Planningtorock – W

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, DFA / Playground, betyg: 8]

Första gången jag lyssnade på Janine Rostrons album W trodde jag att hon var en transvestit. Rösten är nämligen så förvrängd i studion att hon oftast låter som en man eller en person med ytterst svår könsdefiniering. Ändå framstår den brittiska sångerskans stämma som högst mänsklig och i regel rätt varm. Konvolutet föreställer Rostron, förvandlad till en fantasifigur som mer påminner om någon i filmen Avatar än om en mänsklig varelse, och den elektroniska musik hon åstadkommer öppnar en spännande värld där konventionen ständigt utmanas och ställs på sin spets. Trots det är inte låtarna svårlyssnade eller jobbiga att ta till sig. Tvärtom, det Planningtorock gör är egensinnigt, högst personligt och på alla plan spännande, men känns inte sökt eller särskilt avancerat i grund och botten. De elektroniska komponenterna förenas många gånger med sjok av stråkar och skapar drömska, mörkt märkliga atmosfärer, men det här är ingen kolsvart eller ogenomträngligt depressiv platta. Planningtorock släpper in både ljus, skönhet och livsglädje i musiken. Låtarna är inte särskilt stillsamma eller lugna heller, vilket man kanske kan luras att tro, om man inte hört albumet. Istället är de tolv spåren närmast primitivt rytmiska och framförda med innerlig passion. “Living it out” är ju en direkt discodänga till exempel. Gränsen mellan populärmusik och konstrock har än en gång passerats av en talangfull kvinna. Jag hänger gärna med Planningtorock nästa gång också.