Gabi Delgado – en hyllning till elektropunkmästaren!

En stor kulturpersonlighet och banbrytande fritänkare har lämnat jordelivet. Men hans klockrena basgångar, geniala gatupoesi och avslappnade livsinställning har gjort ett djupt avtryck och kommer att inspirera många generationer framöver. Med stor respekt och en tår i ögonvrån tar Zero Magazine avsked från legenden Gabi Delgado (1958-2020). 

Tanken är svindlande, men vi har nu hundra år av elektronisk musikhistoria att titta tillbaka på. Väldigt mycket har hänt sedan den ryske fysikern Léon Theremin, i nådens år 1919, startade revolutionen genom att konstruera sin berömda, ljudalstrande oscillator.  

Precis som inom alla andra discipliner har det funnits visionärer och pionjärer som gjort speciellt starka avtryck. Var hade den elektroniska musiken varit idag om det inte vore för Karlheinz Stockhausen, Philip Glass, Wendy Carlos, Jean-Michel Jarre, Ralf Hütter, Edgar Froese, Klaus Schulze och Richard D. James?

I samma toppliga som giganterna ovan spelade Gabi Delgado. Om någon musikarkeolog i framtiden får för sig att lista nittonhundratalets mest kreativa och inflytelserika elektroniska akter, kommer Deutsch-Amerikanische Freundschaft (D.A.F.) definitivt att få en framstående placering. 

När D.A.F. gjorde sin första spelning på anrika Ratinger Hof i Düsseldorf i slutet av sjuttiotalet, var det nog inte många som trodde att de en dag skulle räknas som ett av de mest inflytelserika banden i den elektroniska musikhistorien. Kvintetten, som vid tidpunkten bestod av Robert Görl, Gabi Delgado, Kurt ”Pyrolator” Dahlke, Michael Kemner och Wolfgang Spelmans, lät nämligen snarare som ett skevt, tyskt Ramones än som framtida EBM-pionjärer.

Det krävdes ett par vilda år och ungefär lika många avhoppade medlemmar för att bandet skulle nå perfektion. När Roberts och Gabis speciella kemi fick fritt spelrum blev resultatet banbrytande elektropunk. En glödande analogsynt levererade suggestiva basgångar. Ovanpå detta Roberts maniska trummande och Gabis erotiska pratsång. 

”Kebab-Träume”, ”Der Mussolini”, ”Verschwende deine Jugend”, ”Der Räuber und der Prinz”, “Liebe auf den ersten Blick” och listan med klassiska låtar kan göras längre än så. 

D.A.F. var klockren, minimalistisk elektronisk dansmusik för svettiga dansgolv. Monotona sekvenser, pulserande beats och kompromisslösa basgångar gjorda till en konstform. 

Men D.A.F. var också Gabi Delgados intelligenta, provokativa och oefterhärmliga gatupoesi. Tvetydiga texter som både uppmanade till revolt och fick lyssnaren att dra på munnen. 

Vem var då Gabriel “Gabi” Delgado-López?

Om man läser Jürgen Teipels förträffliga bok ”Verschwende deine Jugend” får man bilden av en charmig rebell, som med ett öppet sinne och egna idéer omväxlande förförde och förvirrade sin omgivning. 

Gabi Delgado var mannen som i ena ögonblicket dansade maniskt till minimala syntbasgångar för att i ögonblicket därpå gå ner i varv till en av sina många hundra reggaeskivor.

Gabi Delgado var fritänkaren som var lika bevandrad i filosofen Theodor Adornos verk som insatt i technoklubbarna i Berlins industriområden.

Artikelförfattaren hade turen att få träffa och prata med Gabi vid ett par tillfällen. På sin unika tyska (briljanta metaforer levererade med tydlig spansk brytning) berättade han inspirerade anekdoter om allt från hedonistiska nätter till konsten att sköta sin trädgård på bästa sätt.

Som en hyllning till señor Delgado presenterar vi nedan en ”remix” av två Zerointervjuer med honom. Föreställ er, för bästa effekt, en leende och kedjerökande Gabi, som gestikulerar vilt med ena handen och håller ett glas Vino Tinto i andra…

När började du intressera dig för elektronisk musik, Gabi?
– Det måste varit någon gång 1979, när Chrislo Haas tog med sig en hypermodern Korg MS-20 till replokalen. Vi blev tagna av hur kraftfull den synten lät. Tidigare hade Robert och jag varit lite skeptiska till elektroniska ljud, eftersom vi sammankopplade dem med Tangerine Dreams ”flummiga hippiemusik”. Men Chrislos MS-20 skar genom märg och ben. Det blev en aha-upplevelse för oss. 

Kan du berätta lite om era tankar när ni spelade in det banbrytande albumet Alles ist gut? 
– Robert och jag ville göra något riktigt minimalistiskt. Låtarna skulle bestå av en syntloop, en rytm och en mänsklig röst. Inget mer! Vi försökte undvika alla influenser utifrån. Ambitionen var att skapa ett fullständigt unikt sound. Alles ist gut skulle bryta ny mark!

Robert och du brukar kalla DAF:s musik ”elektropunk”. Är du fortfarande punkare i hjärtat?
– Definitivt. Jag älskar punkens grundinställning: ”fråga inte, utan bara gör”. Kan du inte spela gitarr? Okej, lär dig tre ackord, mer behövs inte. Kan du inte sjunga? Inga problem, skrik eller stöna istället. Har du inget skivbolag? Starta bara ett eget. Punken gör det möjligt att skriva sina egna lagar och skapa sitt eget lilla universum. Eller att strunta fullständigt i alla regler och bara flyta med. Friheten är obegränsad. Jag drogs in i scenen på sjuttiotalet. De tidiga punksinglarna skakade om mig med sin råa energi. Så Robert och jag bestämde oss för att göra punk på synthesizers. Vi avskydde hur Kraftwerk behandlade sina syntar som klassiska instrument. Vi ville att maskinerna skulle svettas. Musiken skulle vara högteknologisk, men samtidigt låta underjordisk och skitig!  

Ditt nya soloalbum, Eins, lär inte göra något DAF-fan besviket, samtidigt som det låter fräscht och utökar din musikaliska palett. Kan du berätta lite om ambitionerna bakom plattan? 
– Det har känts viktigt att göra något eget och nyskapande. Naturligtvis är jag stolt över DAF-skivorna, som låter bra än idag, men de finns ju redan. Så varför karbonkopiera mig själv? Nej, istället vill jag göra elektronisk musik på mitt eget sätt. Visst kan man hitta beröringspunkter med DAF, eftersom det är min röst och låtarna är minimalistiskt uppbyggda, men det finns även stora skillnader. Beatsen är inspirerande av den senaste dansmusiken och ljudbilden är digital och modern. 

Mycket av musiken verkar vara gjord på spelkonsoler… 
– Genau. Jag jobbar nästan uteslutande med modifierade konsoler och mjukvarusyntar. När Robert och jag började göra elektronisk musik, i början på åttiotalet, använde vi gamla analogsyntar, som vi körde tills de började ryka. Jag gillade det, haha. Men det var då. Idag finns det andra och smidigare sätt att arbeta. Jag är ingen nostalgisk person, utan en människa som fascineras av samtiden och den tekniska utvecklingen, så jag saknar inte de gamla maskinerna…

Hur ser egentligen en typisk arbetsdag ut för Gabi Delgado?
– Hm, jag tror inte att det finns någon. Rutiner är inte min grej. Jag jobbar när jag känner mig inspirerad. Då kan jag utan vidare tillbringa 12 timmar i studion. Jag tycker om att leka fram min musik. I grund och botten är jag en Homo Ludens, en ”lekande människa”, som drivs av min nyfikenhet. När jag ser en röd knapp får jag alltid lust att trycka på den. Vad kommer att hända? Kommer något att explodera? Kommer polisen att komma? Det är likadant i studion. Det finns inga regler. Det finns inget koncept. Istället testar jag allt och låter inspirationen leda mig. 

Så det handlar inte om traditionellt låtskrivande?
– I regel inte. Jag jobbar mer som en DJ. Jag brukar göra loopar, som jag mixar ihop till längre sekvenser. Men det är inte vägen som är det intressanta för mig, utan målet. Det finns tusentals sätt att göra musik. I slutändan är det alltid kreativiteten som är det viktigaste verktyget.

Du bor i ditt barndomsland Spanien igen, efter att ha tillbringat hela ditt vuxna liv i Tyskland. Har din nygamla hemstad Córdoba påverkat ditt sound på något sätt?
– Nja, förmodligen inte. Jag tycker om att gå ut och hämta inspiration på house- och technoklubbar. Förr var London, Berlin och New York överlägsna på den fronten, men tack vare Internet sprids trenderna nu med blixtens hastighet. Det spelar liksom inte längre någon större roll var man bor. Däremot är det möjligt att stämningen i Córdoba har påverkat mig positivt. Klimatet är skönare och livet är mer avslappnat här än i Tyskland. Man har inte lika mycket byråkrati att brottas med. 

Du är en elektronisk musikpionjär som har varit med och influerat allt från EBM och elektropop till techno och house. Vad tror du om den elektroniska musikens framtid?
– Den elektroniska musiken kommer att fortsätta att utvecklas. Det skapas fantastisk, digital musik på laptopar världen över. Det viktiga är att vi tittar framåt. Åttiotalet är slut och kommer aldrig tillbaka, men spännande saker väntar runt hörnet…    

Mycket mer skulle kunna sägas om Gabi Delgado, men kanske uttryckte han det elegantast själv:

”Ich bin ein Elektro-Punk-Kung-Fu-Meister”.

Precis så var det. Vila i frid, fantastiske Elektropunk-kung-fu-mästare! 

Zero skickar kärlek och styrka till familjen Delgado och Robert Görl!