Miriam Aïda – Loving The Alien

David Bowie stod alltid för nytänkande, risktagande och gränsöverskridande konst. Dessa filosofier förvaltas väl av Miriam Aïda på coverskivan Loving The Alien. Tillsammans med sina bandkollegor bjuder hon nämligen på omtolkade Bowie-låtar med brasiliansk känsla. Zero Magazine ville naturligtvis veta mer och ringde upp Miriam för ett intressant samtal.

Hej, Miriam, och tack för att du tar dig tid att svara på våra frågor! Hur föddes egentligen det här projektet? Hur kom du på idén att göra omtolkningar av David Bowie-låtar med brasilianska rytmer, jazzharmonier och sambastämningar?
– I grund och botten handlade det om att jag och mitt band ville göra en skiva som verkligen utmanade oss. Istället för att spela in ett album med egna låtar, ville vi försöka känna igen oss själva i någon annans musik. Ambitionen var att hitta ”den minsta gemensamma nämnaren” i ett annat, vid första anblicken helt främmande, musikaliskt universum. Det fanns ett par anledningar till att det blev just David Bowie. För det första hade vi redan gjort en Bowiecover, en brasiliansk tolkning av ”Starman”, på vår förra skiva. Så han fanns redan i vårt system. Men vi tyckte även att Bowie passade perfekt eftersom han var en så gränsöverskridande artist. För oss handlar nämligen den här skivan både om att testa våra egna gränser och om att ifrågasätta musikaliska gränsdragningar.

David Bowie var en av världens mest inflytelserika popartister. Är det inte svårt att ta sig an en så stor ikon?  
– Jo, det kan vara lite känsligt med en coverskiva av det här slaget. Många har starka band till Bowie och en personlig relation till hans musik. Det finns folk som menar att det ”ska låta som det alltid har låtit” och att Bowies låtar är så heliga att man inte får röra dem. Här tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att Bowie själv sagt att ”om något är som det alltid har varit, så är det fel”. För oss var det rock’n’roll att göra om Bowies musik på det här sättet, även om det rent musikaliskt inte har något med rock att göra. Vi har försökt att hitta essensen och själen i låtarna, samtidigt som vi vänt upp och ner på begreppen och skruvat på perspektiven.

Vad var, i ditt tycke, David Bowies storhet?
– Den konstnärliga friheten han tog sig och att han aldrig stagnerade. Han gick hela tiden i oväntade riktningar och utmanade sin publik. Det fick bära eller brista. Den inställningen beundrar jag väldigt mycket! Självklart är jag även fascinerad av hans stora musikaliska bredd och genomtänkta texter. Hans låtar behandlar ofta existentiella frågor om ensamheten på jorden och hur vi människor kan hantera den. Kort sagt får David Bowie det alltid att börja röra sig i huvudet på mig, oavsett om jag lyssnar på hans skivor, tittar på hans filmer eller läser intervjuer med honom.

Ni omtolkar elva låtar från olika perioder av David Bowies karriär, från det sena sextiotalet fram till hans sista skiva från 2016. Hur gjordes urvalet? Varför blev det i slutändan just de här elva låtarna?
– Det var en beslutprocess i flera steg. Vi ville inte bara göra hitsen, utan även få med ett par mer okända, personliga favoriter. Samtidigt ville vi ha med låtar som speglar hela Bowies tidslinje. Så vi tar avstamp i hans första kommersiellt framgångsrika skiva, Space Oddity, och fortsätter ända fram till avskedsskivan, Blackstar. Vi provade många fler Bowielåtar än dem som slutligen hamnade på skivan, men det var inte alltid vi hittade ett rytmarrangemang som lät bra. Vi har till exempel inte spelat in något från Bowies experimentella nittiotal, där han ägnade sig åt drum’n’bass-techno och industrirock. De låtarna funkade liksom inte lika bra i vår tappning.

Vilken av låtarna på skivan var svårast att spela in?
– Vi har jobbat stenhårt med alla elva låtarna! Men den största utmaningen var helt klart ”Ashes To Ashes”. Vi hade en klar idé om vad vi ville göra med låten. Den skulle ha en elegant Grace Jones-känsla. Men den trilskades och det tog tid innan vi slutligen hittade rätt. Jag tycker att ”Ashes To Ashes” sticker ut mot de andra låtarna på skivan. Den är mer elektronisk och breddar vårt sound. Jag gillar det, eftersom det är helt i Bowies anda att gå i en ny riktning!

En av de mest spännande och oväntade låtarna på albumet är ”Letter to Hermione”. Hur kommer det sig att ni grävde fram den kultlåten från 1969?
– Jo, jag satt på tåget med en barndomsvän, som är en stor musikälskare, och diskuterade Bowieprojektet. När jag frågade ”vilken låt tycker du att jag borde spela in” föreslog han ”Letter to Hermione”. Jag kände inte till den då, men det visade sig vara en låt som gick rakt in i hjärtat. Det märktes att Bowie hade gråtit mycket över Hermione, som var en av hans första flickvänner, men jag ville få in lite solsken i låten. Jag ville att den skulle bli ett möte mellan brittisk melankoli och brasiliansk värme. Ambitionen var att få in både den mörka och den ljusa sidan av livet i samma låt.

Albumets titellåt, ”Loving The Alien”, påminner lite om hur Bowie själv framförde den på sin sista turné 2004. Var ni inspirerade av hans finstämda och akustiska version?
– Ja, vi har lyssnat mycket på Bowies avskalade liveversion. Bowie presenterade den med”så här borde ’Loving The Alien’ alltid ha låtit” och vi tog med oss det in i studion. Vi ville göra låten på ett sätt som stämningsmässigt påminde om hur Bowie egentligen ville haft den. Sedan bestämde vi oss för att kalla hela skivan Loving The Alien, eftersom det handlar om att närma sig det främmande och okända. Vi har gjort något annorlunda med de här elva låtarna och med vårt album vill vi ställa frågan ”är du beredd att släppa in det främmande i ditt liv”?

”Ziggy Stardust” och ”Rebel Rebel” framförs på portugisiska. Hur kom du på den djärva idén att översätta dem?
– Det är inte mina översättningar, utan de är gjorda av den brasilianske sångaren Seu Jorge, som varit en stor inspirationskälla under jobbet med den här coverskivan. Vi är alla väldigt förtjusta i filmen My Life Aquatic, där Seu Jorge spelar en sjungande sjöman som gör fantastiska Bowiecovers med en brasiliansk touch. I och med att jag alltid har sjungit mycket på mycket portugisiska, så kändes det kul och naturligt att låna hans texter till ett par av låtarna.

Under sin drygt femtioåriga karriär experimenterade David Bowie med praktiskt taget alla musikstilar som finns. Vad var han egentligen bäst på, tycker du? Har du en favoritfas eller en favoritskiva?
– Det är en väldigt svår fråga! Hela vårt album kanske är svaret? Jag fascineras av Bowies mångsidighet. På Lodger gjorde han world music, på Tonight sjöng han en reggaeduett med Tina Turner och på nittiotalet kastade han sig in i technovärlden. Allt med samma självklarhet. Även om jag kanske inte tycker att alla Bowies skivor är jättebra, så är de alltid intressanta. Han var hela tiden i förändring! Men om jag ska nämna en låt som ligger mig speciellt varmt om hjärtat, så säger jag ”Space Oddity”. En nära familjemedlem hade precis gått bort när vi spelade in vår version av den. Symboliken att någon lämnar jordelivet och svävar ut i universum gjorde ett starkt intryck på mig. Det är verkligen en vacker låt!

Vilken var din första kontakt med David Bowies musik?
– Jag är född på sjuttiotalet, så mitt första minne är att jag lyssnade på ”Let’s Dance” på radio. Jag har förstått att många tycker att den är trivial och kommersiell, men jag hör bara svänget och tycker att låten håller utmärkt än idag. Så det var väldigt roligt att få spela in en egen version!

Hur kändes det när Bowie avled för två och ett halvt år sedan?
– Han gjorde en väldigt vacker och stark sorti! Samtidigt kändes det naturligtvis jobbigt och det fick mig att börja grubbla. Så många stora hjältar har lämnat oss de senaste åren. Bowie, Prince, Leonard Cohen, Lou Reed och Aretha Franklin. Det känns tomt och det oroande är att det kanske inte kommer fler lika stora legender igen, eftersom musikvärlden har förändrats radikalt de senaste femton åren…

Vad hade du sagt till David Bowie om du fått träffa honom medan han fortfarande levde?
– Jag hade inte haft några stora eller konkreta frågor, utan hade bara velat veta vad han tänkte på just nu. ”Vad läser du för böcker nu, David, har du sett någon inspirerande film på sistone och vad går du runt och filosoferar om på dagarna?” Jag tror nämligen att han alltid hade något intressant som han funderade på. Jag uppfattade honom också som en extremt skön lirare att ha omkring sig, så det hade nog blivit ett både avslappnat och helt oförglömligt möte!

Nu ska ni ut på turné och framföra Bowietolkningarna. Hur föreställer du dig publiken? Kommer det att bli Bowiefantaster i alla möjliga åldrar eller snarare människor som är mer inne på jazz och latinamerikansk musik?
– Jag hoppas att det blir en skön blandning! Det finns en publik som följt vad jag gjort inom jazz och brasiliansk musik. Det skulle vara väldigt kul att få se dem i samma lokal som en massa Bowiefans. Återigen handlar det om att titta över gränser. ”Vi har mer gemensamt än vad som skiljer oss åt” är ett budskap som tilltalar mig mycket!

Kommer det att bli fler skivor av liknande modell från dig? Som till exempel brasilianska tolkningar av Michael Jackson eller Prince?
– Det är inget som jag funderar på i dagsläget. Jag kommer säkert att göra fler covers framöver, men jag är tveksam till om det blir en hel temaskiva. Prince var en fantastisk artist, men nu vill jag först och främst växa in i Bowiekostymen. Det har varit otroligt roligt att göra den här skivan. Från att läsa böcker om Bowie och titta på gamla musikvideor till att repa och spela in låtarna. Nu ser jag verkligen fram emot att få resa runt och presentera dem live!

Följ Miriam Aïda på hennes hemsida eller Facebooksida.