Är bob hund Sveriges bästa liveband? Zeros Ernst Adamsson Borg gick på Gröna Lund och såg ett av de främsta banden ur den gyllene generationen från det hyllade 90-talet för att reda ut den frågan.
Under historiens lopp har det funnits några få vägar att bli kultförklarad i Konungariket Sverige. Den enklaste av dem alla var att starta band på 90-talet. Detta decennium har på senaste tiden hyllats något enormt och varenda band och artist från de gyllene åren tycks på ett eller annat plan vara av högsta kulturella signifikans. Vi har Broder Daniel, Bad Cash Quartet, Popsicle och bob hund. Allihop ihopbuntade och utan minsta tvivel införda i den svenska musikens kanon. De sistnämnda, bob hund, har till och med kallats Sveriges bästa liveband. Igår var det dags för gruppen att ställa sig på Gröna Lunds scen, fira 25 år och jag skulle ta reda på om de verkligen var Sveriges bästa liveband.
25 år in i sin musikaliska bana visar bob hund inga som helst tecken på att vara på väg att lägga ner. Det var inte speciellt många år sedan de släppte senaste plattan och på scen ser de ut att njuta till fullo av att sola sig i stockholmssolen denna onsdagskväll. Thomas Öberg hoppar karakteristiskt runt över scenen, står på monitorer och stolar, samt dansar på klassiskt manér med sin trafikkon.
Vad gäller låtvalet får vi en blandad kompott från deras nu tolv album stora katalog. ”Blommor på brinnande fartyg”, ”Tralala lilla molntuss” och ”Raketmaskin”, för att nämna några. Till en början går det lite trögt, livemaskinen bob hund verkar vara lite trögstartad. Men efter någon halvtimme kommer tempot upp och det flyter på. Tidvis når de högt upp på livebandometern, men allt som oftast stannar wow-faktorn upp någonstans halvvägs. Förutom texter på skånska och frenetiskt studsande från Öbergs håll ligger den största behållningen i de liveframträdanden Frida Hyvönen gör. Hon tolkar bob hund och gör det solo, ackompanjerat av enbart sig själv på piano och två vänner på violin.
För att besvara påståendet om bob hund är Sveriges bästa liveband kan jag kort och gott säga: nej, de är inte Sveriges bästa liveband. Men därmed inte sagt att de är dåliga. Det finns ett stort mått av charm och en och annan nypa nostalgi, vilket just denna onsdag passar ganska bra.
