Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Domino / Playground, betyg: 8]
Det har gjorts många skivor där man samlat nytolkningar av de “standards” som ingår i den amerikanska låtskatten, sånger som skrevs före den tid då man talade om popmusik. Svårigheten för en modern lyssnare är ibland att vänja sig vid andra tolkningar än den som just jag betraktar som den “definitiva”, antingen därför att det är den första inspelningen, den mest kända eller den som man själv har hört flest gånger.
Vi kan ta “Lush Life” som exempel. Den skrevs ursprungligen av Billy Strayhorn på trettiotalet och framfördes först av Duke Ellingtons storband. För mig är det Johnny Hartman som sjunger den, kompad av saxofonisten John Coltrane och pianisten McCoy Tyner år 1963. Det är “min” version. Croonern Hartmans djupa baryton känns som att han precis har sjunkit ned i hörnsoffan på sin favoritnattklubb, lite trött på nattlivet, men ändå ute vid midnatt igen. När den nu sextiofemårige Soft Machine-sångaren Robert Wyatt på albumet For the Ghosts Within tillsammans med saxofonisten Gilad Atzmon och violinisten Ros Stephen närmar sig låten ur sin egen vinkel, blir känslan en helt annan. Wyatts bräckliga stämma klättrar försiktigt uppför de klassiska raderna “Those come-what-may places / Where one relaxes / On the axis / Of the wheel of life / To get the feel of life” i ett arrangemang där stråkar driver förbi som molntrasor över en månupplyst natthimmel.
Insprängt mellan evergreens som “In a Sentimental Mood” och “Round Midnight” finns nyskrivet material, men de konsekventa arrangemangen håller stämningen fokuserad. “Where Are They Now”, en omarbetning av Wyatts egen “Dondestan”, är en bisarr, febrig drömvision uppbyggd av fragment av gammaldags swing, hiphop och drum and bass med arabisk rap. Avslutande “What a Wonderful World”, med storögt naiv sång av Wyatt, är mer positiv än man har rätt att kräva av en man som varit rullstolsburen sedan en tragisk olycka 1973. For the Ghosts Within är ett litet mästerverk, på samma gång anspråksfullt och anspråkslöst.
