Wednesday , November 25 2020

Deine Lakaien – Tillbaka till de elektroniska rötterna

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

Den elektroakustiska avantgarde-duon Deine Lakaien ger ut sitt nionde studioalbum, Indicator, där referenser och influenser som Jacques Brel, Ernst Jünger och John Coltrane trängs om utrymmet. Zero fick ett samtal med sångaren Alexander Veljanov om ordens makt och gruppens nygamla elektroniska sound.


Länge var det osäkert om Deine Lakaien överhuvudtaget skulle ge ut någon mer skiva. Efter tjugofem år som grupp, åtta album och en orkesterturné som många betraktade som en naturlig slutpunkt för gruppen, visste den tyska avantgarde-duon inte var de stod. Sångaren Alexander Veljanov berättar för Zero hur han och kollegan Ernst Horn förnyade sig och fick ny vitalitet genom nya teman, mer direkta texter och en återgång till de elektroniska rötterna.
– Vårt förra album, April Skies, var en bra skiva, men kanske utnyttjade vi vår rutin lite för mycket, avslöjar Veljanov. Vi hade med mängder av instrument och musiker, men för lite elektronik. Inför Indicator insåg vi att Ernsts speciella elektroniska ljud är vårt grundläggande kännetecken, så man kan säga att vi nu har kombinerat inslag från vår tidiga produktion med nya element, stilar och ämnen som inte varit lika tydligt framträdande förr. Texterna är mer direkta och produktionen är ofta väldigt minimalistisk, som på “Six O’Clock” eller “Gone”. Som jag ser det har Indicator en större dynamik än April Skies.

Efter April Skies gav sig Deine Lakaien 2007 ut på en ambitiös turné runt Tysklands konserthus. Med sig hade de den fyrtio man starka Neue Philharmonie Frankfurt. Materialet var omtolkat och arrangerat för elektronik och klassiska instrument av Ernst Horn, som i många år arbetade som kompositör, dirigent och pianist i klassiska ensembler.
– Det var första gången jag sjöng med en orkester, berättar Veljanov. Jag måste medge att jag var lite rädd för det i början, men redan under första repetitionen insåg jag hur roligt det var och hur bra det skulle bli. Dessutom var musikerna inte bara avlönade “legoknektar”, utan tyckte själva att det var ett intressant musikaliskt projekt, eftersom musiken var så annorlunda och de kände sig mer delaktiga i processen. De ville inte att turnén skulle ta slut. Jag vill gärna tro att vi lyckades göra mer än bara en vanlig “pop möter klassiskt”-konsert.

När duon sammanstrålade för att fundera på nya inspelningar, insåg de att det inte höll att ge ut ännu ett album som Deine Lakaien om de bara skulle rulla på i gamla hjulspår.
– Först visste vi inte ens om det var en bra idé att göra en ny skiva överhuvudtaget. Efter så många år, och efter den stora orkesterturnén, visste vi att många trodde att vi var slut. Därför ville vi inte bara fortsätta som vi alltid brukat. Men när vi började jobba och spelade in de första låtarna till Indicator, insåg vi att det inte skulle bli någon “slentrianskiva”. Det finns många spår, till exempel “Immigrant”, som vi inte trodde skulle komma med, men nu är det en av mina absoluta favoritlåtar någonsin.

Varför trodde du inte att “Immigrant” skulle passa in?
– Jag trodde inte att jag skulle kunna sjunga texten på ett övertygande sätt, eftersom det var Ernst som skrev den och inte jag. Men inspelningen blev starkare än jag hade väntat mig. En annan sång som är annorlunda för oss är “The Old Man Is Dead”, som handlar om Ernst Jünger, den tyske författaren och förstavärldskrigshjälten. Både ämnesvalet och humorn i den är lite speciella, men det har alltid varit viktigt för oss att bryta ny mark. På bonus-cd:n finns en låt som heter “Alabama” och bygger på en komposition av jazzsaxofonisten John Coltrane om ett Ku Klux Klan-attentat i Alabama 1963. Det finns egentligen alla slags influenser på Indicator. “Blue Heart” till exempel har en barockrytm i versen, medan “Six O’Clock” bygger på ett minimalt electrobeat.

Vissa melodier i “Without Your Words” fick mig faktiskt att tänka på Jacques Brel.
– Kul att du säger så, för det var exakt den avsikt vi hade. Jag ville göra en låt som lät som Brel på engelska.

Den lätt kryptiska titeln Indicator låter som att den skulle kunna innehålla mycket. Vilken innebörd lägger du i det ordet?
– Länge hade vi inget namn på albumet, men till slut fick jag idén “Indicator”. Det är ett ord som låter väldigt tekniskt, medan skivans innehåll till stor del handlar om känslor. Om man översatte termen “indicator” till tyska skulle den få ungefär hundra olika betydelser. Man kan titta på en “indicator” för att få reda på körriktningen, varifrån man kommer och vart man är på väg. För lyssnaren är skivan kanske en “indicator” på vilka Deine Lakaien är och vad vi kan erbjuda.

Ni tar upp allvarliga ämnen och “Without Your Words” handlar om ordets makt. Tror du att en sångtext på något sätt kan förändra världen? Eller är varje människa bara en ensam röst i ödemarken?
– Det finns många exempel på sånger som har en särskild kraft och styrka, antingen de är politiska eller handlar om kärlek. Du nämnde Jacques Brel, och hans “Ne me quitte pas” var den första sorgsna kärlekssång jag verkligen förstod, när jag var väldigt ung. Jag vet inte om någon av våra låtar kommer att få så stor betydelse, men jag vet att det finns människor som älskar vår musik och som till exempel har spelat Lakaien-låtar på sitt bröllop eftersom de på något sätt hänger ihop med deras kärlek och deras liv.

Indicator är en mer elektronisk skiva än April Skies, men era senaste turnéer har varit utpräglat akustiska. Hur kommer Deine Lakaien att låta på de kommande spelningarna?
– Turnén startar nu i oktober. Den här gången kommer vi att ha en sättning med elektronik, piano, stråkinstrument och gitarr, men det kan hända att vi varierar konceptet framöver. I vintras gjorde vi till exempel en akustisk turné med enbart piano, så vi är alltid öppna för nya möjligheter. Om vi kommer till Sverige? Det hoppas jag! Vi har bara varit i Arvika än så länge, men om någon bara bjuder in oss åker vi gärna till Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Om Webbmaster

Kolla även

Spandau Ballet – fyller 40 och släpper jubileumsskivor

Många stora band fyller 40 i år. Ett av dessa är Spandau Ballet, som i …