Betyg - 8
8
Ovänligt, svårpenetrerat och alldeles underbart när Reznor och Ross släpper första nya NIN-materialet sedan 2013.
När Donald Trump blev vald till USA:s näste president kom min favoritkommentar från kompisen som sa något i stil med ”ja, men tänk vilken fet platta Nine Inch Nails kommer släppa nu!”. Jag tror inte någon av oss hade väntat oss att den skulle komma så fort, dock. Och i ärlighetens namn så är det ganska svårt att läsa in Not the actual events som en konkret kommentar till amerikanska valet.
Fast nog är han arg, den gode Trent. Tillsammans med Atticus Ross, som nu (äntligen) är officiell bandmedlem, har han producerat en femspårig EP som tar ett rejält kliv bort från 2013 års Hesitation marks. Borta är körsångerskor och finstämdhet. Istället drar albumet igång med punkigt brötiga ”Branches/bones” som klockar in på under två minuter av koncentrerad aggression. Därefter blir det förvisso ett hack lugnare, med snabba men suggestiva ”Dear world,”, en omedelbar favorit som stundtals lurar mig tillbaks till The Fragile i tankarna.
”She’s gone away” plockar ner tempot ytterligare men förflyttar oss fram i tiden, är det kanske Year Zero nu? Det blir, för mig som lytt Reznors uppmaning att sjunka ner i favoritfåtöljen med ett par justa hörlurar, lätt att förstå vad han menar när han säger att skivan är ovänlig och svårpenetrerad. Då blir ”The idea of you” ett steg upp till en aningens mer tillgänglig, rockig historia. “Burning bright (field on fire)” avslutar sedan plattan med ungefär samma ljudbild som den började, om än i lägre tempo.
Sammanfattningsvis så är Not the actual events en spretig historia, men samtidigt mästerligt sammanhållen av superproffsen Reznor och Ross. Fansen lär inte bli besvikna.
Albumet släpps i alla digitala kanaler den 23 december 2016.
