Johan Borgh – Island Blues

Det svänger som katten, när Södertäljesonen Johan Borgh drar igång albumet Island Blues med sköna ”Raga blues”. Detta spår, liksom hela plattan förutom sista låten, är instrumental och det här är den hyllade gitarristens debutalbum som soloartist.   

Johan Borgh också lirat med Tove Styrke, Gary Clark Jr, Tomas Ledin och Jill Johnson m.fl. Förra året fick han Schaffer-stipendiet för sin ”tekniska skicklighet och musikaliska inlevelse” på såväl gitarr som pedal steel. Inte illa pissat, eller hur? Men det är inte allt han kan skryta med. Redan som 20-åring vann han Lee Ritenour´s internationella gitarrtävling Six String Theory där kända ekvilibrister som Steve Lukather, John Scofield och Joe Bonamassa satt i juryn och så sent som i år fick han Hagström-stipendiet. Det känns begränsande att kalla Island Blues för en bluesplatta trots dess titel och Johan Borgh är mycket mer än en bluesgitarrist. Den som förväntar sig något i stil med John Lee Hooker, Muddy Waters eller B.B. King lär bli besvikna, för den här mixen av stilar och låtar sträcker ut åt så väldigt många olika håll och kanter. Dessutom är alltihop väldigt snyggt, stilfullt och rent. Ibland som på ”Santa Monica serenade” (denna låt finns både i en instrumental och av Caro Luna sjungen version), ”Gudrun´s gospel” och ”Rio Grande” är plattan vacker och läckert melodiös, medan den svänger mer vilt på spår som ”Boogie Blues” och ”Surf soul”, men rått och skitigt som när mina bluesfavoriter Johnny Winter eller Michael Keaton exploderade förr i tiden blir det aldrig. Det är som två olika världar, båda tilltalande på varsitt sätt. Något som är svårt att fatta med Island Blues är dock att plattan lirades in under enbart tre dagar och att en del låtar knappt hade repats in i förväg, utan lektes fram i en replokal i Nacka. Det är direkt imponerande, men så är inte den här killen vem som helst heller. Han kan säkert lira i sömnen också, om någon skulle be honom.     

Skivbolag: Egen prod./ Birds Will Sing For You