Domus – en oändlig musikalisk resa

Massiv bas, analoga syntar, atmosfäriska ljudlandskap och hypnotiska rytmer. Genomtänkta filosofier och suggestiva sinnesstämningar, som sätter lyssnaren i trans. Man tar inte för stora ord i sin mun om man hävdar att Stockhomsduon Domus gjort årets hittills intressantaste skiva. Zero Magazine ville naturligtvis veta mer och tog ett snack med Henrik Sunbring och Thobias Eidevald om det imponerande debutalbumet Lucid Dreaming.

Hej, Henrik och Thobias, och tack för att ni tar er tid att svara på några frågor! Kan ni berätta lite om hur Domus bildades? Stämmer det att ni lärde känna varandra när ni spelade i Agent Side Grinder?

Thobias: Nja, inte riktigt. Henrik och jag hade kontakt redan tidigare. Vi har en massa gemensamma vänner, eftersom vi är smålänningar båda två. Henrik spelade i Agent Side Grinder och jag hade fiskat om att hoppa in som ”vikarie”, eftersom jag verkligen diggade deras sound. Efter hand blev jag fast medlem i bandet. På det sättet lärde vi känna varandra bättre, både musikaliskt och personligt.
Henrik: Domus, eller ”Döskalle” som vi först kallade oss, bildades egentligen under ett antal Myspace- och MSN-chattar under det tidiga tvåtusentalet. Thobbe och jag märkte att vi hade samma referenser och kände att vi borde starta ett band tillsammans. Men så blev det ju så att han gick med i Agent Side Grinder istället. När vi båda hoppade av bandet, lite drygt sex år senare, föll det sig däremot naturligt att dra igång ett gemensamt projekt. 

Er musik leder tankarna till allt från Can och Tangerine Dream till Radiohead och Mogwai. Vad har ni egentligen för referenser och inspirationskällor?

Henrik: Jag älskar elektroniska pionjärer från sjuttiotalet. Men framförallt är Kid A och Come On Die Young två skivor som fullständigt förändrade min syn på musik. Ovanpå det är vi nog ganska influerade av Massive Attack och Bristolsoundet också.
Thobias: Egentligen har vi nog färgats av all musik som funnits med sedan barnsben. Allt från pop och grunge till industri och postrock. Fast kanske inte en massa kristen rock jag lyssnade på som liten, haha. Men det handlar inte bara om musik. Även böcker och gamla tv-serier har varit viktiga för oss. Saker som gjort starka intryck, helt enkelt.

Vad kännetecknar ert sound, tycker ni? 

Henrik: Kanske främst mötet mellan trummaskiner och elbas, men vi experimenterar hela tiden med intressanta kombinationer av syntar, gitarrpedaler, samplingar och mer otippade instrument. Kort sagt gillar vi att sätta ihop olika element så att de bildar något nytt. 
Thobias: Vi har en viktig synt som heter Music Time, som vi samplat mycket ifrån.  Den sätter en stor prägel på vårt sound, men är mer intressant att uppleva än att försöka beskriva…

Ert skivomslag är både snyggt och intresseväckande. Samtidigt ger ni ett hemlighetsfullt intryck på pressbilderna. Hur viktig är egentligen framtoningen för er?

Thobias: Den estetiska biten har varit viktig från dag ett. Därför frågade vi en av våra vänner, Clara Lidström, om hon kunde hjälpa oss med loggan. Hon gör fortfarande allt vårt artwork, vilket vi är sjukt glada för. Hon har en väldigt flummig kreativitet som passar oss perfekt. Att vi båda inte är speciellt framträdande beror helt enkelt på att vi tycker att musiken är väldigt mycket viktigare och mer intressant än vi som personer…

Ni har nu släppt ert debutalbum, Lucid Dreaming. Berätta lite om denna varierade och alldeles utmärkta skiva. 

Thobias: Från början siktade vi bara mot att göra en EP. Men så blev det ett par låtar till, trots allt. Musiken fanns där liksom redan. Vi behövde bara slutföra den. Temat utkristalliserades också mer och mer ju längre vi kom.
Henrik: Musiken har egentligen vuxit fram under en längre tidsperiod. Men samtliga låtar på plattan, förutom första singeln, gjordes klara och mixades under bara några veckor i somras. Jag tror det gjorde att vi fick en röd tråd på en ganska varierad platta. Efter det hade vi en superlång diskussion om låtordningen, haha. Men Lucid Dreaming sitter ihop på ett rätt fint sätt, tycker vi, och det finns många lager att upptäcka.

Om vi tittar närmare på albumtiteln, så är Lucid Dreaming, på svenska ”klardrömmar”, ett intressant fenomen. Man drömmer, men inser att det som händer i drömmen inte är något som sker i den vanliga fysiska verkligheten. Detta innebär att man hamnar i ett medvetandetillstånd som påminner om en hallucination. Vilken är kopplingen till er musik?

Thobias: Henrik och jag har en gemensam fascination för det undermedvetna. Sömnparalys är både sjukt läskigt och svincoolt. Man är jävligt skraj för att man inte kan röra sig, men känner sig samtidigt upprymd för att något sinnessjukt händer. Med den här plattan hoppas vi kunna beröra både kroppen och sinnet på andra sätt än vanliga radiohits. Det är inte så långt mellan ångest och lycka, tänker jag.

Det sägs att Aphex Twins förträffliga album Selected Ambient Works 85-92 skapades genom klardrömmande. Richard D. James lär ha sagt ”I go to sleep, dream I’m in my studio with imaginary bits of gear and do a track. Then I wake myself up and recreate it.” Har ni på något sätt inspirerats av Aphex Twin och hans sätt att jobba?

Henrik: Jo, Richard D. James är en jättestor inspiration, både som musiker och person. För mig har han satt standarden för både komposition och produktion. Men vi har liksom aldrig gjort musik så tematiskt i Domus, utan allt händer spontant. När Thobbe och jag går igång på en idé, så bara kör vi!

En av låtarna på Lucid Dreaming, ”Shannon”, bygger på en sampling av det mongoliska stråkinstrumentet Morin Khuur. Hur fick ni den kreativa idén?

Thobias: Vi älskar ljud och på ”Shannon” gick vi igenom en massa inspelningar som Henrik gjort på en resa och experimenterade med dem. Morin Khuur-samplingen skapade en sorts skön Loveless-känsla, som vi byggde vidare på.
Henrik: Vi hade redan ett ganska klart riff och beat, men letade efter något som kunde lyfta låten. När vi hittade den där stråksamplingen på min gamla minidisc och började pitcha upp och ner, så fick ”Shannon” nytt liv.

Albumets mest poppiga låt är ”Canada”, där ni samarbetar med den göteborgsbaserade artisten Olivia ”Ljung” Ljungquist. Hur tycker ni att den påverkar stämningen på den annars instrumentala Lucid Dreaming?

Thobias: När vi startade Domus, så var vår enda regel att absolut inte ha några regler. Vi har alltså aldrig haft för ambition att vara ett instrumentalt band. När vi spelade ihop med Olivia på Oceanen i Göteborg, så gillade vi henne så mycket att vi frågade om hon ville lägga sång på en av våra låtar. Allt blev klart på bara ett par dagar. Hon är verkligen grym!

Den 13 mars håller ni releasefest för Lucid Dreaming på Under Bron i Stockholm. Vad kommer det att bjudas på kvällen ifråga?

Thobias: Både Ljung och vi kommer att lira. Dessutom kommer Anna Drvnik och Christian Gabel spela skivor.

Har ni fler spelningar på gång? Hur skulle ni förresten beskriva Domus som liveband?

Thobias: Det blir absolut fler spelningar framöver! Jag tror att det är när man ser oss på scen som allt faller på plats. Vi rekommenderar att man kommer till våra gig med ett öppet sinne och låter sinnestillståndet styra upplevelsen.
Henrik: Förutom releasefesten nu på fredag, så ska vi spela på festivalen Döskallen 3 i Visby i april. Det blir otroligt kul, på många plan, för oss att spela på en festival som heter så och arrangeras av skivavdelningen på Coop Visby!

Vad har ni för drömmar och förhoppningar med Domus?

Thobias: Drömmen är att kunna fortsätta göra musik och känna samma inspiration som nu. Förhoppningen är att kunna skapa något som håller även om tjugo år.
Henrik: Jag tror att vi redan är i drömmen. ”Domus oändliga musikaliska resa”…

Läs mer om releasefesten på Under Bron i Stockholm

Följ Domus på deras Facebooksida

Lyssna på Domus alldeles utmärkta debutalbum här: