Celluloide – Hexagonal

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, BOREDOMproduct, betyg: 8]

Äntligen! Det tog en del år, men till slut verkar Celluloide ha insett att det går utmärkt att sjunga på franska. Och jag hoppas att de är riktigt nöjda med resultatet, själv tycker jag att detta är trions bästa album hittills.

På “Hexagonal” visar ett moget Celluloide upp sig. Det är ett stort och betydelsefullt kliv att gå över från sång på engelska till sång på modermålet franska. Det har naturligtvis sin charm med sång med brytning, men riktigt kraftfullt blir det när man sjunger på sitt modersmål, och Darkletis röst fyller verkligen spår efter spår med kraft. Även musikaliskt har det gått framåt. Fortfarande sparkar de flesta låtarna igång snabbt som ögat med sång och hela artilleriet, men en del tillåts växa fram med lite längre intron. Också ljudbilden har utvecklats, från en ganska onyanserad ljud och klangskala till bredd och variation.

Favoritlåtarna är många och jag vill särskilt lyfta svängiga A contre temps, de något hårdare spåren Et si… och Nucléosynthèse samt den supersöta electropopiga Pilote Automatique.

När höstmörkret kryper närmre är “Hexagonal” en härlig karamell att suga på och längta sig bort med till exotiska fransktalande elektroniska landskap.