(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Souterrain Transmissions / Playground Music, betyg: 7]
Annabel Alper, från Nya Zeland, har nått fram till sitt tredje Bachelorettealbum. Det är en mjuk, följsam och behaglig elektronisk historia som för tankarna till såväl Enya som proggänget Yes allra lugnaste stunder. Dock med Alpers högst personliga touch på hela verket. Alpers röst är originell och låtarna böljar fram som om stillsamma vågor vid strandkanten vore poplåtar, försedda med en försiktig folkkänsla och stor melodirikedom. För mig är Bachelorette sommarmusik. Sådan musik man kommer att tänka på då man passerar soliga gläntor i skogen eller sitter vid en glittrande sjö i semestertider och funderar över varför man över huvud taget jobbar, när livet kan vara så fritt, anspråkslöst och naturligt som det är i just en sådan stund. Bachelorettes musik är porlande snarare än svävande och vänligt glittrande istället för kyligt skinande. Lyssnar man inte ordentligt riskerar den att dra förbi som en behaglig vind mot kinden som man inte uppfattar eftersom ens sinnen befinner sig någon annanstans. Alla de elva låtarna hör samman, som pärlor i ett halsband, men somliga har förmågan att försvinna mellan höjdpunkterna. Det är synd men förmodligen ofrånkomligt. Dock bör det inte hindra någon från att investera i plattan. Jag tror bara att Bachelorette hade mått ännu bättre av att vara mindre jämn. Nicholas Vernes (Animal Collective och Beach House m.fl.) har producerat denna pärla och allt du behöver göra är att njuta av dess glans.