Betyg - 7
7
Sophistipopparna Haircut One Hundred klarar sig ganska bra utan Nick Heyward.
Cherry Pop / Cherry Red återutger Haircut One Hundreds Paint and Paint från 1984 i 2CD-format.
Brittiska Haircut One Hundred hörde till samma ”sophistipop”-våg under 80-talet som exempelvis Sade, Paul Wellers The Style Council och Dr Roberts Blow Monkeys: kritvit, blåögd soul, funk och cocktailjazz med blåssektion, kontrabas, hängslen, slips och swingpjattshatt. Som yacht rock efter två dubbla espresso, skulle man kunna säga. Låtarna kunde ha titlar som ”Lemon Firebrigade” eller ”Marine Boy” och Orange Juice känns aldrig långt borta.
Efter första albumet Pelican West (1982) stod Haircut One Hundred inför problemet att deras låtskrivare och stjärna Nick Heyward hade hoppat av. Hur skulle de återstående, mer namnlösa musikerna klara att segla skutan vidare utan den kreativa motorn?
Kanske är det mina lågt ställda förväntningar som gör mig glatt överraskad, för när frisyrgossarna hissar upp slapbasen och den halvakustiska hollowbody-gitarren i bröstvårtshöjd och går loss med jazzfunken på Paint and Paint (1984), kommer jag på mig själv med att trivas från början till slut. Kanske är låtskrivandet något svagare än på debuten, men det kompenseras av genomarbetade arrangemang och ett solitt framförande. Och nämnde jag att det spelas en hel del 80-talssaxofon? En platta med rejäla sjok saxofon kan aldrig vara direkt dålig.
Bonusmaterialet på denna ”deluxe edition” består av singelspår, b-sidor, tolvtumsversioner och på CD2 fyra radiosessions från BBC:s David Jensen Show samt ”development”-mixar av albumlåtarna för den som vill gräva kanske lite onödigt djupt i hur den brittiska sophistipopen av år 1984 växte fram i studion.
En platta som gjord för en förlängd och förstärkt fredagslunch i din lokala wine bar med börsnoteringarna under armen eller varför inte hemma vid soffbordet i glas.