Bête Noire – Världen räcker inte till

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

I Lustans Lakejer-sångaren Johan Kindes självbiografiska roman Någon sorts extas fick vi lära känna det fiktiva bandet Bête Noire. Kort efter att boken låg i hyllorna fanns bandet på riktigt. Verklighetens Bête Noire är från Östergötland och har hunnit ge ut tre ep-skivor.

Tobi och Bill Krado som står bakom Bête Noire är hemmahörande i Linköping och när jag kontaktar Tobi och nämner gruppnamnets bakgrund verkar han nästan trött på frågan och vänder istället på det.
– Bête Noire är även namnet på en Bryan Ferry-skiva, en choklad, en serie samt inte minst ett franskt uttryck för “styggelse” eller något som väcker aversion, motvilja, äckel eller hat. Kombinationen av alla dessa delar blev tillsammans väldigt passande för det band vi vill vara och därför var det ett ypperligt bandnamn. Att Johan Kinde väljer att uppkalla sitt fiktiva band, i den för övrigt förträffliga Någon sorts extas, efter oss finner vi väldigt hedrande och tar som bevis på att vi är helt rätt ute.

Har Johan kommenterat ert bandnamn?
– Han har fått våra skivor, men jag vet inte vad han tycker om musiken mer än att han i en intervju sade sig vara smickrad över att det nu finns ett band som för vidare Lustans Lakejer-arvet. Att det finns uppenbara likheter mellan Bête Noire och Lustans Lakejer är inget att hymla med, vi är stolta över att föra vidare traditionen av synthpop som bygger på lika delar elegans, livsleda, eskapism och utsökta popmelodier. Nu hoppas vi bara på att det legendariska och återuppståndna Stranded Rekords också uppskattar vår koppling till deras utmärkta backkatalog och signar oss.

Bête Noires texter är uteslutande skrivna på svenska och enligt mitt tycke har de ypperlig känsla för vårt modersmål. Är det viktigt att sjunga på svenska?
– Vår uppfattning är att om man har något angeläget att säga så ska man säga det så exakt och så välformulerat man kan. Det vore främmande för oss att sjunga på ett språk vi inte behärskar till fullo, för då skulle vi inte kunna uttrycka oss så precist och nyanserat som vi vill. Lyriken är det centrala hos Bête Noire, jag skulle till och med vilja säga att den är överordnad musiken, även om vi aldrig skulle släppa från oss låtar där vi inte är nöjda med musiken.

Vad är det i svenskan som tilltalar er?
– Dels är det skönheten i sig i orden eller formuleringarna. Språk kan i rätta händer vara oerhört vackert, men också bli fullständigt banalt om man saknar känsla för nyanser, sammanhang eller språklig finess. Dels handlar det om symboliken och referenserna vi använder. Den som kan sin klassiska litteratur, sin popkultur, sin konsthistoria samt sina religiösa skrifter kan ägna timmar åt att leta källor och referenser i vår lyrik.

Texterna behandlar ofta vår korta tid på jorden eller brusten kärlek. Trots det verkar Tobi och hans gäng ränna ute om nätterna och dricka mycket champagne. Är det möjligtvis i söndagsångest som gruppen hittar inspiration?
– Ordinär bakfylleångest är alltför banalt för Bête Noire och inget vi ägnar oss åt. Däremot bryr vi våra tankar med livets stora frågor på ett ofta invecklat och ohälsosamt sätt. Det finns ingen konflikt i att sjunga om livets förgänglighet samtidigt som man njuter av livets goda, om det så är champagne, exotiska resor eller storslagen arkitektur. Tvärtom är det två sidor av samma mynt. Det är först när man inser alltings flyktighet som man på allvar kan uppskatta all den skönhet och storslagenhet som livet har att erbjuda.

Bête Noires musikaliska influenser kommer från svenska storheter som Lustans Lakejer och Thåström. Två band/artister som förknippas med 80-talet men kanske inte främst för sin elektroniska musik. Hur kommer det sig att de enbart gör musik på syntar?
– Ska man vara petig har vi aldrig använt en endaste synth till vår musik. Jag skriver låtarna på gitarr, sedan sitter vi vid datorn och gör elektronisk musik av det. Men vi kallar ju själva vår musik för synthpop, så visst är det en relevant term. Att vi låter som vi gör beror nog på flera saker. Dels har Bill sin bakgrund inom den elektroniska musiken, dels är vi innerligt trötta på all gitarrmusik, dels är det den musikaliska genre som bäst passar in i helheten Bête Noire med texter, kläder, livsstil et cetera. Synth låter elegant, modernt, intellektuellt och flärdfullt. Efter hand har vi även insett att det är väldigt praktiskt vid spelningar. Det enda vi behöver på våra konserter är två mikrofoner och en laptop – samt två glas och en flaska champagne, givetvis.

Dina tidigare musikaliska erfarenheter ligger långt ifrån synth. Känns det naturligt för dig att spela inför den svartklädda massan?
– Det stämmer, jag har tidigare sysslat främst med gitarrbaserad musik i olika konstellationer, allt från visor till indiepop, men aldrig känt att vare sig jag eller min musik har kommit till sin rätt. Med Bête Noire föll alla bitar på plats och jag har insett att det var hit jag strävade hela tiden. Allt jag gjort tidigare, om det så gäller romanser, bildning, resor, yrkesliv eller vad det än må vara har renodlats, förfinats och kokat ner till det som idag är Bête Noire. Dessutom stämmer för första gången personkemin. Bête Noire kan bara vara jag och Bill, man kan inte lägga till eller ta bort någon ur ekvationen. Vi är uppväxta ihop, men det var först när vi passerat 30 som tankarna på att starta ett band tillsammans föddes. Vi är som ett kärlekspar i en klassisk amerikansk romcom, det där paret som känt varandra hela livet men först i slutet av filmen begriper att det är varandra de ska välja.
– Men tillbaka till frågan. Synthvärlden är ju inte helt obekant för mig, och Bill har ju hög trovärdighet inom de kretsarna efter diverse industrisynthprojekt, ha varit ordförande i den lokala synthföreningen och anordnat olika klubbar. Själv kan jag förstå och till och med omfamna mörkret inom synthvärlden, men också tycka att det generellt finns en stor inskränkthet. Vår största och mest entusiastiska publik har vi faktiskt bland “Svenssons” som inte är lika noga med att sätta etikett på musiken eller fundera på om det är “tillåtet” att tycka om oss. De gillar att det går att dansa till musiken och uppskattar att vi skriver schlagerrefränger med mer djup och botten än brukligt. Vi har heller inte som mål att bara begränsa oss till synthvärlden utan ser snarare som vår mission att sprida vår livshållning i så breda lager som möjligt. Som Bill brukar säga när champagnen börjar kicka in efter andra glaset: världen räcker inte till!

Bête Noire har spelat flitigt i Östergötland och fått goda recensioner både på hemmaplan och i riksmedia. Men Stockholm, Malmö och Göteborg har inte ens haft en inställd spelning ännu.
– Vi har gjort tre skivor, men det handlar trots allt bara om tolv låtar som vi har släppt, det vill säga ett album låtmässigt. Hittills har vi lagt mest tid på att göra låtar, det är egentligen först nu vi känner att vi har material att spela ute med. Vi skulle gärna spela mer utanför Östergötland och uppmanar alla bokare att höra av sig. Många avskräcks kanske över våra dyra vanor och tror att vi tar ett hiskeligt gage, men vi kräver faktiskt inte så mycket mer än en skaldjursplateau och några flaskor champagne. Och om vår producent/ljudtekniker Jürgen Krado följer med: en timmes seitai-behandling åt honom.

Ni har nu släppt ifrån er en tredje ep på egen etikett. Ni finns varken på iTunes eller Spotify, men har lyckats skaffa er en pubilk. Hur ser det ut framöver, kan fans vänta sig ett album och en större satsning?
– Ett problem, men också en del av framgången, är våra ständiga resor världen över. Bill åker till Paris varannan vecka och jag har under 2011 varit i Sydafrika, Malaysia, Thailand, Taiwan, Finland, Italien, Nederländerna och Kanada. Det gör att vi ofta har svårt att hitta tider att ses och arbeta med Bête Noire, med det ger också erfarenheter som gör att vi är det bandet vi är, med de texterna vi har. Annandag jul flyger jag till Panama och två veckor senare till Kuba för att ytterligare en vecka senare möta upp Bill i Miami. Då ska vi under två veckor bila runt i Florida och spåna idéer till en eventuellt kommande krogshow.
– Det vi i övrigt har på gång är tre inbokade spelningar, samt några som fortfarande hänger lite i luften, under första kvartalet 2012 samt att få färdigt den fjärde ep vi har börjat på. Vi vill som sagt komma ut och spela mer utanför Östergötland, och efter Florida-trippen är tanken att mer aktivt kontakta arrangörer, bokningsbolag, skivbolag och så vidare. Å andra sidan ska ju jorden gå under 2012 enligt mayakalendern, så vi kanske får skrinlägga de planerna…

Om Webbmaster

Kolla även

Balett

Nöjesindustrin växte i nya riktningar när den flyttade till internet

Under i stort sett hela 1900-talet såg nöjesindustrin ut på ett och samma sätt. Det …