Femte och sista året för Bråvalla?

Bråvallafestivalen 2017 blev inte det glädjefyllda femårsjubileum som det förmodligen var tänkt. Istället för fokus på häftiga musikaliska upplevelser har skriverierna handlat om sexuella trakasserier, dåliga publiksiffror och att festivalen nu läggs ner.

Bråvallafestivalen har haft svårt att på allvar vinna den svenska festivalpublikens hjärtan. Här kom en tysk entreprenör och smällde upp en bautafestival på ett ocharmigt flygfält med tivoli och oktoberfesttält. Men okej då, det kom ju stora världsartister så det fick väl gå. Då blev det strul med köer, betalningsarmband och toaletter, men även det fanns överseende med. Det var barnsjukdomar som hela tiden förbättrades för varje år. Då fanns det andra saker som Folkert Koopmans och hans FKP Scorpio hade större problem med att rätta till. Ett av dem var bristen på personlighet och genuinitet. Festivalen kändes kall och kommersiell. Det verkade inte finnas någon sammanhållen tanke bakom bokningarna, området kändes kargt och festivalen tycktes sakna själ. Sen kom snacket om sexuella övergrepp, som kanske inte egentligen var ett större problem än på andra festivaler men blev något som Bråvalla förknippades med. Det började talas om ekonomiska problem och att festivalen inte utvecklades så som arrangören önskade. Antalet scener minskades och det kändes som att Bråvalla började snåla in på bokningarna. Trots en extra dag minskade försäljningen i år med cirka 7000 biljetter och festivalområdet kändes ofta betydligt ödsligare än tidigare år. Framförallt kändes det som att huvudakterna var för svaga. På stora scenen ska artisterna heta saker som Iron Maiden, Robbie Williams, Rammstein, Green Day och Avicii, men i år uppträdde artister som Miss Li, Sabina Ddumba och Miriam Bryant på Panorama och det är helt enkelt för små namn för den scenen. Det är artister som man kan se på var och varannan stadsfest i landet och även om de är bra bör de bara vara komplementartister på en festival som Bråvalla.

En del större namn fanns såklart också, exempelvis The Killers och Ellie Goulding, men akter som Linkin Park, Danzig och Scooter har definitivt framtiden bakom sig, och har haft så i många, många år.

Festivalen inleddes med en smygstart på onsdagen den 28 juni med sex band på två scener. Bland annat System of a down, Sabaton och Bamse & hans vänner (!). På torsdagen fortsatte det hela med bokningar som Laleh, Gogol Bordello och Bob Hund. De första dagarna var inte vädret det bästa, vilket också givetvis kan ha en viss påverkan på publiktillströmningen. När Filip & Fredrik inledde fredagen med en livepodcast på Luna regnade det i sidled och det var tämligen glest framför scenen. Luna förresten, vad är det för namn på en scen? Eller Panorama, Juno och Sensation, som de övriga heter. I mitt tycke är de intetsägande namnen på scenerna ytterligare ett tydligt tecken på den identitetslöshet som alltid kännetecknat Bråvalla.

Den enda scenen som har ett vettigt namn är ståupptältet Norrköping Lounge och där bockade jag av namn som David Sundin, Fredrik Lindström, Magnus Betnér och Al Pitcher under festivalen.

När Håkan Hellström klev upp på stora scenen halv nio på fredagen hade i alla fall området torkat upp och det var riktigt packat med folk. På lördagen fortsatte sedan det fina vädret och även musikaliskt kändes det som om festivalen tog sig. Ellie Goulding fick folk att sjunga med i avslutande “Love me like you do” och The Killers gjorde ett proffsigt framträdande där de chockade publiken genom att bränna av flera av de stora hitsen i början. Men bäst av allt  jag såg på festivalen var Little Jinder som gjorde ett kanongig inne i Junotältet och visade att hon har vuxit flera nummer som artist det senaste året.

Det har spekulerats vilt kring FKP Scorpios beslut att inte arrangera någon Bråvallafestival nästa år. Varför valde man att berätta det tidigt på lördagen när festivalen fortfarande pågick, efter endast ett misstänkt fall av våldtäkt? Ligger det inte i själva verket ekonomiska orsaker bakom? Förekommer det inga sexuella övergrepp på FKP Scorpios alla andra festivaler? Hade de tagit samma beslut om det sålts 70 000 biljetter? När detta skrivs är nyheten fortfarande väldigt färsk och mer information lär komma framöver. Själv hoppas jag på att Bråvallafestivalen gör en storstilad comeback 2019 med några rejäla toppbokningar, en tydligare profil och ett par mindre scener för mer udda och oetablerade band.