Wulfband – Revolter

Det grämde mig när Spark! och Wulfband lirade på Debaser, dagen efter julafton, och jag missade dem. Det grämer mig ännu mer nu, så här i efterhand, då jag lyssnar på Revolter: gruppens andra, explosiva och humoristiska bodypunkplatta.

Det maskerade Wulfband albumdebuterade 2014 och det hade varit kul att se Gabi Delgados och Robert Görls miner när de hörde den plattan första gången. Om de nu hört den alls? Det borde de göra, med tanke på att de uppfann genren som Wulfband bygger merparten av sitt material på. Några år har passerat sedan den skivan kom, men den elektroniskt aggressiva bodypunk som Wulfband lirar fortsätter att explodera i lyssnarens ansikte på ett alldeles lysande, charmigt sätt. Albumets speltid är kort: bara 33 minuter, men det är 33 intensiva, högenergiska minuter och hela tolv låtar hinner man avverka innan dessa 33 minuter är över. Behöver du ett piggelinpiller i vintermörkret så är Revolter en utmärkt medicin att ta till. Man blir nästan svettig bara av att lyssna till bandets ursinniga sväng, och överväger man dessutom att dansa till saker som ”Kaos MF”, ”Kpt. Kaboom” eller första singelsläppet ”Mann an mann an mann” är rsken stor att man rinner bort och ner i avloppet. De maskerade männens andra singelsläpp från plattan blev ”Full frontal sabotage” och kräver du ännu mer material av killarna kan den limiterade utgåvan med bonusdisk vara din räddning. På den får du två originallåtar som inte finns på den enkla utgåvan, samt remixer på ”Das ist musik” och ”Fick das”. Oavsett vilken skiva du väljer så har du ett sjuhelvetes röj att se fram emot, och även om alla låtar här inte är några topp tio-hits så är merparten mer än väl användbara till allsköns fysiska aktiviteter.