Datapop

Två män i sina bästa år som skapar elegant maskinpop med tydliga Düsseldorf-influenser. Intressant nog har de bara träffat varandra personligen en gång och sköter praktiskt taget all kommunikation över Internet. Nu är de aktuella med både en EP och en låt på en populär samlingsskiva. Zero introducerar Datapop.

Datapoplogga

God afton, Anders Wilhelm och Mikael Larsson, och tack för ni tagit er tid att svara på våra frågor! Låt oss börja med hur ni lärde känna varandra och hur samarbetet började. Passande nog för ett elektroniskt band så spelade cyberrymden en avgörande roll, eller?

Mikael: Ja, det stämmer bra. Våra vägar korsades genom ett par intressanta sammanträffanden på Internet. Både Anders och jag hade låtar på Soundcloud och lyssnade på varandras musik utan att veta vem den andre var. Sedan blev jag inbjuden till Eddie Bengtssons Facebook-grupp Electronically Yours och förstod att Anders, som också är medlem där, var samma kille som jag lyssnat på.

Stora Trädäcksfesten
Anders Wilhelm. Foto: Allan Bank

Anders: Ja, det var en intressant historia. Jag tror att vi direkt kände en form av samhörighet. Vi är rätt lika, Mikael och jag. Tjänstemannaingenjörer och småbarnsföräldrar båda, så vi hade mer att prata om än bara musik. Vi befann oss helt enkelt på samma våglängd.

Hur föddes då tanken att starta ett band tillsammans?

Mikael: Vi märkte snabbt att vi har samma intressen och ambitioner vad gäller musik. Både är inne på melodisk ”maskinpop” och båda vill kombinera kalla och varma stämningar. Så vi började ge konstruktiv kritik på varandras låtar och utbyta produktionstips. Det ena ledde till det andra och vid ett tillfälle sa Anders att det hade varit kul om vi gjorde lite ”Düsseldoftande klanger” tillsammans.

Anders: Samarbetet började med att vi bollade textrader, som användes till en skiss jag hade gjort. Det blev låten ”Datapop”, som även gav gruppen sitt namn. Trevligt nog fick vi fick positiv respons när vi spelade upp den, så vi bestämde oss för att fortsätta på samma spår. När Mikael ett par veckor senare lät mig höra embryot till nästa låt, ”Rhythmus”, så blev jag mer eller mindre golvad. Det var tydligt att vi hade en bra musikalisk kemi. 1+1 blev mer än 2.

Stora Trädäcksfesten
Mikael Larsson. Foto: Allan Bank

Mikael: Ja, precis så kändes det. Vi gick in i detta utan stora planer eller förhoppningar. Det var mest en kul grej. Men ganska snart så insåg både Anders och jag att vi gjorde intressantare musik tillsammans än var för sig.

Hur brukar ni samarbeta online? Blir det massor med mail, meddelanden och skickade filer varje vecka?

Mikael: Ja, min fru säger ibland att jag ”pratar” mer med Anders än med henne, haha. Skämt åsido, man kan nog säga att vi har en ständigt pågående konversation, oavsett tid på dygnet eller var i världen vi befinner oss. Eftersom jag i regel använder musikappar i min iphone för att göra utkast, så finns det inga begränsningar för var och när jag skapar. Det har hänt mer än en gång att Anders fått en soundcloudlänk till något som jag skrivit under lunchen. Har han gillat det, har han sedan fått en midifil, tagit nästa steg i produktionen och bollat tillbaka till mig. Fascinerande nog brukar jag alltid få snabb respons. Jag undrar om den mannen någonsin sover…

Anders: Haha, nu bröt du mot Regel #2. Hur vi jobbar i den helautomatiska musikfabriken ska vara en väl förborgad företagshemlighet.

Mikael: Oj, ledsen, haha. Men vi kan i alla fall avslöja att dagens teknik, som gör det möjligt att skapa musik överallt, har varit väldigt viktig för oss. Annars hade vi aldrig hunnit med allt. Jag kan till exempel nämna att Anders la trummorna till en låt på en parkeringsficka längs E4:an. Själv sjöng jag in en annan låt sittandes i bilen medan sonen var på judoträning.

Anders: Ja, effektivitet är något av ett nyckelord för Datapop. Det bästa med ”distansförhållandet” vi har, är att man fokuserar mer på musiken än på att tjafsa om vem som borde diska kaffekopparna i studion. Vi har faktiskt bara träffats en gång personligen. Det dröjde länge och var på en fest hemma hos Eddie Bengtsson utanför Helsingborg. Jag tror bägge var lite förväntansfulla och nervösa…

Mikael: Ja, det var nästan som att träffa en nätdate. Det var bara den röda nejlikan i kavajslaget som saknades. Men träffen gick bra och vi är fortfarande ett band!

Ni har båda varit med ett tag. Har ni tidigare gjort musik i andra konstellationer eller solo?

Anders: Jag var med i ett par band i mitten av åttiotalet. Sedan grundade jag Transformator Station 1990, där vi gjorde ett par releaser. Men det lyfte aldrig riktigt för oss, även om låten ”Computer Servants” laddades ner nästan två miljoner gånger på Yahoo. Jag hade även ett band som hette Stiff Nipples tillsammans med Franco Santunione från Electric Boys, där vi varvade eget material med covers på bland andra The Cure, Kent, Depeche Mode och New Order. Ovanpå det har jag jobbat med det psykedeliska ambientbandet Zørg Industries och, tillsammans med Jonas Sjöström, gjort Vince Clarke-influerade grejer under namnet The Future.

Mikael: Jag har spelat gitarr, piano och varit fascinerad av musikteknologi sedan tonåren, men det var först ganska nyligen som jag insåg att jag faktiskt kunde skriva egna låtar. Eftersom jag då inte ägde några synthar eller ens ett midikeyboard fick jag ta vad jag hade till hands, nämligen min iphone. Jag laddade ner appen NanoStudio och började experimentera. Det var lite pilligt, men samtidigt väldigt roligt! När Anders och jag fick kontakt hade jag lagt ut några låtar på SoundCloud under namnet Modulation.

Datapopstudio

Hur ser arbetsfördelningen ut i Datapop? Vem gör vad?

Anders: Båda kommer med låtutkast som vi bollar fram och tillbaka, så vi har inte några fasta roller. Däremot så jobbar vi väldigt olika. Mina låtar börjar ofta i något slags ljudexperiment, som vi sedan plockar fram kärnan ur.

Mikael: Jag börjar ofta med en basgång, ett arpeggio eller en melodi. Ganska tidigt försöker jag hitta ett tema för låten, ofta baserat på känslan som den ger mig. Detta kan ske hemma vid datorn, men inträffar inte sällan på helt andra ställen. Ofta dyker melodier och idéer nämligen upp när jag som minst förväntar mig det…

Anders: När vi lyssnat på varandras utkast brukar vi skicka förslag fram-och-tillbaka och ha livliga diskussioner om hur låten ska bli.

Mikael: Ja, det är ett musikaliskt ping pong-spel mellan oss. Det har blivit många och långa meningsutbyten i Messenger om ljudval, arrangemang och texter innan vi arbetat fram något som bägge är nöjda med. Det handlar mycket om att nå konsensus och att våga lita på den andre. Men det har inte alltid varit enkelt att “kill your darlings”. Jag tror att båda vid mer än ett tillfälle undrat vad den andre egentligen håller på med…

Anders: …vilket blivit en del av vår kreativa process. Vilda ljudutflykter och märkliga melodivariationer landar, efter livliga diskussioner, i något mer lättlyssnad elektronisk pop.

AW2

Både musikaliskt och bandnamnsmässigt leder Datapop tankarna till Düsseldorfs främsta elektropopstorheter. Har Kraftwerk varit en viktig inspirationskälla?

Anders: Vem är Ralf Hütter? Nej, haha, det är självfallet så att vi är väldigt influerade av dem, både musikaliskt och konceptmässigt. Dessutom är det väl ofrånkomligt att bli jämförda med Kraftwerk när man, som vi, gör ”maskinpop”.

Mikael: Jag minns första gången jag hörde “The Robots” på min skraltiga kassettradio. Jag blev helt golvad, framförallt av rösterna. Hur kunde något låta så? Sedan dess har jag varit en trogen lyssnare, vilket självklart påverkat och inspirerat. Men att försöka kopiera vad de gör är både omöjligt och ointressant. Vi vill tillföra något nytt i genren!

Anders: Det är svårt att ha ett band som så stor influens och samtidigt inte vara härmapor. Men vi har försökt gå vår egen väg redan från början och vara lite annorlunda. Vi skämtade för ett tag sedan om att vi har ett par Dogmaregler: att aldrig göra en låt om robotar och att inte använda kvantisering när vi spelar in!

MIkaeltecknad.jog
Illustration: Johan Wejedal.

Era låtar har stundtals lite James Bond-känsla à la Lustans Lakejer eller lite kalla kriget-dekadens à la Ultravox. Vilar det ett romantiskt skimmer över Datapop?

Anders: Menar du lite ”Eleganz und Dekadenz”? Okej, vi har ju ett ganska svenskt tonspråk, framför allt i Mikaels melankoliska mollmelodier, så jag håller med om att vi har en form av “retroromantisk touch”. Men det är lätt att det blir för lättsmält när man gör melodisk musik, så vi försöker medvetet ha en balans mellan “sött och salt”, där våra olikheter som personer kommer fram.

Mikael: Precis så är det. Jag har upptäckt att jag ofta gör ganska mjuka melodier med snälla ljudval och arrangemang. Anders kompletterar och gör det lite hårdare och kallare. Den kombinationen tror jag är viktig och ger oss vårt speciella sound.

Anders: Vi försöker dessutom få in både svärta och humor i texterna. Många band i vår genre är så dödsallvarliga. Men det är en svår balansgång. Det kan lätt bli ”Lundensare-från-Düsseldorf-parodiskt”.

Är den estetiska biten viktig för Datapop? Ni verkar lägga tid och kraft även på skivfodral och layout. Skulle man kunna använda det i krautrock-sammanhang populära ordet ”Gesamtkunstwerk” för ert skapande?

Anders: Grafik och videor är nästan lika viktiga som musiken, med tanke på att våra texter är så minimalistiska. Konceptuell musik fascinerar oss, men vi håller det på en försiktig nivå än så länge, eftersom det är lätt kan bli ”pretto” och lite fjompigt när man försöker prata om djupare idéer bakom musiken.

Mikael: Bildspråk är en viktig del av helheten. Jag minns med saknad vinylomslagen och innerkonvolutets stora ytor. Jag tycker dessutom att det är intressant att kunna läsa om de olika låtarna: vem som spelar vad, vem som producerat musiken och vem som varit ljudtekniker. Vi hoppas komma med en bra lösning för detta på framtida utgivningar.

ML2

Ni är med på en uppskattad samlingsskiva. Kan ni berätta lite om den?

Mikael: Vi är en del av communityn Plonk, som består av ett antal band som spelar maskinpop, till exempel Deutsche Bank, Kretz och Maschine Brennt. För att sätta Plonk på den musikaliska kartan beslutade vi att ge ut ett samlingsalbum, där varje artist bidrar med en låt. Albumet heter “We Are Machine Pop” och finns på itunes Store, Google Play och hos flera andra stora digitala musikleverantörer. Vårt bidrag till albumet blev en version av “Rhythmus”.

Ni har dessutom nyligen gett ut en egen EP. Vad heter den och hur många låtar bjuder ni på?

Anders: Det är fyra spår och vi kallar den helt enkelt för Ett. På ett av de mixtekniskt lite stökigare spåren fick vi hjälp av Covenants Joakim Montelius och mastringen är gjord av Plonk-kollegan Joacim Thenander.

Mikael: Det känns jättebra att EP:n är ute! Vi har verkligen jobbat hårt för att nå i mål. Den är främst släppt digitalt, men finns också som mycket begränsad utgåva på kassettband.

DPkassett

Hur ställer ni er till att spela live i framtiden?

Mikael: Det hade varit jätteroligt. Det svåra blir att repa på distans. Men livespelningar känns som en naturlig fortsättning på vad vi gör.

Anders: Målet har alltid varit att framföra musiken live. Inte som gubbar bakom laptops, utan som gubbar som verkligen spelar, även vad gäller rytmiken. Vi siktar på att försöka göra något gig i vår eller framåt sommaren. Om det blir på Plonk-klubb i april, på en festival eller i reaktorhallen på KTH återstår att se, men vi är väldigt sugna på att ”datapoppa”.

Vilka är era framtidsdrömmar med Datapop? En Fullängdsskiva? Att kunna leva på musiken? Eller att vara förband på en kommande Kraftwerk-turné?

Anders: För oss är resan målet. Än så länge är Datapop bara en rolig hobby, där vi gör musik som vi själva vill lyssna på, även om det är jättekul att andra faktiskt också gillar det. Vi har ingen brådska, men närmast i vår så ska vi träffas i Mattias Olssons Roth Händle-studio för att spela in ett par utkast. Vi skämtar lite kring “neokraut” och Konrad Plank-doftande produktioner.

Mikael: Precis som Anders säger, så är det vägen som är det roliga och det är därför vi gör det här. Vi jobbar båda ganska mycket utanför musiken, så Datapop är ett sätt att koppla av och samtidigt göra något kreativt. Men uppskattningen vi fått hittills sporrar oss till att att göra mer och ett fullängdsalbum är definitivt en lockande utmaning!

Lyssna på Datapop här: http://www.erwe.se/datapop/releases/ETT/

Besök deras stilrena hemsida här: http://www.erwe.se/datapop/

Kommentarer

Kommentarer

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Datapop – Sterne – I

”Det här låter precis som Depeche Mode!” Precis så har ingen någonsin sagt om Datapop. …