Saft – Norrbacka

”Nostalgi” är det första ord som dyker upp i huvudet när jag hör att Saft ska göra comeback. Nostalgi är också det första som möter mig i form av omslag och skivtitel. Det nya albumet Norrbacka pryds nämligen av en buss på väg mot Märsta centrum, orten där gruppen en gång startades. En nostalgitripp är dessutom vad som bjuds på rent musikaliskt…

Undertecknad hade möjlighet att få vara med tidigt i bandets elektroniska karriär. Redan 1996 (tror jag det var…) stod jag, tillsammans med A&R:s och andra journalister, på Tantogården och lovordade bandet. I baren gick snacket: ”ett elektroniskt Kent” och ”detta är nästa grej”. Personligen blev jag lyrisk av att höra mainstreambolagen lyfta ett band som följde upp den musiktradition jag själv växt upp med, som till exempel Page och Adolfsson & Falk. Nu var det dags för tronskifte och så blev det också.

Gruppen nobbades visserligen av majorbolagen, men blev kelgrisar både i svartklädda subkulturkretsar och hos ZTV-generationen, en svår balansgång som få band lyckades med. Debuten Paranoia Erotica var lysande och låtar som ”Superstjärna”, ”Underbar”, ”Repris” och ”Ditt namn i min mun” blev alla framgångar.

Nästa skiva, 3-2-1, kändes som en naturlig uppföljare, men innehöll inte lika många hits som man minns 20 år senare. Under perioden försökte de även, precis som många andra band, göra en utlandssatsning genom att spela in sitt debutalbum på engelska. Framgångarna uteblev dock. Saft ska helt enkelt vara på svenska och det är också denna framgångsformel som nu levereras på comebackskivan Norrbacka.

Saft 2016 består av sångaren Carl Steinmarck och kan närmast betraktas som ett soloprojekt, även om han fått god hjälp av sin son Alexander, som står bakom produktion och varit medförfattare på nio av tio spår.

Hur låter då Carl Steinmarcks elektroniska popmelodier 2016? Ja, ”ungefär som förr”, skulle man kanske kunna säga. Inledande ”Om oss” är den enda låt som är skriven tillsammans med den tidigare medlemmen Jesper Hörberg. Troligtvis en överbliven låt från guldåren. Mycket riktigt är den också imponerande stark och håller högst klass på Norrbacka.

Övriga låtar är skrivna av Carl och Alexander tillsammans. De gör ett gediget jobb med att låta precis som Saft en gång gjorde. Alexander, som bara var ett litet barn när Safts musik rullade på radio, har verkligen lyckats fånga upp de rätta elementen. Låtarna når kanske inte alltid hela vägen fram, men både musik och texter är finurligt sammansatta och ger en skön känsla.

Saft förväntar sig nog ingen ny storhetstid eller stora radioframgångar. Vad de däremot kan förvänta sig är att deras gamla fans återupptäcker dem och får positiva nostalgikänslor. Låtar som ”Aldrig som förr” och ”Inget mer att ge” får det nämligen att spritta i de gamla dansbenen. Med lite tur kan de kanske till och med hitta en ny publik? Fast då får det nog bli bland de lite mindre hippa lyssnarna på P4.