Editors – På nya Violence spelar vi på toppen av vår förmåga!

Inför Editors spelning på Berns den 29 mars talade Zeros Ernst Adamsson Borg med Ed Lay om gruppens nya album, Violence.

 

Editors har varit med i svängen ett tag nu. Startskottet gick av 2002 och det första albumet kom 2005, vilket betyder att de har över 15 år i bagaget. Deras föregående album, In Dream från 2015, producerades helt och hållet av bandet själva. Ett koncept som till viss del verkar vara vinnande, då de valt att gå till väga på liknande sätt med det sjätte alstret Violence (även om de tagit in studioräven Leo Abrahams som sidekick). Med anledning av det nya släppet var det hög tid för Zero att ta tempen på bandet genom trumslagaren Ed Lay.

 

 

Hallå, Ed! Hur står det till?

– Bra tack! Ganska trött dock, jag kom precis hem från London efter en konsert igår.

Kul, gick allt bra?

– Jadå! Men vi hade jättemycket tekniska problem som gjorde att vi var tvungna att gå av scen ett tag, vilket färgar en spelning lite. Det är inte så kul att ha det i bakhuvudet när man spelar. Men det ordnades upp och det gick jättebra sen!

Med hövlighetsfraserna avklarade blev det dags att förflytta samtalet till något mer aktuellt: den nya plattan. En platta som skiljer sig något från föregående album, både rent musikaliskt men även genom det faktum att de plockat in en producent för att hjälpa dem med just produktionsbiten.

– Jag skulle säga att den här skivan är mycket mer balanserad i termer av musik och den instrumentella biten, låtarna är lite mer kraftfulla. På den förra plattan var vi i Skottland. Mitt i vildmarken. Det var ingen där och vi var helt utlämnade till vår egen förmåga och kreativitet. Vi lät det bara flyta fram på något vis. Vi hade inga mål att skriva en singel eller så. Den här skivan är mer uppstyrd, lite som ett vanligt jobb. Vi åkte till studion och spelade in på en mer regelbunden basis. Men vi lärde oss jättemycket från att spela in den förra och ville använda den kunskapen till den här plattan. Men göra den lite mer lyssnarvänlig, om man säger så. Att använda elektroniska instrument tillsammans med klassiska ”rockbandsinstrument” och göra det mer balanserat.

 

 

Ni tog också med er Blanck Mass in i studion…

– Ja, precis. Han hjälpte till mycket med att programmera instrument och så. Han kom med idéer som vi kanske inte tänkt på och som vi kunde använda i låtarna. Ibland skrevs låtarna helt om med hjälp av hans input. Egentligen använde vi väl honom som ett extra instrument när vi spelade in. Sen hade vi ju också en producent med oss den här gången, vilket också hjälpte.

Leo Abrahams?

– Exakt. Han är lite av en traditionalist och har ju jobbat med gigantiska namn i branschen. Han lärde ju sig genom att jobba med bland andra Brian Eno. Vi behövde honom ganska mycket för att få ihop helheten. Han är grym på att få ut den där känslan av ett band som spelar på toppen av sin förmåga i ett rum.

Var det en stor skillnad att ha med honom mot att producera själv?

– Jag tror att tanken var att spela in det här albumet på egen hand också. Men vi insåg ganska fort att vi behövde någon att ha med. Lite för att få mer djup i låtarna och kunna knyta ihop dem på ett bra sätt.

 

 

Ed är en pratglad trummis och det började vid det här laget bli dags att runda av pratstunden, vilket i sedvanlig journalistisk anda görs genom att bryta av med en fråga som inte är relaterad till föregående samtalspunkter, nämligen skivomslaget. Det är ett kraftfullt omslag som väcker en del tankar.

– Personligen tycker jag det ser grymt ut! Det är gjort av en kille som tagit foton åt oss ett par år nu och han var även ansvarig för det föregående albumets omslag. Han är jätteviktig för vårt band och jag tror vi är ganska viktiga för hans kreativa process också. Lite som när man kollar tillbaka på 90-talet och samarbetet mellan Anton Corbijn och Depeche Mode. När vi såg den där bilden visste vi direkt att det skulle bli albumomslaget. Bilden skapar diskussion och upprör vissa, precis som konst gör.

Pratstunden över. Editors har precis dragit igång sin turné och kommer att nå svensk mark 29 mars och spelar då på Berns i Stockholm. Enligt säkra källor är bandet riktigt taggade och tycker att det var på tok för länge sedan de spelade i Sverige, så det lär bli bra!