Wednesday , November 25 2020

Sananda Maitreya – Går den väg han tror på, med blicken riktad framåt

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

Han var tidigare känd som Terence Trent D’arby och nådde smått osannolika framgångar under slutet av åttiotalet. Men medaljen hade en baksida i form av en ansträngande kamp mot den profithungriga och kreativitetskvävande musikindustrin. Zero har haft det stora nöjet att få prata med soullegenden Sananda Maitreya, som öppenhjärtigt berättade om såväl gamla dagar som de senaste, gränsöverskridande projekten.


Foto: Norman Douglas Pensa

“Vem är egentligen Sananda Maitreya?” undrar förmodligen en och annan Zero-läsare. Jo, det rör sig om mannen som tidigare kallade sig Terence Trent D’arby. “Varför har han då bytt namn och var har han förresten hållit hus det senaste årtiondet?” lyder kanske följdfrågorna. Okej, låt oss reda ut begreppen lite.

Den amerikanske sångaren och multiinstrumentalisten slog igenom med dunder och brak 1987. Hans debutskiva, Introducing the Hardline According To Terence Trent D’arby, innehöll moderna soulpopklassiker som “Wishing Well” och “Sign Your Name”, sålde i fler än 15 miljoner exemplar och belönades med en Grammy.

Uppföljaren Neither Fish Nor Flesh (1989), som kastade sig mellan psykedelisk soul och James Brown-inspirerad funk, förvirrade däremot publiken och sålde ungefär bara en tiondel så mycket. Att detta, trots allt, innebar försäljningssiffror långt över miljonen och medförde en guldskiva i USA blidkade inte skivbolagets missnöje nämnvärt. De kommande åren kom följaktligen att präglas av ett mycket spänt förhållande till musikindustrin. Meningsskiljaktigheterna förvärrades när varken den tredje skivan, Symphony Or Damn (1993), eller den fjärde, Vibrator (1995), följde skivbolagets önskade “framgångsformel” och levde upp till de skyhögt ställda försäljningsförväntningarna, trots hitsinglar som “Delicate” och “Holding On to You”.

Pressen blev mer och mer ohållbar. Efter en kortare skådespelarkarriär och ett gästspel som sångare i INXS valde Terence Trent D’arby därför att försvinna från rampljuset. Under denna period, fylld med introspektion och sökande, nådde han insikt och lämnade både den kommersiella skivindustrin och sitt gamla namn bakom sig. Ur askan reste sig Sananda Maitreya, fylld med ny energi och kreativa idéer.

Sedan “pånyttfödelsen” har Sananda gett ut en rad intressanta skivor: Wildcard (2003), Angels and Vampires (2007), Nigor Mortis (2009), The Sphinx (2011) och Return to Zooathalon (2013). I synnerhet de senare av dessa har varit inspirerade av babyloniska myter, forntida legender, astrologi och science fiction. Även om det inte handlat om renodlade konceptalbum har många haft genomtänkta och fantasieggande bakgrundshistorier. Så även Sanandas nyaste projekt, The Rise of the Zugebrian Time Lords, som nyligen presenterades på hans hemsida.
– I stora drag kan man säga att det handlar om en maktkamp mellan gott och ont, förklarar Sananda. The Rise of the Zugebrian Time Lords tar vid där mitt förra album, Return to Zooathalon, slutade. Den paradisiska orten Zooathalon, där harmoni och samklang härskar, har blivit anfallen av de ondskefulla zugrebrianerna och ett krig står för dörren. Jag hade en ganska klar idé om vad jag ville skapa, följde min vision och förhoppningsvis hörs spelglädjen när man lyssnar på låtarna.

Men The Rise of the Zugebrian Time Lords utspelar sig inte enbart i en dystopisk parallellvärld. Många låtar kan även tolkas i en vardagligare kontext. Som aptitretare inför albumet släpptes musikvideon “Siamo qui”. Titeln betyder “här är vi” på italienska och budskapet är att man måste gå den väg man tror på och göra det bästa man kan av livet.
– Mitt främsta mål är att beröra lyssnarna och skapa bestående intryck, berättar Sananda. Jag kan inte påverka hur musiken kommer att tas emot, men jag kan göra mitt yttersta för att försöka skapa så många minnesvärda ögonblick som jag är förmögen till.

Under årens lopp har Sananda gjort ett flertal spännande covers. Bland andra Smokey Robinsons “Who’s Loving You”, Sam Cookes “A Change Is Gonna Come” och Bob Dylans “It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding)” har tolkats på personliga sätt. På The Rise of the Zugebrian Time Lords tar han sig an The Beatles “You’re Going To Lose That Girl”.
– The Beatles är något av mina musikaliska fäder. Deras underbara låtar var en stor inspirationskälla under min uppväxt, gjorde djupa avtryck i min själ och var en av huvudanledningarna till att jag själv ville bli artist. En massa ungdomsminnen väcktes till liv när jag spelade in “You’re Going To Lose That Girl”. Jag hoppas innerligt att jag gör den och Liverpool rättvisa!

I samband med att de nya låtarna släpptes, passade Sananda på att göra en kortare Europaturné. Både Malmö och Stockholm förärades besök.
– Jag har alltid uppskattat Sverige, och det säger jag inte bara för att vara artig. Som historieintresserad är jag fascinerad av vikingar och deras leverne. Dessutom har jag lärt mig allt som jag velat veta om sex, men varit för skraj för att fråga om från svenska, erotiska filmer. Det har inte skadat mig det minsta! Skämt åsido, det var härligt att vara tillbaka i Sverige och förhoppningsvis kommer det inte att dröja allt för länge innan jag tittar förbi igen.


Foto: Norman Douglas Pensa

När man går igenom Sanandas senare produktion slås man av hur mångsidig den är. Att han inte har glömt hur man skriver klockrena poplåtar blir tydligt när man lyssnar på “O Divina”, “Save Me”, “Bella Faccina” och “With a Girl Like You”. Samtidigt har musiken ett större djup än tidigare. Motown-influerad soulpop utgör fortfarande fundamentet, men överlag är soundet rockigare och mer avskalat än tidigare. På sina ställen hittar man även inslag av blues, reggae, new wave, jazz och avantgardistiska experiment. Själv kallar Sananda den eklektiska blandningen “Post Millennium Rock”.
– Om man nu tvunget måste sätta etiketter på musik, så vill jag välja en egen som jag kan stå för, poängterar han. För mig betyder “Post Millennium Rock” friheten att tänka utanför vanliga kategorier. Jag älskar alla typer av välgjord musik och förstår absolut inte poängen med konstgjorda gränser. Istället plockar jag inspiration från alla tänkbara håll, låter känslorna leda mig och ser var jag hamnar. Det är underbart att kunna jobba på det här kreativa viset. Friheten erbjuder mig dessutom en chans att ge något tillbaka till musiken. Det är både en fantastisk möjlighet och medför ett ansvar, som jag tar på största allvar.

Det senaste årtiondet har Sananda, med några få undantag, inte framfört sina stora hitlåtar från åttio- och nittiotalet. Han upplever att de påminner honom om jobbiga livsperioder och känner sig ännu inte redo att titta tillbaka.
– Jag är stolt över låtarna och glad att sammankopplas med dem, men samtidigt känns det som att de tillhör en tidigare era i mitt liv. Jag genomgick en stor förändring kring millennieskiftet. Att börja spela de gamla låtarna igen skulle kräva mycket kraft. Jag är inte heller en speciellt nostalgisk person, utan en människa som alltid tittar framåt. Men en vacker dag, i en obestämd framtid, kommer jag att närma mig det gamla materialet igen. I alla fall om Gud ger mig tillräckligt med tid och styrka.

Fram till dess kan vi avnjuta några av de fina coverversioner som gjorts, som den amerikanske folksångaren Neal Casals jordnära tolkning av “Wishing Well” eller superstjärnan Sheryl Crows varma “Sign Your Name”. Eller varför inte låna ett öra till George Michael, som på sitt färska album, Symphonica, bjuder på en finstämd version av Sanandas nittiotalsballad “Let Her Down Easy”.
– Georges tolkning är verkligen bra, berömmer Sananda. Jag är självklart smickrad och stolt över att en så begåvad artist, som jag dessutom räknar som en lojal vän, blåser nytt liv i min komposition. Jag är även glad över att mäster Georges fina version hjälper mig att sätta mer mat på bordet där hemma. Mina båda söner, Francesco Mingus och Federico Elvis, äter nämligen som tävlingshästar…

Sananda bor sedan ett dussin år tillbaka i Milano tillsammans med sin familj.
– Milano är en kreativ stad med en rik historia. Överhuvudtaget inspireras jag mycket av Italien, som är fyllt med myter och legender. Jag är även mycket förtjust i att kultur har en så hög samhällsställning här. Man känner sig väldigt välkommen och uppskattad som musiker!

Det var dock i USA som allt började. Sananda föddes i New York City för att senare flytta till New Jersey, Chicago, Florida och Los Angeles.
– Självklart har min uppväxt i Amerika påverkat mig massor. Man formas och färgas alltid starkt av sina barndomsår. Jag tror att faktumet att jag bodde i olika delar av USA har påverkat mig positivt. På det sättet kom jag inte bara i kontakt med funk, soul och jazz, utan även med gospel, country och disco. Det var en ovärderlig musikalisk utbildning. Utan mina erfarenheter från USA hade jag idag, i bästa fall, varit en körsångare utan egna låtar.

Musiken har alltid varit mittpunkten i Sanandas liv. Redan i fyraårsåldern förstod han att han hade gåvan att trollbinda en publik.
– Jag sjöng i den lokala kyrkkören, men hade glömt bort texten, så jag improviserade istället. Till min förvåning märkte jag att det funkade. Folk tyckte om vad de hörde. Då föddes idén att jag kanske kunde bli underhållare när jag blev stor. You don’t need to tempt a fool twice!


Foto: Norman Douglas Pensa

Trots en exceptionell begåvning och en drömstart på karriären, med ett av världens mest storsäljande och kritikerrosade debutalbum, har Sananda ofta fått kämpa i motvind. Dusterna med den strömlinjeformade och profitfixerade musikindustrin har varit många och tröttsamma. Genom en händelse som liknar en tanke har han dock varit väl rustad för kampen. I sin ungdom var Sananda nämligen en lovande boxare, som vann ett par mästerskap i Florida.
– Det stämmer att boxningen gav mig en bra träning för resten av livet. Jag lärde mig att tänka strategiskt, hålla garden uppe i svåra situationer, vila när det behövs och jobba disciplinerat mot mina mål. Överlag tror jag att ett idrottsförflutet är bra, oavsett i vilken bransch man jobbar. Idrott är karaktärsdanande och förbereder oss för svårigheterna i det verkliga livet. Många av mina år i musikbranschen har handlat om att slåss för mina rättigheter. Jag är glad att den tiden är över och att jag nu kan lägga min tid och kraft på roligare och mer kreativa saker.

I dag sköter Sananda och hans fru, Francesca, allt från marknadsföring och bokningar till administrativa uppgifter själva. Ett utmärkt sätt att få kontroll över verksamheten, men samtidigt mycket tidskrävande.
– När ett projekt är avslutat hämtar jag andan ett ögonblick innan det är dags att börja på nästa. Det finns alltid något att göra. Francesca måste mer eller mindre lura iväg mig på semester mellan varven, trots att hon har precis lika mycket att stå i. Men jag älskar verkligen det jag gör. Det är ett privilegium att kunna försörja mig på musik och text, som är mina största passioner.

Det mesta talar för att Sananda kommer att fortsätta att förgylla vår tillvaro med sitt geniala skapande i många år framöver. Han visar sig dock även ha andra, klart intressanta planer.
– Jag drömmer lite om världsherravälde, skämtar han. Kanske kontaktar jag den svenska militären för en gemensam kupp. Först och främst invaderar vi naturligtvis Köpenhamn och ser till att staden hamnar i rättmätig svensk besittning. Jag har varit lite sugen på att bli påve också, men har lagt det på is eftersom jag gillar att röka och inte klär speciellt bra i sammetsskor. Nej, allvarligt talat kommer jag att fortsätta att följa min musa, musiken, dit hon leder mig. Vi har en livslång kärlekshistoria tillsammans. Den har inte alltid varit lätt eller okomplicerad, men jag älskar fortfarande musiken besinningslöst. Naturligtvis kommer jag även att göra mitt bästa för att vara en god make och ge mina söner det de behöver för att växa upp till självsäkra och lyckliga män. Jag när även ett par personliga drömmar, som kanske kan realiseras i framtiden. En av dem är att utveckla mitt textskrivande, eventuellt i form av en bok. En annan är att regissera en film. Sist men inte minst är jag fängslad av tanken att skriva en opera. Det finns väldigt många utmaningar som väntar runt hörnet…

För mer information om Sananda Maitreya rekommenderas hans hemsida.

Ta gärna även en titt på hans YouTube-kanal.

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Janelle Monáe Dirty Computer

Janelle Monáe – Dirty Computer

En skiva som för vidare Prince musikaliska arv.