Visfestivalen i Västervik 2016

Gammalt och nytt, opera och pop. Den 51:a upplagan av Visfestivalen i Västervik bjöd på ett varierat program.

Helgen vecka 28 är en helig tidpunkt för landets visvänner. Själv har jag varit där de 24 senaste åren men är ändå något av en novis, då festivalen i Stegeholms slottsruin har hela 51 år på nacken. Det finns de som varit inne på festivalen alla dagar, alla år sedan starten, så där ligger man i lä.

En som uppträtt många år på Visfestivalen är Peter Lundblad. Hans sång “Ta mig till havet” har nästan blivit något av festivalens signaturmelodi och i fjol skulle han ha uppträtt för 19:e gången i ruinen men tvingades ställa in. I år finns han inte längre med oss, men hans populära sång fick ett särskilt utrymme och framfördes som allsång i ruinen.

Programmet bjöd dock på en hel del andra visveteraner, som exempelvis Jack Vreeswijk och Lars Demian under torsdagen. Äldst av alla bland årets bokningar torde dock Sven-Bertil Taube vara, även om han faktiskt varit märkligt underrepresenterad på visfestivalen genom åren. Torsdagen bjöd även på nykomlingen Ellinor Brolin samt de kända namnen Titiyo och Lisa Miskovsky som stod för habila framträdanden även om deras musik knappast kan räknas in i visgenren.

Fredagen bjöd på sämre väder och ett blekare program. Avslutande Bo Kaspers Orkester var förvisso en rejäl publikdragare men kvällens övriga bokningar – Fröken Elvis, Juha Mulari, Lise & Gertrud, David Shutrick och Anna Stadling & Linda Ström, kändes som en tämligen svag uppställning.

På lördagen var solen tillbaka och programmet kändes återigen starkt med bredd och variation. Presentatör var självaste Claes Elfsberg och han började med att hylla vår svenska trygghet och lät delar av publiken ställa sig upp för att visa hur många som omkom under helgens attentat i Nice.

Första artist ut var nykomlingen Elona Planman som gjorde en uppskattad debut i ruinen, även om hon fortfarande har en hel del att slipa på. Hon följdes av Ola Aurell som på bara några år gått till att bli ett av de mest intressanta nya namnen på den svenska visscenen med sina humorfyllda sånger och sanslösa ordvrängningar.

Därefter var det CajsaStina Åkerströms tur att äntra scenen och hon gjorde ett stabilt uppträdande med såväl “Fritiof i Arkadien” och “Av längtan till dig” innan hon avslutade med “Jag ger dig min morgon” – två gånger!

Dimker Brothers stod för festivalens lokala inslag och följdes av Timo Räisänen som har gjort succé med sina Ted Gärdestad-tolkningar. Och succé blev det även inne i slottsruinen när han framförde sina Tedlåtar i versioner som både är respektfulla och respektlösa på samma gång. Sedan avslutades festivalen med Loa Falkman och Bengan Jansson som med dragspel och operasång ordnade till en underhållande show med humor, gnabb och musikkunnande på hög nivå.