Thursday , October 22 2020

Way Out West 2013 – Uppstickarna står för höjdpunkterna.

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jon Josefsson)

I år är det inte de stora bandens festival. Visst, The Knife och Giorgio Moroder är ju “larger than life”, men bandbokarna har gjort plats för ett gäng mindre och hypade band som Bat for Lashes, Kateboy, Grimes och Austra.

Den största incidenten var när WOW:s festivalledning fick meddela det dystra budet att Neil Young & Crazy Horse ställer in. Orsaken: en av medlemmarna i Crazy Horse hade varit med om en olycka. En fraktur i handleden, skulle det senare visa sig. Ett tråkigt besked för många och även för arrangören. Festivalområdet låg därmed i stort sett öde på torsdagskvällen och det kändes som det var mest fart på festivalens vip-bar.

Som kompensation fick de som köpt torsdagsbiljett ett festivalpass för hela WOW-helgen.

WOW:s festivalledning uttryckte stor besvikelse. Väldigt många torsdagsbesökare var mer än besvikna; många var bedrövade över att festivalens huvudakt inte kunde komma till festivalen. WOW satte inte in någon ersättningsakt, såsom är brukligt. Kanske inte så konstigt, då beskedet från Neil Youngs management kom först 1,5 timme innan spelningen skulle startat. En fråga man ställer sig är om inte Neil Young kunde ställt sig på scen och kört en avskalad solokonsert. De festivalbesökare Zero pratat med hade absolut föredragit att Neil Young uppträtt ensam.

Fredagen gick i den elektroniska musikens fotspår. Legendaren Giorgio Moroder gjorde en dj-spelning och inne på området stod Bat for Lashes och Grimes för fantastiska framträdanden. Håkan Hellström fick sedan festivalen att koka när han på sedvanligt manér uppmanade publiken till allsång. Trots att Håkan verkade vara något hes drog han sig inte för att visa att han verkligen älskar att spela på hemmaplan. En annan Göteborgsakt av helt annat slag tog sedan över stafettpinnen. The Knife har gått in i en bubbla och gör precis vad som faller dem in. Denna techno- och dansföreställning ställer många frågor. Var medlemmarna överhuvudtaget på scen? Är senaste skivan verkligen bra? Hur som helst, när gruppens första singel “The Bird” sprider sig fram till mina trumhinnor känns det ändå som bandet har något. Fast man kan undra om den stora publik som stod och tittade på gruppen verkligen gör det för att de tycker det är bra eller om de bara vill se The Knife för den cred de byggt upp och att man bör se dem. Nog om det…

Ute på Stay Out West var det mest prat om Kateboy och Austra i de läger jag umgicks i. Kateboy känns som ett ungt The Knife och jag hade hellre sett dem på stora scenen ikväll. Austra visar sig inte alls vara lika elektroniskt som på skiva och gör ett blekt intryck.

Lördagen bjuder inte undertecknade på samma utbud som gårdagen. Vädret följer även med och molnen och regnet sköljer in över Slottskogen. Denna dag bjuder på Goat, James Blake, Cat Power, Alicia Keys och senare på natten Zerofavoriten Henrik De La Cour.
Cat Power intar Azaleascenen och ser säker ut på scen. Det är spännande att det är så många kvinnliga artister som lyfter festivalen i år och Chan Marshall är verkligen en av dem.

Norrländska Goat bjuder på en extremt underhållande show och det är svårt att inte dra paralleller till gårdagens spelning med The Knife. Goats musik är dock mer experimentell när det gäller instrumenteringen. Här är det mer orgel, mer gitarr och det låter som folkmusik från olika världsdelar.

Alicia Keys, som inte känns som en festivalartist, glöms helt enkelt bort och siktet är istället inställt på Henrik De La Cour på Jazzhuset. Här kommer festivalens största misstag. Det står vi själva för, då tröttheten slår till och vi missar denna spelning precis som den film som visades på förmiddagen om ikonen Henrik De La Cour. Men den som väntar på något gott… Filmen sänds på SVT i oktober, och då kommer ingen att missa den.

Om Webbmaster

Kolla även

Emma Essinger nytolkar “Ingen kan älska som vi”

1988 var ”Ingen kan älska som vi” en av Sveriges mest populära filmer.  Det romantiska …