The Force Dimension – återuppståndet!

När pudelrocken trängde ut nyromantiken från topplistorna i slutet av 80-talet medförde det en våg av nyskapande band som renodlade sitt användande av elektroniska instrument. Framför allt charmades vi av en mindre explosion av belgiska band som The Klinik, A Split Second och såklart Front 242. På andra sidan gränsen till Nederländerna ville man inte vara sämre. Åtminstone inte Tycho de Groot, René van Dijck och Armin Elmensdorp som 1987 bildade gruppen The Force Dimension.

Elmensdorp lämnade gruppen efter något år och man trimmade sin experimentella stil till att styra mer mot de underjordiska dansgolven. Det resulterade senare i två spännande album, KK 020 och Deus Ex Machina.

1996 återvände Elmensdorp och trion satte ihop albumet Kitty Hawk, som bestod av remixar och nyinspelningar av såväl nya låtar som osläppt material från tiden före KK 020. Året efter valde man dock att gå skilda vägar, efter tio år som band.

Därefter var det tyst om The Force Dimension till 2011, när René och Tycho gjorde ett misslyckat försök att ta upp samarbetet igen. Sedan 2013 har däremot René åter tagit kommandot, nu tillsammans med Betty Correa, sångerska och multi-instrumentalist. Zero tog en pratstund med René van Dijck om hur arbetet fungerat hittills, och vad vi har att se fram emot.

Den nya inkarnationen av The Force Dimension verkar ha landat ordentligt nu. Hur möttes ni?

– Jag jobbade på ett musikaliskt projekt för det tyska företaget Intervox. För några av spåren behövde jag en vokalist, så jag satte helt enkelt in en annons på en nederländsk musiksajt. Jag fick ett 20-tal svar och kallade till audition. En av de sökande var Betty och vi ”klickade” direkt när vi träffades första gången, på en solig terrass i Utrecht, berättar René.

– Betty och jag var på samma våglängd och runt den tiden fick jag även en förfrågan från Peter Mastbooms (även medlem i The Klinik) om att göra en spelning på Bimfest, den stora, årligen återkommande festival i Antwerpen. Problemet var att vi inte hade en vokalist längre sedan Tycho lämnade bandet. Så jag frågade Betty om hon skulle vilja hoppa in och bli The Force Dimensions nya sångerska. I början grymtade hon lite om att hon tyckte musiken var för aggressiv och monoton, men sedan vande hon sig och sa ”ok, vi kör”. Där hade jag tur, säger René och skrattar.

Berätta för oss som inte kunde närvara på Bimfest: hur kändes det att vara tillbaka på scen och dessutom i denna nya uppsättning?

– Det var fantastiskt att vara tillbaka på scen efter så många år. Jag är 20 år äldre i dag och känner mig mycket friare. På 90-talet var jag lite blyg, led av en viss scenskräck och brukade behöva dricka en massa öl innan jag gick på scenen. Att stå på scen med Betty är fantastiskt och vi är redan välsynkade!

Hur var gensvaret från publiken?

– Vi fick jättebra gensvar från publiken på Bimfest. Vi hade lite teknikproblem med monitorerna och effekterna på sången under den första delen av konserten. Sedan tror jag att en del av publiken förväntade sig en exakt kopia på det gamla soundet, vilket var omöjligt av tekniska skäl. Vi har nya syntar och annan utrustning och en ny sångerska. Men det är fortfarande gamla The Force Dimension till 80-90 %. Det är hårdare beats och produktionen är mer up-to-date. Som sagt, största delen av publiken gillade det, en del av dem till och med mer än de själva hade förväntat sig.

The Force Dimensions första album, egentligen utan titel men alltid refererat till som KK 020 (dess katalognummer), släpptes under till viss del kaotiska former. Den ursprungliga skivan producerades av bandet själva tillsammans med den belgiske producenten Luc van Acker. René och Tycho var inte alls nöjda med resultatet och det gick så långt att skivbolaget beslöt sig för att ge ut en andra version, baserad på bandets originalversioner av låtarna. De två varianterna av KK 020 skiljs lättast via omslagets illustrationer, den första blå, den andra röd. Under 2015 kommer materialet återutges på Dirk Ivens bolag Minimal Maximal. I en händelse som ser ut som en tanke så blir det bolagets 20:e släpp och kallas givetvis därför nu MM 020.

Har ni själva gått tillbaka och mastrat om materialet till MM 020, och hur var det i så fall att jobba med de gamla låtarna? Blev det frestande att göra om dem från start igen? En grön version kanske?

– Nej, vi gjorde inte ommastringen själva, det var Eric van Wonterghem (Absolute Body Control) som gjorde det i sin studio i Berlin. Ja, vi funderar på en ”grön” version med gamla spår faktiskt! Uppdaterade till vårt nya sound.

Ah, blir det då något även med de senare albumen och singlarna? En Algorythm 2015 hade inte varit så dumt!

– Absolut, precis som med KK 020 finns det planer att släppa de senare grejerna också. Antingen Deus Ex Machina och Algorythm eller ett urval av allt från KK 020 till New Funk, vi vet inte ännu. Vi jobbar på nytt material också.

Åhå, nytt material, spännande! Hur låter det jämfört med det gamla?

– Våra nya låtar är varken standard EBM eller elektropop. Det är svårt att definiera. Det är elektronisk musik, ibland pop med en nypa EBM, ibland mer psykedeliskt, progressivt eller med spår av folkmusik. Det är intressant att blanda stilar till ett nytt koncept.

Mycket har hunnit förändras i utrustningsväg sedan ni började. Vad skiljer sig i er studio vad gäller prylar och arbetsmetoder?

– För det första så har vi såklart mycket mer erfarenhet nu. Efter att vi la ner verksamheten med TFD 1996 så arbetade jag på ett flertal musikprojekt. Bland annat gjorde jag filmmusik och arbetade för Intervox. Nu använder jag den erfarenheten för att göra liveversioner och nya låtar för The Force Dimension. Vi har kvar vår gamla hederliga Korg M1, men jag har gott om nya grejer också. Cubase, gitarr och live percussion. Betty är en erfaren gitarrist så ja, det är stora skillnader mellan nu och då.

Till slut, har ni kontakt med svenska fans? Eller planer för spelningar uppe i våra trakter?

– Vi har aldrig spelat i Sverige, men ja, vi har absolut kontakter med Sverige, även om de flesta TFD-fans bor i Brasilien. Vi spelade inte live särskilt många gånger, det blev bara i Nederländerna, Belgien och Tyskland. Peter Mastbooms är vår bokningsagent nu, och blir det tillräckligt många gig så sätter vi ihop en liten turné. Vi är redo!

Då tackar Zero för pratstunden och hoppas att vi ses här i Sverige någon gång snart!

– Tack så mycket och ja, vi vill gärna komma till Sverige, landet som gett oss ABBA och Twice a Man och all den där vackra naturen!

Zero kommer att hålla ögonen på Betty och René och återkommer när de presenterar något nytt. Du kan också följa The Force Dimension direkt på Youtube och Soundcloud.