Martin Ekman – Martin & Himmelen

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Musicbase / Musichelp, betyg: 5]

Singeln “Själsfrände” inleder Martin Ekmans solodebut, så har ni hört den på radio vet ni vad resten här handlar om. Martin & Himmelen består av tolv låtar med svenska texter och tre bonusspår på engelska som avslutar albumet. Det är trevlig, traditionell vispop, ofta med piano, stämsång, akustiska gitarrer och blås i kompet som färgar låtarna. Känslomässigt tippar det över mot det vemodiga och sångmässigt har inte Martin Ekman någon röst som står ut direkt. Men han lirar många instrument själv och som nattlig vän i mörkret, när “det stora vemodet rullar in” – som Monica Törnell sjöng i “Vintersaga” -, kommer plattan och texterna till sin rätt. Men nog önskar jag att kanterna inte var fullt så mjukt rundade och att det någon gång bet till lite extra. Den här musiken och likaså lyriken är nämligen lite väl snäll och radiovänligt anpassad för att kännas spännande och för att gripa tag på allvar. Kanske ligger det för mycket i orden Ekman sjunger i “Feg”? Det blir helt enkelt mer Peter LeMarc än Cornelis Vreeswijk över Ekmans låtar. Till nästa gång hoppas jag att han vågar ta ut svängarna mer än så här. Det han gör är ju tveklöst skickligt, snyggt och säkert lika ärligt som det låter. Men det blir lite som att läsa dagboksanteckningar och när dessa framstår som tämligen vardagliga får jag känslan av att Ekman skrivit för sig själv, inte för lyssnarna.