Clan Of Xymox – Darkest Hour

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Trisol / Sound Pollution, betyg: 8]

Ronny Moorings holländska klan är tillbaka med mer svärta, smärta, längtan och saknad. Moorings har sin vana trogen skrivit de pessimistiska, sökande texterna och den mörka, elektroniska musiken. Han har också producerat och mixat Darkest Hour. Så är han också den ende kvarvarande medlemmen sedan starten -83. Fans av gruppen kan således känna sig lugna. Här vilar inga besvikelser. Gillar du vad Clan Of Xymox skapat tidigare bör Darkest Hour falla dig på läppen likväl. Gruppen har på intet sätt blivit vare sig gladare, ljusare i sin framtoning, eller mindre teatrala än förr. Den gotiska romantikens lågor fladdrar i natten och melodierna susar fram som stillsamma vindar på kyrkogården. Skuggorna spelar bland gravarna och det är osäkert om de tillhör levande varelser eller inte. I denna dramatiska teater av välljud, rytmer och knarriga syntmattor vandrar Moorings ensam. Han söker efter den kvinna som kan rädda honom undan undergången, hon som kan besvärja de svartaste av de svarta, nattliga timmarna, och som kan ge honom skydd för de isande vindarna som torterar den ensamme och övergivne älskaren. Du kan dansa till rytmerna av Moorings sorg i “She did not answer” och “My chicane”, du kan drömma dig iväg till skönheten av “Dream of fools” och “Tears ago”, och givetvis: du kan deppa, gråta, tycka synd om dig själv och längta tillbaka till 80-talet genom hela plattan. Clan Of Xymox har nämligen lyckats ännu en gång.

Om Webbmaster

Kolla även

Den där killen – “Helgmusik”

Helgen är på intågande, sommaren har precis startat, solen skiner och alla är glada. Vad kan …