Sad Day For Puppets – Pale Silver & Shiny Gold

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, HaHa Fonogram / Border Music, betyg: 7]

Tänk dig att ett 60-talets flickpopband såsom The Shangri-Las uppstått trettio, fyrtio år senare än vad de gjorde, att de upptäckt powerpop, vuxit upp med indiepop och mörkare, skränig gitarrock och helt enkelt blandat alla influenser och börjat ge ut sina egna plattor på 2000-talet. Då hade det kunnat låta ungefär som Sad Day For Puppets gör. Nu är inte det här något amerikanskt band, utan en konstellation från Blackeberg utanför Stockholm. Det är faktiskt inget tjejband heller, men de har sångerskan Anna Eklunds spröda stämma vid mikrofonen och den är en charmerande upplevelse att lyssna till. Pale Silver & Shiny Gold är gruppens andra fullängdare. Med ett mörkt John Bauer-liknande omslag som får fart på fantasin kliver man sedan via musiken in i landskap och stämningslägen som vid flera tillfällen är minst lika magiska. Alla låtar mår inte vara så direkta och starka som “Sorrow, sorrow”, “Monster & the beast”, akustiskt lugna “Beads” eller “Touch”, men här finns å andra sidan inget skräp heller. Däremot har spåren förmåga att växa fram och ta form med lyssningarna. Så gillar man först en eller ett par av låtarna sitter man snart och diggar merparten av plattan. Magin uppstår i mötet mellan det burriga, vemodiga soundet och de soliga melodierna, i kollisionen mellan den oskuldsfulla sången och de skitiga gitarrerna. Det är fint, mycket fint.