amato, a k a The Hacker

Utan Kraftwerk skulle det knappt finnas någon elektronisk pop, techno, electro, industrimusik, ambient eller EBM. Även hiphop- och mainstreamscenerna hade sett annorlunda ut. 

Kraftwerk var fantastiska pionjärer och det är meningslöst att ens försöka förklara hur mycket de betytt för mig och mitt skapande. 

Vila i frid, Florian. Din musik och din robot kommer att leva vidare för evigt!

James Knights (Scarlet Soho, Boytronic och Knight$)

Omkring 2002 var jag i studion för att spela in det första Scarlet Soho-albumet, Division of Decency. Vid den tiden hade jag börjat pyssla lite med syntar och trummaskiner, men visste egentligen inte mycket om Kraftwerk utöver ”The Model”. 

Ljudteknikern Justin Callaway gav mig Trans-Europe Express och Computer World på skiva. Då var det som att något förändrades i mig. Jag tänkte på musik på ett nytt sätt. En vecka senare gjorde vi en konsert där vi kom in på scen till ”Europe Endless”. Den hyllningen fortsatte vi med i tio år och jag fick gåshud varje gång!

Florian Schneider har gjort ett monumentalt bidrag till kulturhistorien. Ingen annan grupp har förändrat musiken i grunden så som Kraftwerk!

Tracy Howe (Rational Youth)

Vad jag alltid älskat med Kraftwerk är skönheten och tidlösheten i deras melodier och harmonier. Florian Schneider var Kraftwerks melodiska hjärta. Att han lämnat oss är en fruktansvärd förlust för den elektroniska musiken! 

Dan Söderqvist (Twice A Man och Cosmic Overdose)

Jag blir inte ofta starstruck, nästan aldrig, men en gång blev jag det ordentligt. För snart 35 år sedan var jag och min kamrat Gasleben på ett diskotek i Köln. I baren, under en ultraviolett lampa, stod en herre och beundrade sin gin och tonic. 

Ett samtal inleddes som handlade mest om cyklar. Eftersom vi är göteborgare låtsades vi inte om vem herrn var, utan pratade på om cyklar och dess banor i Ruhrdistriktet. Lätt surrealistiskt. Efter en timme frågade vi trots allt om hur det gick med arbetet med Electric Café. 

Nästa morgon var Gasleben och jag i Düsseldorf på väg till en intervju. Den artige tyske herrn dök upp igen och bjöd in oss på frukost. Vi begick ett stort misstag och tackade nej. Något jag ångrat i hela mitt liv. R.I.P. Florian! 

Hans Erkendal (Mobile Homes och Sapporo 72)

Kraftwerk har självklart alltid varit en av våra största inspirationskällor. Att vi haft möjligheten att jobba med Karl Bartos och Wolfgang Flür känns fortfarande fantastiskt stort och ibland nästan lite overkligt. 

Florians bortgång är jättetung att hantera, eftersom man tidigare aldrig helt gett upp hoppet att Kraftwerk en dag skulle återförenas i den klassiska sättningen. Florian Schneider var en av de fyra kungarna. Vi är väldigt många som kommer att sakna honom väldigt mycket! 

Zero Magazine är som alla andra chockade. Kraftwerks inspiration var en av huvudanledningarna till att tidningen såg dagens ljus en gång på nittiotalet. 

”Den fantastiska fyran” har alltså tyvärr gått ur tiden. Men låt oss hoppas att Ralf Hütter fortsätter med musiken och skämmer bort oss med ytterligare en skiva. 

Låt oss nu avsluta denna hyllningsartikel så positivt det går med en charmig anekdot. 

Under det sena sjuttiotalet, när David Bowie och Iggy Pop var som mest inne på elektronisk musik, inträffade följande: 

It was in Paris, after one of Bowie’s concerts. He had hired the L’ange Bleu nightclub on the Champs-Elysées for a private party. When we arrived there was Bowie, Iggy Pop and their court, and when Ralf and Florian walked in they received a five minute standing ovation. Iggy Pop was gazing devotedly at them, he completely adored them. Both he and Bowie were transfixed. Bowie was saying to Iggy Pop, “Look how they are, they are fantastic!” (Maxime Schmitt).

Om man får en fem minuter lång stående ovation av en hel fransk nattklubb – initierad av David Bowie och Iggy Pop – då är man inte bara cool. Då spelar man i en helt egen liga. 

Kraftwerk spelade i en egen liga. Florian Schneider-Esleben var en makalös man. Gåtfull, humoristisk, kreativ och med helskön stil.  

Foto: Petter Duvander

Låt oss göra som David och Iggy. Låt oss ge Florian en stående ovation framför våra datorer och telefoner. 

Eins, zwei, drei… wir vermissen dich schon sehr. Schade, dass du so früh gehen musstest. Du bleibst für immer in unseren Herzen! 

Zero skickar kärlek och styrka till familjen Schneider-Esleben! 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Kraftwerk till Danmark

Smukfest-festivalen i Skanderborg.