Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Känner du till discokungen Mobroder, den felande länken mellan 70-talets disco och det tidiga 80-talets electro? Inte? Följ då med Zero på en tidsresa tillbaka till Miami 1983 och ta del av ett unikt dokument om en bortglömd legend i musikhistorien.
Året är 1983. Zeros utsände har tidsrest tillbaka till Miami under electrons guldålder för en exklusiv intervju med den mytomspunne discolegenden Mobroder, som efter en tid utanför rampljuset nu gör sensationell comeback för att återta sin rättmätiga plats.
Hettan är tryckande, för att inte säga kvävande. Vid poolen utanför hotellet susar en svärm lågsniffande palmetto bugs förbi i tät formation. En gul Pontiac Firebird Trans Am tvärnitar framför entrén och Mobroder hoppar ur, följd av sina trofasta hantlangare Sweet Meat och Sugar Balls. Han slänger nycklarna till hotellpiccolon och släntrar fram mot mig med fjädrande gång.
Iförd rosa linnekostym med uppkavlade ärmar, ljusblått linne och vita loafers utstrålar den legendariske discopionjären samma revanschlusta som en åldrande boxare som fått en sista titelmatch. Flankerad av sina sekonder slår han sig ner vid bordet. Vi beställer in mojitos och jag startar bandspelaren.
Discons guldålder på 70-talet känns väldigt avlägsen så här en bra bit in på 1983. Skulle du kunna sammanfatta din karriär helt kort för våra yngre läsare, som kanske är alltför upptagna med sina Commodore-datorer och Prince-maxisinglar för att ha bekantat sig med din produktion? Hur såg ditt 70-tal ut, Mobroder?
– Har The Commodores en ny platta ute? Fan, de kunde ha skickat ett exemplar till mig. Lionel [Richie] och jag partade rätt hårt på 70-talet. Jag kom upp som låtskrivare på Motown, så det var där jag fick in en fot i branschen. Det var en riktig familj, det. Jävligt synd, det som hände med Marvin [Gaye]. Rest in power, broder. Men det var en härlig tid. Vi fattade väl inte riktigt själva hur stor betydelse vår musik skulle få, och det var många som försökte blåsa oss på pengar. Men jag är inte den som gräver ner mig i det förflutna. Nu har vi ett nytt album och en ny label på gång. Framtiden är så ljus att jag behöver Ray-Bans.
Det ryktades om kokain och alla möjliga upptåg. Vad hände egentligen, och hur mycket var uppdiktat? Tappade du fokus på musiken?
– Jag har ingen aning om vad du snackar om, grabben. Säker på att du inte blandar ihop mig med broder Richard [Pryor]? utbrister Mobroder och alla skrattar. När jag säger “fire” menar jag disco-bas, inte någon jäkla freebase. Nej du, på den tiden ville alla utnyttja oss, precis som jag sade nyss. Från bolaget ner till alla groupies fanns det alltid ett party som hängde löst och bara väntade på att explodera, hajar du? Så det kan väl ha hänt att jag doppade näbben någon gång, men sånt var inte min grej egentligen. Min grej är och förblir musiken.
Hur ser du på ditt inflytande på dagens electro-disco? Känner du att du har fått det erkännande du förtjänar?
– Inflytande? Säg så här: Gud skapade världen på sex dagar och jag uppfann disco på den sjunde. Hänger du med? Det är många som vill skriva om historien och säga att den producenten gjorde ditten eller det bolaget gjorde datten, men om du hade varit där skulle du inte behöva fråga om var disco startade, och du tittar på honom nu. Förr blev jag rejält förbannad på sånt, men nu bryr jag mig inte längre. Visst, de kanske äger rättigheterna till de där tejperna, men alla som var med vet vad Mobroder skapade. Med mitt nya album ska ni få se att min begåvning inte har något bäst före-datum. Det är ingen som oroar sig för det. Jag trivs med livet, baby.
Så varför sitter vi här och pratar om vad som gick snett? Vad var det som hände?
– Det är bara du som pratar med dig själv om vad som gick snett, pappskalle. Som jag sade: det förflutna kan ingen ändra på. Jag fick ta ledigt ett tag för att styra upp affärerna, så då gjorde jag det. Idag har jag ett fantastiskt team bakom mig, och vi ska ta discomusiken till en helt ny nivå. Nu lägger vi ner historielektionen och fokuserar på den nya plattan.
Berätta om din ärkefiende Fabrizio. Det verkar finnas en hel del ont blod mellan er. Vad är bakgrunden till det hela?
– Fan, den där Fabrizi-ho igen. För det första har killen ingen smak. Blek och smaklös som en kokt jävla morot. Jag försöker att inte nämna honom alls, eftersom den enda publicitet han någonsin fått är genom mig. Jag har inget emot främmande kulturer ser du, men den här europeiska italo-smörjan är verkligen dynga, och det är Fabrizio som ligger bakom alltsammans. Han startade med ungdomsdiscon och hjärntvättade kidsen med billiga melodier och monotona basgångar. Lät som om en robot hade gjort musiken. När han hade lagt Europa under sig siktade han in sig på Amerika, men han visste att den amerikanska publiken inte skulle svälja hans skval. Så han skickade ut sina underhuggare för att stjäla tejperna till min “Rush”, innan jag ens hade släppt singeln, och fick en hit med “Ice Cream Song” på mitt beat. Men svinhugg går igen. Jag ska nog bli kvitt med honom vad det lider. Och den där europeiska skräpmusiken kan ni behålla.
Men är inte din musik, electro, i grunden europeisk? Var det inte Kraftwerk som startade alltsammans?
– Ok, den här intervjun är över. Jag har fått nog av det här. Sweet Meat! Hämta min kavaj!
Sweet Meat och Sugar Balls lyckas till slut, med förenade krafter, övertyga Mobroder om att det inte gynnar hans comeback att avbryta intervjuer och efter att ha lovat att visa “respekt” får jag tillåtelse att ställa ett par frågor till.
– Men det får gå undan, för jag har ett bord reserverat på The Flamingo.
Mobroder – Rush (HOFF BLEND) by DJHOFF
Hur ser du, som pionjär inom futuristisk musik, på framtiden inom musik och teknologi? Hur kommer datorer att påverka musiken och vårt sätt att kommunicera i framtiden, låt oss säga om trettio år?
– Datormaskiner, polarn, fattar du hur mycket pengar jag förlorade i Atarikraschen 1982? Jag hade så mycket investerat i de där orientaliska mojängerna. Jag hade en Atari i varje rum i huset. Brudarna älskade det. De brukade ringa sina tjejkompisar och säga: “Fattar du att jag spelar Pac Man i snubbens badrum?” Helt sjukt. Men datormaskiner har inget att göra med musik. Det är det som är fel nuförtiden. Ingen själ. Vi var uppe i Kanada och försökte spela in en gång, i Gino Soccios studio, och jag lovar att killen hade 20 datormaskiner i gång samtidigt. Jag var bara “nä, polarn, detta är inte Mobroder”. När man lyssnar på min musik vet man att det är riktiga musiker som spelar. Det enda jag behöver i studion är Sweet Meat och Sugar Balls. Och ljudteknikern Tony förstås, som ser till att ljudet är knivskarpt. Visserligen har vi några trummaskiner, men det lär ingen kunna höra så som Sugar Balls programmerar dem …
Berätta om din nya singel och vad du har på gång efter den.
– Min senaste singel, “Rush”, har redan hyllats som framtiden inom electro. Jag har äntligen rett ut begreppen med Sweet Meat och Sugar Balls, så vi gick in i studion och resultatet blev lika magiskt som alltid! Syntar är framtidens teknologi och det har vi utnyttjat till max. Så här fett har det aldrig svängt om sinusvågor! Sugar Balls sjunger till och med på plattan, eller hur kompis? Ha, ha! Just nu känns det som att universum är tillbaka på vår sida och jag känner positiva vibbar överallt. Albumet släpps väl när som helst, eller hur Sweet Meat?
– Ya, nu i sommar, fyller Sweet Meat i utan att ens titta upp från sin Wall Street Journal. Vi har en världsturné på gång också. Jag har satt Antonio att räkna på kalkylerna.
Love Duet ft Amanda Blank (Shazam Remix) by Mobroder
Vilka aktuella skivor kan du rekommendera för våra läsare?
– “Rush” är bra, till att börja med. Sen har vi en ny Mobroder-singel på gång som heter “Anthem”. Futuristisk som fan. Den är jag riktigt stolt över. Jaså, andras musik? Hmm… Jag lyssnar inte så mycket på sånt. Känns inte särskilt spännande. Men mina polare Leather har precis släppt en ny låt som heter “Nervous”. Väldigt sexuell. Du vet, som när man är ute på dansgolvet, omsvept av dimman från rökmaskinen, och så lyser stroboskopet upp en het brud med feather cut, och man bara MÅSTE ha henne. Så känner jag när jag hör den låten.
Zero tackar medlemmarna i projektet Mobroder – MC Spank Rock, DJ Hoff och DJ Blu Jemz – för deras kreativa medverkan. Gruppens singel “Rush” finns ute nu, och kommer under sommaren att följas av ett album och singeln “Anthem”.
