Die Krupps – maskiner, metal och postapokalyptiska mardrömmar

Minimala basgångar, blytunga gitarrer, mörka texter om vår ödelagda värld och en referens till Lou Reeds mest svårsmälta skiva. Die Krupps nya album, V – Metal Machine Music, utmanar och kräver lyssnarens fulla uppmärksamhet. Zero har pratat med den Sverigeaktuella kultgruppens sympatiske frontman, Jürgen Engler.

Det finns band som låter likadant på skiva efter skiva. Sedan finns det de som inte är rädda för att testa nya uttryckssätt. Die Krupps tillhör definitivt den senare kategorin. Under sin drygt trettiofemåriga karriär har Jürgen Engler och hans mannar bjudit på allt från avantgardistiska järnskrotssymfonier till minimalistisk EBM, metallisk industrirock och brutal electrometal.
– Jag har alltid varit fascinerad av att gå i oväntade riktningar och utforska nya musikaliska världar, berättar Jürgen. Oavsett om jag ägnat mig åt treackordspunk, elektroniska basgångar eller tunga metalriff, har jag alltid nått en punkt där jag känt att jag börjat upprepa mig. Då vill jag vidare! Jag vill pröva nya idéer, skapa kreativa symbioser mellan syntar och gitarrer, överraska lyssnarna och bryta mot musikkonservativa regler. Die Krupps ska stå för innovation!

På bandets förra album, The Machinists of Joy, delade analoga syntar och tunga gitarrer förtjänstfullt på utrymmet. Den här gången har de sistnämnda lyfts fram ytterligare ett snäpp. V – Metal Machine Music är klart hårdare och mer riffbetonad än sin föregångare.
– Redan när vi spelade in den relativt popiga The Machinists of Joy bestämde vi att nästa skiva skulle bli en rejäl urladdning. V – Metal Machine Music kombinerar retroelektronik och blytunga gitarrer på ett sätt som vi inte gjort sedan Paradise Now på nittiotalet. På sätt och vis är det nya albumet en uppföljare till den plattan, om än tjugo år senare och med en mer dynamisk ljudbild.

Precis som albumtiteln antyder är V – Metal Machine Music en bugning i Lou Reeds riktning.
– Lou Reeds död häromåret kändes som ett slag i ansiktet. Han var en stor förebild och hans experimentella skiva Metal Machine Music var en viktig inspirationskälla när vi startade Die Krupps. Vi var djupt fascinerade av de metalliska ljuden och imponerades av att en välkänd artist vågade släppa något så svårlyssningsbart. Därför kändes det helt rätt att kalla det nya albumet V – Metal Machine Music. Det handlar om maskiner, det handlar om metal och utan Lou Reed hade inte Die Krupps låtit som vi gör!

Som aptitretare släpptes den mäktiga och kompromisslösa singeln ”Battle Extreme”.
– Nuförtiden fyller naturligtvis inte singlar samma viktiga funktion som på åttio- eller nittiotalet, men ”Battle Extreme” visar att Die Krupps är tillbaka och att vi är precis lika hungriga som förr. Den sätter tonen för hela skivan, både musikaliskt och stämningsmässigt.

Albumet innehåller en nyinspelning av den klassiska Die Krupps-låten ”Volle Kraft voraus” i electrometal-stil.
– För mig är låtskrivarhantverket väldigt viktigt, poängterar Jürgen. Våra låtar består inte bara av loopar och effekter, som hos många andra EBM- och industriband, utan är klassiskt uppbyggda med vers, brygga och refräng. Visst har det syntetiska soundet en speciell plats i mitt hjärta, men en välgjord låt ska även kunna framföras akustiskt vid lägerelden. ”Volle Kraft voraus” skrev jag förresten på gitarr en gång i tiden, så den här elektrorockiga versionen sluter en cirkel.

På albumkonvolutet står ett slitet fordon i en mystisk öken. Det dystra Mad Max-inspirerade motivet leder tankarna till civilisationens undergång.
– Bilden avspeglar atmosfären på albumet väldigt bra. Många av låtarna utspelar sig i en postapokalyptisk mardrömsvärld. Det övergripande temat är ”vi lever i en extrem tid och det finns ingen väg tillbaka…”

Die Krupps tog sina första musikaliska steg i Düsseldorf under slutet av sjuttiotalet. Jürgen brukade hänga på Ratinger Hof, en legendarisk punkklubb där även medlemmar i DAF, Der Plan och Propaganda var stammisar. Ibland vågade sig till och med killarna i Kraftwerk dit.
– Nu har jag väldigt stor respekt för Kraftwerk, men på den tiden tyckte vi att de var ganska mesiga, minns Jürgen med ett leende. De var välklädda överklasskillar som gjorde välpolerad elektropop. Det skar sig ganska rejält mot våra punkideal, haha. Då hade vi mer gemensamt med DAF, som delade vår vision att kombinera rå energi med moderna, futuristiska ljud. Jag är ingen speciellt nostalgisk person, men åren på Ratinger Hof var verkligen speciella. Jag har fortfarande regelbunden kontakt med många från den tiden, som Gabi Delgado, Karl Bartos och Kurt ”Pyrolator” Dahlke. Ett musikaliskt samarbete med ett par gamla Düsseldorf-vänner är faktiskt inplanerat någon gång nästa år…

Jürgens långa karriär innehåller många spännande möten och roliga historier. Han skrattar gott när han berättar om kvällen när Trent Reznor ”nästan lärde känna” Andrew Eldritch.
– Sisters of Mercy gjorde en remix åt oss på nittiotalet och efter det behöll Eldritch och jag kontakten. Tvärtemot vad många tror, så är han både avslappnad och trevlig. Åtminstone så länge man inte sammankopplar honom med gothscenen, för då går han in i sitt skal. Hursomhelst så spelade Die Krupps tillsammans med Nine Inch Nails i Hamburg och Eldritch tittade förbi backstage. Han var på strålande humör och hängde med oss i säkert en timme. Men eftersom han hade skäggstubb, var klädd i en gammal jeansjacka och pratade tyska med mig, så kände Trent inte igen honom. När Eldritch hade gått undrade Trent:”Who was that guy?” När jag berättade flippade han ut: ”Andrew Eldritch… no way… oh, my god… damn”. Trent var helt knäckt, eftersom Sisters of Mercy hade betytt massor för honom. Ganska typiskt Eldritch att förvirra sin omgivning på det sättet, haha.

Om lika dråpliga saker inträffar under den pågående turnén kvarstår att se. Die Krupps befinner sig i alla fall ute på vägarna i en dryg månad. Efter att ha besökt bland annat England, Schweiz, Frankrike, Italien och Holland står nu ”kalla Norden” på schemat.
– Vi ser verkligen fram emot spelningarna i Malmö och Stockholm. Jag är nyfiken på hur det nya materialet kommer att tas emot, eftersom jag vet att många svenska fans har en förkärlek för den elektroniska sidan av Die Krupps. Men jag lovar att ingen ska behöva känna sig besviken. Precis som vanligt kommer vi att köra låtar från både åttio-, nittio- och nollnolltalet. Efter Sverige blir det en sväng till Finland. Om jag känner finnarna rätt, så kommer det att bli ett par galna dagar där. Avslutningsvis blir det en konsert i Sarpsborg. Det ska bli väldigt roligt, eftersom vi inte spelat i Norge på länge. Gör er beredda på Metall-Maschinen-Musik i mängder, Skandinavien!