Oholics – Orbits

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Lose It Prod / BOR, betyg: 9]

Första gången jag hörde Oholics var med en singel de gav ut 2008. Den var bra men inte särdeles egensinnig. Saker och ting har uppenbarligen utvecklats och förändrats sedan dess. Detta klart och tydligt till det bättre. Förra albumet, Disgraceland, har jag missat, men efter den nya plattan ska jag backa bandet och leta reda på den också.

Orbits föll jag nämligen handlöst för, skivan träffade mig med en orkans styrka, redan vid första lyssningen. Sådant händer inte ofta. Sedan växte albumet, sakta men säkert, låt för låt och dag för dag. Jag älskar det svävande men tunga soundet, de glittrande melodierna, den rökiga atmosfären, det krautiga drivet, den maniska sången och shoegazekänslan, som i de här killarnas händer inte blir till någon seg, trött och världsfrånvänd uppvisning i tristess, viket alltför ofta är fallet med andra band inom genren.

Oholics är motsatsen. De varierar låtarna rejält, de har en energi och intensitet man inte kan bortse från, och när de hänger sig åt lugnt, skumt flum som i instrumentala “Out of Nothing” är det vackert, smått magiskt och rätt pårökt, måste jag tillstå. Men på ett bra sätt. Hur mycket som är producenten Rickard Hallins förtjänst och hur mycket som är bandets vet jag inte, men en sak är säker: jag hoppas att samarbetet håller i sig till nästa skivsläpp också. Det känns som att denna brunn har många bottnar och ett djup som kan dränka giraffer. Att dyka i den är en underbar upplevelse.

Om Webbmaster

Kolla även

Di Leva med en akustisk gitarr.

Di Leva släpper en ny singel med den lovande titeln “Bästa sommaren”.

Efter att ha kickstartat året med sin hyllade och utsålda turnéproduktion “Från Di Leva till …